Saknar henne fortfarande så mycket.
Går till och med och pratar för mig själv som jag brukade prata med henne, som om hon är där med mig, hon levde ett litet år för att sedan lämna mig.

och när jag tänker på hur jag skrek i bilen när vi var på väg till djursjukhustet börjar jag att gråta ihjäl mig för att jag känner mig skyldig till något.

Älskar dig Daizy, och kommer alltid att göra