Det går inte en dag utan att jag saknar min lilla älskade tuss.. Det är sjukt så mycket man kan tycker om ett sånt litet djur, men dom är underbara och sprider så mycket glädje.. Jag kan fortfarande inte tänka på honom eller prata om honom utan att jag får en stor klump i halsen och blir aldeles tårögd. Han var en sån underbara kanin..

Den 2 november 2008 åkte jag till Hässleholm för att hämta mina två holländska import som bla. Louise på Tussilagon hade vatt nere i Holland och hämtat. Det var underbara Izolde och sen var det lilla ynkliga Tristan, som redan då var ett hopplöst fall.. Jag tyckte att Izolde var den vackraste av alla kaninerna som hade kommit till sverige den dagen och jag var, om jag ska vara ärlig lite besviken över Tristan, vid första syn… En liten unge på nio veckor, men som inte såg ut att vara mer än max 4-5 veckor.. flygplans öron och en stor svullen mage. Man han va verkligen värd allt..

Jag tog tåget, till malmö och en bussen vidare till Höllviken, där mamma hämtade mig. Jag hade förberätt burana till dom båda. Men jag ville så hemskt gärna ha Tristan inne..så jag kunde ha lite mer koll på honom och så hans öron förhoppningsvis kunde lägga sig. Så veckan efter åkte mamma och jag och köpte en bur som jag fick ha inne på mitt rum, och så flyttade min lilla underbar tuss in.

Men det var förståss fortfarande problem med hans mage så jag for till veterinären och köpte "critical care" som jag hade fått rekomenderat av andra uppfödare och veterinär. Jag matade honom med detta tre gånger om dagen, på morgonen innan jag gick till skolan, när jag kom hem från skolan och på kvällen innan jag skulle sova. Han mage blev så småninom mycket bättre och den va inte alls lika uppblåst längre. Jag trodde verkligen att han skulle bli bra igen.

Den 29:e november var jag och en kompis på julavslutningen på kaninhoppningen, sista tävlignen för året och sen liten julfest efteråt. Jag ville så hemskt gärna åka, men hade ingen möjlighet att ta mig hem då mina föräldrar skulle på fest den dagen. Så jag sov över hos min kompis och åkte hem dagen efter. Jag hade en jättetrevlig helg..

Den 30:e november, åkte hem på förmiddagen. När jag kom hem märkte jag att det inte var något som stämde för mamma och pappa satt i soffan och kollade konstigt på mig. När mamma sa "Tristan har dött" så uppfattade jag inte riktigt vad hon sa, för jag ville inte fatta. Det tog jätte långtid för mig innan jag fattade vad som igetnligen hade hänt. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv, det blev nästan för mycket för mig.. allt jag hade gått ignom det året redan, och sen Tristan, det kunde bara inte vara snat. 
Mamma skulle passa kaninerna medan jag va borta, och ge Tristan mat och så… men när hon kom in på morgonen så var han död. Hon berättade att han hade varit så pigg på kvällen när hon skulle ge honom mat. Så han hade bara lagt sig ner och dött utan någon som helst förvarning.

Jag kunde inte fatta det.. och jag ville inte heller fatta det. Det blev så tomt på rummet, jag ville knappt gå in där ens. Det ända han lämnade efter sig var en massa tårar och ett stort hål i mitt hjärta. Jag saknar honom så sjukt mycket och jag kommer aldrig glömma den lilla kaninen.. Han va verkligen värd allt..

Saknad och älskad, och för bra för att va sann..

Cheyenne´s Tristan 080901-081130 Vila i frid älskade vän<'3