Det bör ju verkligen finnas nåt syfte, man ska ju inte bara för att man vill ta en kull för att det är sött med kaninungar.
Men det är väl inga kaniner som får större värde direkt.

Även fast utställningskaniner avlas fram nästan hur många som helst som du uttryckte det så finns det ju en plan bakom det.

Man bör väl veta bakgrunden på kaninerna, även när det gäller kelkaniner.

# 1 - Jo men det finns en plan bakom kelkaninerna också. Kelkaninerna avlas ofta fram för att få fram kaniner med bra temperament, vilket är mycket omtyckt.

Däremot utställningskaninerna ska bara följa rasstandarden,
men vad händer med dom som inte följer rasstandarden.
Det kan ju komma fram sånna också. Det är bara uppfödare som kan ta del av dessa kaniner, när det gäller "planen".
Medans målet med kelkaninerna kan tas upp av vem som helst.

Men alltså vad ska utställningsplanen vara för? Det förbättrar bara kaninerna på det sätt som rasstandarden är. Men alla kaniner är lika mycket värda, likaså människorna.

Så varför vill man inte ha blandraser och så vidare?

-

Har sett filmer på rashundar där avelsarbetet gått ur styr.
Hundarna kan inte leva ett normalt liv :(

#2: Kaniner som inte följer standarden kan bli värdefulla inom aveln ändå, om de kombineras med rätt partner.
Annars säljs ju dessa som kelkaniner.

Sen handlar det inte om blandrasernas vara eller icke vara, utan vilken sorts kaniner det avlas på och målet med det.
All Avel anser jag ska ha ett långsiktigt mål.
Oavsett om det är för att få fram utställnings/avelskaniner, kelkaniner, hoppkaniner, nya raser osv.

Ett långsiktigt mål behövs, för att kunna komma någonvart inom aveln.

Sen förstår jag inte varför du drar in djurens värde?
Att kelkaninerna är lika mycket värda som utställningskaninerna, förändrar inte det faktum att man måste tänka till innan man tar en kull.
En kull ska vara  genomtänkt, oavsett syfte!
Har dessa bra temperament?
Passar dessa ihop, utseendemässigt/färgmässigt/teckningsmässigt?
Kan dessa bidra till mitt långsiktiga mål?
osv.

#2.
men det är ju inte bara rasstandarden man är ute efter. Man ska ju sträva efter friska och trevliga djur.

Jag tycker inte vem som helst kan avla på kaniner alls, det är mycket man bör lära sig innan. Jag är absolut inte redo för att hålla på med Avel t.ex.

Men tyvärr har det sällan visats hur det faktiskt är med sverige med rashundar. Seriösa uppfödare försöka ju förbättra raserna så de får må bättre. Skk har startat upp ett projekt för att raserna ska bli friskare t.ex.

Så renrasigt strävar efter sådant. Blandraser har man inte alltid lika bra koll på när man blandar hit och dit. Risken blir att blandraser  blir sjukare eftersom man inte kan ha samma koll. Sen är nog inte kaniner lika känsliga som hundar på det sättet heller så det blir lite svårt att jämföra.

Som jag ser det så är Avel till för att förbättra rasen och då är det väl inte alltid så att individen sätts som prio 1. Det som är positivt med Avel till utställning är ju just att kaninerna bedöms efter rasstandarden men får även poäng för hälsa. En kanin med bettfel tex går inte vidare och man har koll på ärftliga defekter osv.

Blandraskaniner avlas tyvär ofta lite hej vilt och utan kunskap och erfarenhet om ärftliga defekter och sjukdommar mm.

Därmed inte sagt att en blandras är mindre värd än en renrasig kanin och jag tycker inte heller att det är bra med folk som avlar hur mycket som helst (oavsett syfte).

I slutändan är det ändå en massa kaniner som inte håller måttet och en hel bunt som ingen vill ha eller som folk tröttnar på. Jag skulle bli jätteglad om fler personer ville jobba med omplacering och ta hand om oönskade kaniner, istället för att göra fler kaniner.

När det gäller kelkaniner kan man få fram friska djur också.

Vad är det långsiktiga målet? Alla kanske har olika.
Så kan någon nämna ett exempel?

Det är väl ett syfte lika bra som nåt, att man vill ha fram trevliga kelkaniner. Mycket bättre att köpa av en uppfödare än att köpa på djuraffär. Jag föder upp kelkaniner och har som mål att få fram trevliga och sociala kaniner, försöker också göra såna parningar som ska ge många olika färgkombinationer i kullen, det är ju jättetråkigt med en kull kaninungar där alla har samma färg, som det ofta blir hos dom som föder upp utställninigskaniner.

Jag har aldrig haft nåt problem att sälja mina kaniner, snarare då att jag inte har haft kaniner till alla som velat köpa.

#5 - Håller med dig till 110%.

Det är mycket olika hur seriöst allting är i båda delarna.
Utställnings folk behöver inte vara mer seriösa än kelkaninsfolk.

Önskar också att det fanns fler omplaceringshem.
Har drömt om att starta ett sådant den största delen av mitt liv.
Jag blir så glad, när jag ser att djur är lyckliga :)

#6:Det är väl ingen som sagt att man inte kan få fram friska kelkaniner?

Ett långsiktigt mål kan vara att få fram en ny färg/teckning, en ny ras, förbättra en ras/färg/teckning, den optimala kelkaninen eller hoppkaninen osv.
Dvs ett mål som kräver mer än 1 generation kaniner att uppnå.
Att ta fram en ny färg görs ju tex inte i en handvändning, utan tar tid.

# 7 - Du har rätt inställning, om både djur och människa mår bra i sin närhet, så över träffar det allt.

Om man vill få toppendjur, så avlar man ju fram det, annars är det ju knappast lönt. Vill man även få fram en annan färg i standarden så avlar man fram den också. Jag ville t.ex. ha viltgråa dvv fuchs,men finns ingen sådan nära mig så jag fick avla en normalhårad dvv med min fuchs hona. Ungen fick lång päls, men inte fuchspäls. Han är inte godkänd pga att han har en teckning i sin viltgråa färg. Om du tänker dig en zobelsiames i dess teckning men med viltgrå färg, så ser Abbe ut. Dessutom har han för lång päls så är inte lönt att sätta stamtavla på honom.

Visst kan du ha en mening med aveln när du avlar på kelkaniner, men du kan ju inte göra mycket mer än att avla, ha som kelkanin eller hoppa. Du kan inte ställa ut kaninen som de som är godkända kan göra.

De som avlar på utställningsdjur, de vill ju förbättra rasen och få bort de ''fula'' djuren. De som avlar på dvv, vill få bort stora djur, snyggare öron (bla.) och stora öronknutor, runda och fina bakar, kompakta kaniner m.m.