Så där, nu har Beige-Bertil flyttat, var faktiskt så himla nervös innan de kom, var så orolig att det inte skulle kännas ok. Tyckte ju att det kändes bra när jag pratade med mamman i telefon, men man vet ju aldrig förrän man träffas.

Men så kom de och var såna himla bra människor! Kunniga med mycket erfarenheter av kaniner och en lugn och jättemysig 11-årig dotter som skulle få honom till sin egen kanin. Beige-Bertil fann sig till rätta med en gång i hennes famn och somnade faktiskt hos henne medans vi stod där och pratade. Är så himla lättad…

Han kommer få det kanonbra hos dessa människor, det är jag helt säker på!