sanningen är värst! :((
Vad gör man om man vet att man kommer bli anledningen till att ens kanin kommer dö/avlivas?
:'(
http://marslammet.blogg.se (Ett liv med ätstörningen Anorexia Nervosa och lite för mycket energi i en lite för liten kropp)
Hur menar du?

Tja, jag hade nog inte haft något annat val än att sörja och umgås med kaninen så mycket som möjligt den sista tiden. Det är verkligen hemskt att ta farväl till ett djur. Det känns som om hela ens tid är slut :'( Dagen innan mitt marsvin palle dog, satt jag vid buren bredvid honom och pratade med honom, och grät samtidigt, för jag visste att hans tid snart vad slut, men jag trodde faktiskt inte han skulle dö dagen efter men det gjorde han ;'(

Försöka inte tänka på det och tag vara på den tiden när man är tillsammans med kaninen?
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

Jag skulle gråta och vara med kaninen väldigt mycket!
#1
jag skaffade en hare, som har haft lite problem med utstöttning redan från födseln. sysskonen tog all uppmärksamhet och hon blev typ "ensam kvar". blev inflyttad till en kanin hona som "trampade" ner på henne hela tiden.
detta fick jag tyvärr inte reda på när jag köpte henne, så jag gjorde ju samma med henne som jag gjort med alla mina andra kaniner.
och där såg hon sin chans, inga fler som trampade på henne och m.m så hon tog åt sig allt som kom och tog det typ för givet och blev aggressiv :(.
mest mot mig.
Jag vet inte om det är mitt fel, jag har verkligen aldrig, aldrig gjort något som helst våldsamt mot henne eller mot något djur.
men när hon kom till mig fick hon ju all kärlek m.m bara sådär. och det steg henne åt huvudet :(….
men angklagar endå mig själv…….
http://marslammet.blogg.se (Ett liv med ätstörningen Anorexia Nervosa och lite för mycket energi i en lite för liten kropp)
#5: Kanske går att träna bort? Med mycket tålamod och så borde det väl gå. Jag skulle i alla fall nog ge kaninen en chans.
Annars finns det kunniga människor som hanterar problemkaniner (har för mig att någon här på KiF gör det till och med?). :)
Med vänliga hälsningar, Sanna Johansson
Besök gärna min blogg :)

Nej va tråkigt Mia :( , Men hon var inte Agressiv på utstälningen ? Hoppas det går bra för er båda två, hoppas värkligen inte Avlivning är det sista alternativet! Hör med Nathalie, hon kanske kan fixa det ? Hon fixade ju upp Shantie …
20 årig djurgalen moder*
Www.windsoropalm.weebly.com

#6 Jag brukar kunna "fixa till" problemkaniner.
Har haft 3 egna problemisar som blivit världens gosigaste.
Kan alltid PM:a med mig om det är något. Många som mailat och frågat och fått hjälp så det är bara att fråga =).
Mkt kan ju handla om personkemi när det gäller aggressiva kaniner. Vet många som haft det och när de sedan butt hem har kaninen blivit som förbytt.
Klandra sig själv ska man inte göra för det. Man kan inte passa ihop med alla, å kaniner är ju levande varelser med känslor de med. Det är ingens fel att sånt händer, men ibland kan ny miljö lösa det för en del kaniner som visat tendenser att vara aggressiva.
//Sandra Magnusson, Kyrkeliden's Hoppkaniner
sajtvärd på kaninhoppning iFokus

Hej Mia!
Om du har några frågor angående detta är du välkommen att höra av dig till mig.
Jag vill inte vara med om något skit snack på något forum,
jag har försökt att hjälpa dig så gott jag kan med detta.
Att Yalla har haft problem med utstöttning från kullen har jag ingen aning om vad du pratar om! och hemma hos mig har hon alltid varit en glad tjej, sedan att honan hon gick med var i högre rang än henne och därför höll henne på plats är en sak.
Många honor är revirsbenägna och så är det bara. Man måste respektera att de kanske vill vara ifred i buren.
//Josefin Svensson
Medarbetare Kaninhoppning iFokus
Dangerous kaninuppfödning