Anser inte att jag har tillräckligt med erfarenhet, eller är insatt tillräckligt i inavel att jag skulle våga mig på en far/dotter-parning tex.
Däremot om kaninerna ex har samma morfar tycker inte jag är någon fara.

Jag tycker som sagt att det är jättesvårt att avgöra, men mor+son/far+dotter är jag helt säker på att jag INTE skulle göra. Det känns bara för fel. Däremot med samma morfar (tex) är det inte ett lika självklart svar. Då skulle ungarna få samma "gammelmorfar" och det är ju ändå en bit bak… svårt!

Fler svar folk! :)

Kusinparning och PARNING med faster, farbror, moster, morbror är väl helt ok, Halvsyskon kanske också är ok, men mor+son, far+dotter och helsyskonparning är väl inte att rekommendera om man inte är ute efter nåt speciellt. Inte för att jag tror det blir nåt fel på ungarna, men det känns ändå lite tokigt att göra det.

 för nära släkt kan ju få mistbildningar och sjokdomar, men om man vill veta om en kanin släkt bär på ngn sjukdom elr dålda färg anlag så kan man göra det, Men jag rekomenderar nog inte nära om man ska sälja dom sen och stakars kaninungar om dom har misbildningar:(

#4 Man låter nog missbildade ungar somna in, oavsett hur missbildningen uppkommit.

#5 jo det vet jag,men tills då

#4: Fast när det gäller inavel så kan ingenting dyka upp, som inte redan finns i linjerna.
Dvs det blir inte missbildningar/sjukdomar/defekter pga inaveln i sig, utan att kaninerna då bär på samma gener.
Det kan alltså bli samma sak om man parar två obesläktade kaniner som råkar bära på just dem generna.

#6 men menar att de tas bort vid födseln ju

Linjeavel är helt OK, och ibland en nödvändighet…

Jag har bl.a. parat en av mina hanar med sin mamma, bara för att förstärka ett anlag som hon bär på och som dök upp på honom…

#9 Vad var det för anlag? *nyfiken*

#9 Vilket anlag?

Hehe, okej han fick STORA öronknutor…

Hans pappa han nästan inga/normala öronknutor, men mamman har större, så de måste komma från henne…

Bilden är på pappan.

LÄNK till Mamman

Bild på "Thumpers Pride", på bilden är han 3 månader, nu är han 1 år.

jag är sån som är emot det. Jag kan tycka det är okej att uppfödare använder sig av den metoden för att se så deras linjer är friska. Men då tycker jag att ungarna i den kullen ska ha kravet att inte användas i framtida Avel.Men då ska man kunna sin sak också.

Annars tycker jag inte det finns nån mening med att ens använda nån nära släkting. Det brukar sluta illa på de flesta djuren.. Även fast kaniner är mer tåliga mot inavel än vissa andra djur.

#7 Men igenom att para två väldigt närbesläktade individer =lika gener, kan du lättare se vad dessa bär på och om dessa bär på sjukdomar som kan skapa missbildningar kan man snabbt ta dessa djur (och närbesläktade djur) ur Avel.

Eftersom kaniner som ger ungar med "fel" oftast tas ur Avel är kaniner oftast "tåligare" mot inavel än ex. människor eftersom vi kan para oss precis hur som hälst med väm som hälst.

Detta är en svår fråga och jag rekomenderar inte att exprimitera med detta om man inte har den kunskap som krävs.

Många uppfödare använder sig även av linjeavel för att försärka rastypiska drag hos sina djur för att utveckla rasen på ett positivt sätt som strävar mot standarden.

Men detta är en väldigt svår fråga, mycker beror nog på okunskap. Tycker som sagt att man skall veta vad man gör innan man börjar "exprimitera"!

#13 Det är inte parandet av närbesläktade djur som ger missbildningar. Det beror helt på vad dessa har för gener och anlag.

Alltså två närbesläktade djur kan få fullkomligt friska ungar medand två helt obesläktade djur som bär på samma gen kan få missbildade ungar.

#15 så det är helt omöjligt att kaniner blir missbildade tillslut just pga inavel?

det där andra vet jag redan, men jag tror ändå inte man ska hålla på att para nära besläktade djur ändå.

Jag tycker att linjeavle på en fin linje är okej, om man har något syfte med parningen och att man vet vad man gör. Men sen tycker jag det finns en gräns för hur mycket man ska inavla men det är ju en annan historia…

Bara man vet vad man gör tycker jag att linjeavel är OK.

#16 Det beror helt på vad de har för gener, det är som sagt inte för att de är släkt, men alla anlag förstärks såklart eftersom de är så lika.

"En del uppfödningar sysslar ofta bara med inavel och drar sig för att köpa in nya obesläktade djur.

Man inavlar för att utrota de defekter, sjukdomar och missbildningar som kan uppstå. Dessa defekter uppstår inte just för att man korsar två nära släktingar, utan för att de är ärftliga."

http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=431248

Nyttig artikel!

Kopierar det jag skrev på tkif! :)

Beror helt på vilken linje det är och vad man vill ha ut av det. Har man en otroligt snygg kanin så varför inte? Skulle det dyka upp defekter i kullen så vet man ju att linjen är defekt och alltså inget att avla på i vilket fall som helst!

Enligt mig är det mycket bättre att göra en testparning mellan far+dotter, halsyskon, kusiner så att man med egna ögon kan se om det är en bra linje att avla på. Annars kan det ju hända att man avlar och avlar på en defekt linje utan att man vet om det!

Jag är väldigt sugen på att ta fram fler snygga havanor och även så småningom havana mantlat. Detta kommer i princip vara omöjligt om jag hela tiden måste leta efter obesläktade djur. Jag har "turen" att äga en hona vars linjer redan visat sig vara defektfria, då ägare av hennes syskon och föräldrar linjeavlat en hel del utan problem.

Det här är verkligen jätteintressant! Mera åsikter!

#13 Varför tycker du inte ungarna ska få avlas vidare på?

#19 ska kika på artikeln i morgon! Tack för tipset!

Någon som kan förklara för mig vad Linjeavel är för något?

Linjeavel är en slags inavel, jag vet egentligen inte vad det är för skillnad. Nån annan som kan förklara???

Det beror på, om det är väldigt nära så måste det vara en ''anledning'' till varför man måste göra det!

Jag fick hem två dvv. och parade de, sen fick jag veta att de hade samma morfar/farfar. Det blev inget fel på ungarna men man vet ju aldrig. Det kan födas ungar med hjärtfel, utan tassar, inga ögon m.m och det tycker jag är fel att låta kaninen kanske födas så.

Vissa avlar ju mor och son för att få toppendjur, vilket jag tycker är fel efter att ha sett fimen ''renrasiga-ett helvete'' tror jag filmen heter. Där ser man hur djur har förändrats från flera hundra år tillbaka och till nu. Djuren mår dåligt av det bara för att de ska vara ''fina''. Jag tycker Suffi är jätte fin trotts att hon har ''flygplansöron''. Man har skadat djur så sjukt mycket bara för att de ska vara så perfekta som möljligt. Tänk att själv inte kunna andas så bra för att ha ett huvud som en fransk bulldog, eller att era tänder sitter helt fel för att huvudet gör att ni får sådana tänder.

Jag tycker att vi ska tänka mer på djurets bästa istället för att skada våra djur. Detta är inte till alla, men de som vet att man faktiskt kan avla för mycket på djuret så att den inte klarar av att leva mer. Finns sådana som tänker på djurets bästa istället för att få detta ''vandringspriset'' på en utställning.

#24 Då var dom alltså kusiner, det måste väl vara OK, det är ju tillåtet bland människor att kusiner skaffar barn med varann. så då måste man ju kunna para kaniner som är kusiner.

#24

Ja, något sådant. Jag gillar inte det så mycket, tycker 7 led bak i släkten är det bästa.

Men om du får barn med din kusin, då kan ni också få missbildade barn! Det föds så många barn som blir sjuka pga att de har två kusiner som är föräldrar. Det är inte så många svenskar, men de som har en religon där föräldrarna väljer mannen till kvinnan, och de väljer kusinen så finns det flera barn som föds sjuka.

#24 fast om ungarna blir sjuka är det ju inte linjeaveln i sig som är orsaken utan de gener föräldrarna bär på. Ungarna kan alltså få de defekterna efter helt obesläktade djur också.

#27

Det var det jag menade. Om man ser att en kull blir sjuk, då ska man inte fortstätta avla på de föäldrarna (alltså inte de två tillsammans), men vissa gör ju inte det utan fortstätter att avla bara för att få det ''snygga'' djuret.

I Tyskland tror jag inte de har så många regler (inte vad jag hört iallafall) så de kan ju princip göra vad de vill med djuren.

Ja, ni vet vad jag tycker, sen kan andra tycka vad de vill:)

#19 Jo men det där har jag hört förr. Jag tycker fortfarande inte man ska använda sig av inavel alltför mycket. Det går snett hos de flesta djur tillslut ändå. Hur vet man hur långt det är okej att använda sig av inavel? Blir ju inte direkt nån mångfald kvar då man avlar man nära besläktade djur.

#21 Just för att jag inte tycker man ska "leka" med inavel för mycket. Men visst, om man då sätter in lite nytt blod så.

Men vem vet. Jag kanske bara är envis med att inavel är fel :P

#26 Kusinäktenskap förekommer även i Sverige och var ganska vanligt förr, särskilt i glesbygden där det kanske inte fanns så mycket annat att välja på. Jag känner då till flera fall av svenska kusinäktenskap även i min egen släkt  där det fötts barn. Min mammas faster var gift och fick barn med sin kusin och min kompis mormor och morfar var kusiner. Kanske inte förekommer så mycket numera. Det skulle väl inte vara tillåtet om det fanns risk för missbildningar och sjukdomar. I Sverige är det ju faktiskt tom tillåtet för halvsyskon som inte vuxit upp tillsammans att söka tillstånd att gifta sig och skaffa barn. Lite konstigt kanske men så är det i alla fall. Jag menar bara att är det ok bland människor så är det väl ännu mer ok bland djur.

Det här med inavel är ju inget jag håller på med själv,  utan jag vill att mina djur ska vara obesläktade med varann, men jag skulle ju kunna tänka mig att göra det bara för att få fram nån speciell egenskap.

#29: Man inavlar ju inte i all oändlighet, utan tar in obesläktade djur hela tiden.

Håller med #1.

Här hemma har vi parat en hona med hennes morbror, för vi inte hittade någon obesläktad fin hane i samma ras och färg.
Skulle dock aldrig kunna para far-dotter, mor-son eller syskon.

#31 men det är ju det som är så farligt. Vart ska gränsen gå?

artikeln som det länkades i #19 får det att låta som att många seriösa uppfödare enbart använder sig av det. Och vill inte ta in obesläktade djur.
Så den artikeln var inte alls bra tycker jag.

Lägger mig i denna tråd =)
Verkligen intressant att höra vad alla tycker, och skillnad på åsikter! Men visst är det skönt att vi alla inte tycker likadant, alltid ;O)

Är så helt annorlunda vad gäller aveln av hoppkaniner, där inavel är en stor debatt. Fler och fler har börjat dra sig för att använda besläktade djur, och för mig känns det nästan som tabu. Folk ifrågasätter en om du mot förmodan skulle ta en kull med besläktade förälrar, och tycker man är oseriös!

Då ska ni veta att vi snackar om en inavelsprocent på <1,0%!

Min åsikt då! Jag tycker det är löjligt helt enkelt! Har pratat med en rad framstående forskare och etologer som skrattar när jag berättar vilken hysteri det är om detta. Kaniner är inte, vad de säger känsliga för inavel (vi människor är känsligare).
Dessutom vill jag när jag avlar VETA vad jag avlar på! Många använder sig idag av sk. "zoo-kaniner" i hoppaveln för de är ju obesläktade. Jag skulle hellre vilja använda ordet okänd härstamning. Jag som uppfödare har inte en aning om vad denna kaninen bär på, det kan vara defekter, sjukdomar mm. Visst kan den vara helt frisk (alla zoo-kaniner är självklart inte sjuka/bär på defekter), men just det "Jag har ingen aning".
Det behöver ju heller inte visa sig i första generationen, utan defekter kan komma fram efter flera.

Att använda obesläktat kan ju t.ex. vara renrasiga djur. Här vet jag ju kaninens stam och uppfödare av renrasiga avlar ju inte på defekter, ex. bettfel. En sådan kanin är "obesläktad" alltså inte släkt med min hona, men jag vet vad jag har i stammen.
Dock har ju t.ex. renrasiga dvv inte den kroppen man riktigt söker i hoppaveln, så för många går detta alternativet bort.

Att linjeavla ser jag inte som något problem. Har jag friska linjer och vet vad jag gör så kan detta leda till förbättrade egenskaper. Inavel anser jag är när man avlar två kaniner som är släkt, men vet inte om de bär på defekter eller liknande. Det kan vara skadligt, ja!

Jag tar hellre en kombination där kaninerna är släkt och jag vet vad som finns i stammen o.s.v. Bettfel är ju bara ett exempel på en defekt. Själv är jag väldigt noga med kaninernas temperament och en med okänd härstamning vet jag ju inte hur den kaninens föräldrar var, etc.
Jag anser att risken för defekter är större att använda kaniner med okänd härstamning, än att avla på två besläktade.

Sedan visst, inte hur mkt närbesläktat. Upp till 6,25% skulle jag inte vara orolig för. Det är kusinparning, och är vad som är godkänt inom hundaveln.

Det jag tror man ser som största problemet när man inavlar/linjeavlar kraftigt är att djuren får en snarlik genkod och du har inte så mycket variation. Detta är problem hos utrotningshotade djur, samt (om ngn såg dokumentären "ett renrasigt helvete") hos en del hundraser. Man kan ha kanske 100 indivder men deras gener är så lika, att genvariationen skulle motsvara 5 individer…bra?

#34 Men kan du förklara vad som är skillnad mellan inavel och linjeavel.

Man får ju en lite annan uppfattning om det här när man läser alla inlägg, så det blir en del att tänka på. Man kanske inte ska vara så rädd för allt som har med inavel att göra, men som det är nu så blir folk förskräckta om man bara nämner ordet, har läst flera inlägg här att man genast ska avliva ungar efter inavel som blivir genom tjuvparning osv. Det skulle jag ju själv aldrig komma på att göra men det verkar som om många anser det.

#35 Tog dessa förklaringar från följande hemsida: http://www.shenandoahs.se/Linjeavel.htm

Den är om katter, men riktigt bra! (Inte kollat igenom hela än, å varit riktigt källkritisk, men verkar bra)

Linjeavel

Detta är en avelsteknik där man använder ganska närbesläktade katter efter ett ganska klart synligt schema. Man gör det metodiskt för att samla på de bra egenskaperna, ofta hos en speciell individ, men olyckligtvis kan man också få med de dåliga egenskaperna. Linjeavel har bedrivits under många år och det gäller att vara kritisk vid val av avkommor för den fortsatta aveln. Vi ska ha klart för oss att många även kallar detta inavel. Ibland används ordet linjeavel lite slentriantmässigt när den aktuella parningen egentligen är närmare grunderna för inavel enligt nedan.

Inavel

Är en direkt avelsteknik där man inte har ett mål för sin PARNING utan använder en mycket snäv släktskap, dvs. mamma, pappa, syskon etc.

Dock måste man här påpeka att eftersom all Avel på katt kan spåras tillbaka till några enstaka individer, så kallade foundation katter så är alla våra katter med i denna definition, inavel.
(gäller ju kaniner också på ett sätt)

Slutsats (min egen)

Linjeavel = inavel där du vet vad du gör, och har ett måpl med parningen
Inavel = PARNING av besläktade djur utan särskiult syfte och där du inte vet om föräldrarna bär på defekter

Avel på zoo-kaniner med helt okänd härstamning känns "värre" än "inavel" eller linjeavel med ett syfte, om det är mellan kaniner som har känd stam. Då kan man ju luska fram/vet sjukdomar som kaninerna bär på osv som flera redan sagt. Om man avlar på zookaniner så kan det ju bli missbildningar etc. lika gärna som vid linjeavel, eftersom att det beror på anlag. Jag skulle aldrig avla på en kanin med okänd härstamning, oavsett hur "söt och snäll" den är, tycker man har ett slags ansvar att ta reda på mer.

(detta blev lite OT, förlåt TS)

#33 Jag menar inte att allt är sanning och att alla uppfödare sysslar med detta, man får ju vara lite källkritisk. Men den kanske tar bort synes hos dessa som tror att bara för att föräldrarna är släkt så är det något fel på ungarna och dessa måste avlivas.

Självklart är det mycket svårt att säga var gränsen skall gå!Var och en av oss här inne har nog åsikter gällande detta!

Man måste absolut veta vad man sysslar med!

Jag har aldrig diskuterat detta ämnet med någon som sysslar med linjeavel öga mot öga. Det skulle varit mycket intressant!

Ingen här inne som linjeavlar/har gjort? Skulle vara nyttigt att höra vad denna anser.

Men jag tycker faktiskt att de som arbetar för att få bort defekter på sina djur är guld värda med tanke på den avelshysteri som finns idag!

Många avlar bara hit och dit och jag känner mig inte riktigt trygg, undrar hur många "osynliga" defekter som sprids?

Men det är en helt annan diskussion. :)

#38 den avskräckte snarare från att köpa från uppfödare haha :P

Jo skulle vara intressant av att höra från nån som håller på med linjeavel.

#39 håller inte på med linje Avel men 2 kaniner 1 familj köpte från mej(inte jag som titta könen den gången^^) skulle ha 2 honor och fick sen 1 hane 1 hona + 3 friska ungar:)
Även om dom inte skulle ha mer kaniner så hjälpte det ju mej att en annan såg fel:) nu vet jag ju att det inte finns några defekter i den släckten:)

#29: Jo det är just linjeavel som gör att mångfalden kan behållas.
Om man bara korsar obesläktade djur av annan typ och färg, så får vi i slutändan tillbaka den viltgrå kaninen med stående öron, eftersom ALLA färger har utgått ifrån den vilda kaninen.

#38: JAG använder linjeavel i min uppfödning, och vågar nog påstå att hade fler uppfödare studerat ämnet ifråga och använt linjeavel i sin uppfödning, så hade vi haft en mycket bättre kaninstam i sverige idag.
Nu har vi inte det, utan är hänvisade till att resa till Tyskland, Holland och Danmark för att skaffa avelsunderlag till våra egna avelslinjer.

/Anders

39# Varför då? Varför skulle det vara mindre rätt att köpa djur som du är säker på är friska och framavlade med ett mål än att köpa en kanin som är obesläktad men som kan dölja flera olika tänkbara defekter i generna?

Hur tror du att alla raser som finns idag har blivit framtagna? Jo, man har bestämt sig för hur man vill att kaninens utseende skall se ut och sedan avlat vidare på djur med dessa egenskaper, och jag är nästan säker på att man har användt sig av linjeavel på de djur som kunde göra rasens utveckling möjlig.

Väldigt enkelt förklarat, jag hade kunnat skriva en lång uppsats om detta.

Mär människan avlar på extriören. Man vill få fram vissa speciella egenskaper på djuret och då kanske sundheten inte alltid kommer i första hand! Det tycker jag är fel, så långt får det inte gå, där går nog min gräns tror jag.

Jag menar inte att man inte kan tänka på dess exteriör, det är väl delvis därför man sysslar med linjeavel? Men det får aldrig gå så långt att man endast tänker på exteriören och inte på djurets sundhet.

Vad det gäller att linjeavla för att få bort ev. defekter tycker jag däremor bara är bra, då får vi ju friskare kaniner?!

#41 Mycket lärorikt att höra dina åsikter!

(Ursäkta om det blev lite rörigt, jag är lite trött ikväll :))

Om jag ska blanda in mina personliga värderingar (som jag för övrigt har ganska svårt att stänga ute) så tycker jag inte det är okej med linjeavel alls, såvida djuren inte är släkt på oerhört långt håll.

Å andra sidan bryr sig t.ex kaniner inte märkvärt om vilka de är släkt med och inte, så jag tvivlar på att de skulle lida av att para sig med sin kusin eller liknande. Inavel används ju oftast, i seriösa fall, för att stärka anlag och få fram så bra individer som möjligt. Dessutom är kaniner inte så lättpåverkade av inavel heller vad jag vet. Sen hoppas jag att det är givet för alla att man inte ska inavla samma linje hundra gånger precis.

Så ja, egentligen tycker jag nog det är okej med inavel (eller linjeavel om en del vill kalla det så), men personligen har jag lite svårt för det.

#41 mångfalden utseendemässigt kanske, det vet jag inget om. Även fast jag tycker det är konstigt att alla skulle gå och bli gråa med raka öron om man inte använder sig av linjeavel.
Men jag snackade om generna allmänt. Nära besläktade djur har liknande gener, och parar man dessa så blir det ju liknande gener hela generationen där också. Alltså mindre mångfald.
Men om man inte använder sig av detta för ofta så skadar det säkert inte.

#42 Nä det var just att artikeln lät så. Som att seriösa uppfödare kör med inavel hela tiden. Det skulle i alla fall avskräcka mig. Var enbart utifrån artikeln jag skrev den där meningen.

Ja det är väl så de flesta djur dykt upp idag, linjeavel.

#41 Det är väl inte så enkelt som du beskriver det, tror inte alla kaniner kommer bli viltgråa "vildkaniner" om man inte linjeavlar ;) däremot så tar det ju mycket längre tid att få till många rastypiska djur och godkända färger etc. Att folk köper avelsdjur ifrån andra länder är ju inte bara för att få finare linjer, utan också för att inom vissa raser så är det få avelsdjur som inte är släkt med varandra på nära håll eller längre bak i stammen, och för att inte inavla så väljer man att importera "nytt blod". Även om många tillämpar linjeavel så kan inte kaninstammen överleva med enbart nära besläktade djur i generation efter generation, då linjeaveln även gör att vissa gener och anlag försvinner, ibland kanske önskvärda sådana.

#45: Nej, det är inte så enkelt som jag beskriver det, men det är fakta. OM man inte använder linjeavel och/eller tar in nytt blod i de stammarna, så går aveln mot vildkaninens storlek i både form och färg. Detta är ett klart faktum, och det är de flesta avlare överens om!

Felet svenska uppfödare gör är att de avlar med den kaninstammen som finns i sverige, där majoriteten är emot linjeavel, och därför får degenererade avkommor.

De riktigt seriösa avlarna hämtar underlaget utomlands där uppfödarna är flera, och har en annan insikt om linjeavel/inavel och därmed får fram bättre djur.
Det finns ett flertal exempel på "uppfödare" som fått rådet att ompara en avkomma med föräldern för att behålla egenskapen på det importerade djuret, men som har vägrat detta för risken för "inavel". Egenskapen har i 3:de generationens avkomor därmed försvunnit för allframtid i den stammen, och nya djur måste köpas in.

Det finns naturligtvis seriösa uppfödare som inte linjeavlar heller, men de är också utbildade i genetik och har egna ideér om Avel, och har rönt framgångar med detta. Birgit Lundberg är en av dessa bl.a. En mycket framstående uppfödare i mitt tycke.

#46 du skulle gärna få länka till någon sorts fakta om detta, till oss som kanske inte är så insatta.

Ja, Birgit Lundberg kan nog det mesta om allt som gäller kaniner. Jag brukar ofta skriva och fråga henne angående färger, ex har jag nu en unge som ser i stort sett helt vit ut som jag inte kunde klura ut färgen på, för den är inte vit. Fick ett mycket bra svar med olika exempel på vad det kunde vara så nu får jag klura lite mer själv och se när den blir lite större, det är troligtvis schwarzgrannen eller ännu troligare blå schwarzgrannen (ej godkänd färg) Det här var ju lite utanför ämnet förstås.

Annars vad det ju en intressant diskussion angående inavel/linjeavel som ju i mångas ögon är väldigt dåligt/farligt. Kanske inte är det i alla fall, men så klart måste man ju veta vad man håller på mig och inte göra inavelsparningar hur som helst utan syfte.

Det känns ju inte riktigt som om man skulle kunna försvara en inavelsparning, tror folk i allmänhet skulle vara rädda för att köpa ungar från en sån, men då pratar jag folk i allmänhet som inte är insatta i ämnet.

#47: Ska se om jag kan hitta något om ämnet, "googla" annars lite själv om linjeavel.

Generellt gäller inom djurvärden att: Djur med en hög/stor fortplantningscykel, tåler högre inavelskofficient, än djur med låg dito, t.ex. valar, elefanter och människan…

#48: Man skulle kunna vända på uttrycket också, och påstå att de som INTE linjeavlar vet inget om vad Avel igentligen går ut på, och därmed bara parar sina djur, de avlar inte.
OM man inte är insatt i ämnet (spelar ingen roll vilket ämne det gäller), så ska man inte laborerar med det heller. Det hanlar ju faktiskt om levande ting, och att bara para för parningens skull, är ju att förnedra djuren i deras instinkt, och det ser jag som ett större hot mot djuren.

Respektlöshet för djurets egen livssituation!

#49 jo man kan säkert hitta vad linjeavel innebär, men jag skulle vilja veta vart du har fått din fakta ifrån.
Det där om att om man inte använder sig av linjeavel så kommer alla kaniner återgå till att bli viltgråa.

Jag tror mycket väl att man kan vara en väldigt seriös uppfödare utan att använda sig av linjeavel.

Egentligen så är linjeavel inte så farligt, men samtidigt så kan man ju inte veta om man får ett par ungar som är missbildade eller inte, men iallafall så avlar jag bara ¨på djur som absolut inte är släkt med varandra. Det är det allra bästa sättet att få så friska ungar som möjligt

#50: Du kan ju fråga Berth Andersson, som är internationell poändomare och uppfödare under många år. Han är fö. ordförande i Skåne Läns KF. Jag har deltagit i en del av de kurser han har hållt i, bl.a. färglära & genetik.

Inte för att vara nedlåtande, men…

Jag har inte för vana att ge ut mitt CV, men studera själv ämnet så behöver du inte frågasätta en så logisk och igentligen självklar sak.

Rent informativt kan jag rekomendera kursen som länets KF ska ha under hösten. Där fär du reda på saker och ting om kaninavel.

Skåne Läns KF/ Kurs

#52 En hållbar källa är minst två oberoende bedömare av samma perspektiv.

Tycker inte att du behöver skriva så nedlåtande till folk som vill veta mer om den infon du skriver i inläggen. Vi alla utvecklas i kunskap på olika sätt…

#52 ursäkta, men för mig är inte det där en självklar sak. Jag vill gärna läsa samma information från flera olika källor.
Bara för att Hitler påstod sig veta sin sak, så innebar det ju inte att han hade rätt eller hur? Det kanske var att ta i, men jag litar inte bara på en källa.

Och man behöver inte vara nedlåtande mot en som inte har läst genetik så mycket och vänligt frågar om mer information om det du säger.
Och jag bor förövrigt väldigt långt norrut så det där hjälper mig inte särskilt!

Har man ett syfte, och kunskap om det, så tycker jag att det är helt okej.

#52, 53: Jag menade inte att vara nedlåtande, vilket jag också skrev i #52, för det är verkligen inte min mening.
Uppfattade ni det så, så ber jag om ursäkt!

Kursen ifråga hålls på lite olika platser i landet av olika föreningar, så den kommer nog upp i landet så småningom.

För att återgå till mitt påstående, så ta alla färger i spectrat och blanda dem, då får du svart i slutändan, då svart från början innehåller alla färger. Dock inte vitt, då vitt är avsaknad av färg.

Sett ur ett mer vidare perspektiv så finns det en balans i naturen, som gör att allting återgår till sitt ursprung, och det kan väl ingen heller förneka, då det finns flera påtagliga exempel på detta.

Ber än en gång om ursäkt, om mitt inlägg orsakade ett negativt känslosvall hos läsarna.

/Anders

#51 Det vet du ju inte alls, bara för att de är obesläktade behöver de ju inte bli friska ungar! Tycker du ska läsa alla inlägg här. Jag orkar inte försklara det med anlag för defekter i generna en gång till.

Personligen tycker jag det är värre att föda upp kaniner som bär defekter i generna som sedan ev. kommer fram på senare kullar, än att försäkra sig om att kaninerna är friska innan man avlar vidare på dessa, och ev. säljer dom vidare.

OBS! Inavel och linjeavel är två olika saker!

Linjeavlar man, så gör man det medvetet, och väljer bara ut friska och bra djur, och man kan gå efter en viss modell för hur det är bäst att linjeavla, hittade den i en bok jag läste en gång.

Själv aldrig gjort det, men ställer mig inte negativ till det, om det är under kontroll och noga granskat i förväg.

Hej så länge!

#56 men om man kanske inte har råd att gå på olika kurser så blir det svårt.
Och eftersom du är så säkert på din sak, och säger att det är en väldigt självklar och logisk grej så kan du väl länka till bra information? För det var inte tillräckligt logiskt för att dyka upp snabbt efter lite googlande.
Jag hittar enbart lite vad det innebär, och mestadels dyker det upp sånna här diskussioner. Hittar inget som stödjer det fakta du har sagt.

Hejsan alla!

Vill bara säja, att det Thumper-KG säjer faktiskt är rätt. Utan att ha gått denna kurs (men avlat med kaniner i ca 12 år) så kan jag säja att detta helt och hållet är ren fakta som han lägger fram.

Sedan finns det flera avelssätt än linjeavel och obesläktad Avel.

Jag ser till att ha härstamning på mina kaniner, vilket reglerar besläktningen på ett bra sätt. Hela släkten man vet om finns med på ett papper. Superbra!

Forskar man tillräkligt noga hittar man snart att de flesta tamkaniner har någon kusinparning eller dyl. i alla fall mina kaniner.

Att länka till bra information om detta ämnet, är inte alltid så lätt dock. Mycket stödjer hans fakta, men svårt att ge adresser till en internettsida bara sådär, där allt står.

Låna böcker på biblioteket i stället, det räcker. I alla fall tycker jag att jag lärt mig tillräkligt av det.

Det finns mycket bättre böcker om detta, än vad det finns internettsidor, om du frågar mig.

Ha det!

#60 bra tips? på nån särskild bok som beskriver det bra? Kan tänka mig att det finns rätt mycket om detta.

Minns inte något specifikt namn på böckerna jag läst. Var ju som sagt ett tag sedan. Men fråga på biblioteket, de brukar vara välutbildade och kunna sina hyllor.

Kolla vuxenavdelningen. Barnavdelningen brukar inte vara något att ha.  

Ha de!