Tja, pojkvännen bryr sig inte särskilt mycket alls.
Det är mina pengar, och jag lägger ju dem på det jag vill. =)
Samma med hans pengar, som han lägger på sin bil.
Så länge båda mår bra utav hobbyn och den inte går ut över varandra (dvs prioriterar hobbyn före varandra).
Han kan tycka det är lite kul, iaf när jag har kaninungar.
Han är nog mer intresserad i mina kaniner, än vad jag är i bilen.

Min man har själv ett brinnande intresse för malawiciklider och ålar från tanganikasjön osv. Han har ett stort akvarium som han lägger ner väldigt mycket tid och pengar och tid på. Tror det är tack vare det han har så stor förståelse för mitt kaninintresse.

Ringde honom faktiskt nyss och pratade med honom om kaniner. Sa att jag vill ha en BJ. Då sa han att "men Du ska ju köpa en rex i sommar också, och så har Du ju dvärgvädurarna, bara Du tror Du hinner med alla kaniner så." Lite grann med glimten i ögat.

Häromdagen åkte han upp till stan för å köpa några fiskar, då var han så go och stannade till på Zoovaruhuset och ringde ett videosamtal därifrån. Han hade hittat en jättebur som han ville visa för mig. Jag blev rörd och frågade varför han engagerade sig i det då sa han att han tycker jag pratat så mycket om BJ:s på sistonde och om jag ska ha en sån så måste vi ju ha en stor bur. Buren kostar 3000 kr, men det tyckte han var helt ok. Hans akvarium kostar bra mycket mer än så.

Hur som hellst, han stöttar och hjälper så mycket han kan. Har faktiskt aldrig klagat.

Min man är världens gulligaste när det gäller kaninerna. Våra frassar bor inne med oss så de ingår ju verkligen i familjen. Dom är överallt och man måste ju anpassa sig efter dom. Robban säger ofta att han han nog kan en hel del mer om kaniner än han egentligen skulle vilja erkänna…

När han vill överraska mig så kommer han hem med hö eller tillbehör till älsklingarna. (Mycket mer uppskattat än om han skulle komma med blommor…) Han tycker om att ge dom godsaker som grönsaker mm också.

Det allra roligaste tycker jag är att han pratar med sina killkompisar om våra kaniner. Som när Texas blev blind så visste alla om det utan att jag sagt något.

Känns som att det är lite coolare och mer accepterat att ha stooora kaniner än små. Vi hade katter tidigare (blev jätteallergisk mot dom i samband med min graviditet) och frassarna har liksom tagit deras plats.

Robban har t o m sagt att om vi skulle skilja oss så vill han ha Texas. Det tycker jag är jättekul!

ja du han säger inte så mycket .

är ju bra att man har någon liten hobby man kan ju inte vara klistrade på varandra hela livet heller

han har ju sitt fiske på sommaren

Min sambo tycker att Proske är urgullig. Vi hade ju heller aldrig skaffat kanin om inte han tyckt att det var ok. Han hade nog hellre velat ha katt, men det funkar inte så som vi bor nu.

Han körde mig hela vägen till uppfödaren och ställde en massa frågor osv, och sist vi var o handlade frågade han om kaninen behövde mat. Så han är engagerad, även om det är jag som ger mat, städar, borstar osv.

Sen att kaninen är döpt efter hans morfar gör väl sitt till ;)

Tejoos, jag håller med dig om att det verkar vara som så att stora kaniner är ansedda som lite coolare än mindre raser, tror det är därför Putte kollar på jättebur åt mig, han har pratat om att det skulle vara ballt att ha en kanin som lever inne här med oss som en liten kompis till vår boxerhane.

Han gillar ide´n om att ha en frigående stor kanin som hänger på vare sig vi är inomhus eller utomhus! Alltså precis som hunden gör.

Det är verkligen jättemysigt att ha frigående innekaniner! Robban tycker inte alls om små kaniner, men våra stora gillar han skarpt…

När jag skulle till veterinären med Alice, tyckte min pojkvän att det var lite mycket pengar att lägga (2000-2500) på en kanin som kanske aldirg blir bra. Så han försökte ju få mig att ta bort henne istället..
Men jag tyckte att man borde ge det en chans. Fixa felet en gång, och blir det inte bättre, så tar man bort henne då.
Nu blev priset nästan 500-1000 kr billigare, så det var ju bra för oss. Då vi inte har vidare mycket pengra för tillfället..
Men tycker ändå att han borde lägga ner det där snacket om att det är dyrt. För det vet jag att det är. Och man blir väldigt sårad när han säger att man ska ta bort en kanin bara för att det blir för dyrt, och att han sen köper ett årskort så att han kan kolla på sitt favoritlag i fotboll.

När han håller på så, så vill jag nästan bara be honom fara åt skogen.. Djuren är mitt intresse, men han verkar inte kunna acceptera att det kostar ;/

#8 Här har det faktiskt varit husse som tagit kaninerna till veterinären.

Vi har inte så långt till våran veterinär, men lättare att åka dit utan bebis så då har jag och dottern stannat hemma. Veterinärens fru har också kaniner, så han och min man har något gemensamt att "beklaga" sig över…

glömde har ju även en till hobby säljer även världens bästa barnkläder på fritiden också..

Min sambo har inga problem alls med mina kaniner, eller mitt stora intresse. Han visste när vi träffade varandra att jag var väldigt intresserad av kaniner. Vi var dessutom vänner i 2 år innan det blev något mer, så nog hade han sett hur det funkade hemma hos mig :)

Han städar inte burarna eller så, det är mitt ansvar, men han ger dom mat o så. Han ger dom väldigt gärna godis, o ibland när jag kommer hem från jobbet ligger han i soffan o kelar med någon av dom. Ibland har han till o med överraskat mig med att städa Alla burar! (två kaninburar, en råttbur o en hamsterbur)

Jag betalar för dom och så, men han tycker absolut om dom. Firar gärna deras födelsedagar osv, hah :)

Sen så skulle jag Aldrig någonsin kunna vara tillsammans med en kille som inte respekterade mitt intresse. Skulle tycka det var fruktansvärt tråkigt att behöva ursäkta mig för jag vill göra något med kaninerna, osv. Det skulle helt enkelt inte funka, killen måste respektera det, o faktiskt kunna hjälpa till att ge dom mat ibland. Sedan kräver jag inte att han e lika tokig som jag, men någolunda intresse för djur ska finnas i grund o botten.

Min man var den som slog ihop buren åt Daisy och han skulle gå ihjäl ifall Daisy försvann då hon står oss båda nära i hjärtat. När jag träffa min man så var han livrädd för kaniner men kom att lära sig att umgås med dem i och med att jag alltid haft kanin och hade det när vi träffades. Kanin kanske inte är hans största passion men han är småkär i kaniner och dem har funnits hos oss under dessa fyra år vi hållt ihop och det kommer förtsättningvis troligen alltid finnas en skuttare här hemma.

Min man har också tidigare för några år sedan gett mig en kanin i födelsedagspresent. En Lejonhuvad hane som tyvärr gick bort för 1 år sedan. Daisy fick jag välja själv men jag fick henne som årspresent och husse ska givetvis alltid skämma bort henne med grönsaker, framförallt morötter som hon är helt tokig i.

Jag skulle nog inte kunna vara med honom ifall han inte skulle acceptera mitt val av husdjur. För många killar kan kanin ses som fjortisaktigt men för honom är det en familjemedlem.

Daisy följer med oss vart vi än ska. När vi reser så är hon alltid med. Specielt när vi beger oss ner till söder och hos min far är Daisy alltid varmt välkommen då han också är oerhört kaninkär.

#10 - Förlåt för OT men kan det vara me&i?

#3 Vad mysigt haha xD Att din pojkvän vill ha Texas :D

Jag har ingen  pojkvän, men bor ju med mamma, syskon och pappa! Dom betalar allt och gillar det inte direkt mkt haha men mamma tycker det är roligt och gulligt när jag har kanin ungar och undrar ofta när vi ska få fler kullar (a) Pappa säger jämt att han ska ge bort dom till Lasse, en gammal granne som jagar mkt och älskar kött XD men han gör det såklart inte för då skulle mamma bli galen, lika så jag och Veronica samt Nils! ;P

#14 Fast min pojkvän och jag har varit gifta i 3 år!

#15 okej man kanske man säger då? ;)

13 blink blink yepp säg till om du vill handla

#9 Min pojkvän erbjöd sig att ta Alice till veterinären tidigt en morgon. Varför? Jo, han ville kolla på fotboll på kvällen.. Men att jag ville åka med, det tänkte han inte på..
Så jag blir lite trött på honom faktiskt:P

#18- Trist, men tala om för honom att Du tar illa upp så kanske han skärper sig.

#19 ja, jag sa till honom.. Men då kom han till svar att fotboll är hans enda intresse.. Visst, det kanske det är.. Men -väldigt- ofta går dessa fotbollsmatcher på tv:n. Alice behövde åka in till veterinär, men jag fick snällt vänta tills dagen efter..
Och jag har sagt till honom. Men han kommer inte skärpa sig..

Jag önskade mig en kanin eftersom jag alltid haft kaniner och blev lovad att vi skulle skaffa en när vi flyttade ihop. Jag mådde inte bra då och var sjukskriven så en dag påväg hem från stan frågade han om vi skulle till djuraffären och köpa en. jag hade glott länge i affären men ville inte skaffa en förrens lägenheen var iordningsställd. Men det blev en kanin där. Efter en månad köpte vi en till för att se om dem gick ihop, fick lämna tillbaka den om det inte funkade. 

Det funka inte men sambon blev störtkär i den lilla pälsbollen så vi behöll henne i alla fall. Så har jag tjatat om marsvin men fick 2 dvärghamstrar förra året istället… jag är galen i djur och speciellt små gnagare. Han vet hur mycket kaninerna betyder för mig så han tycker det är bra. Han gosar faktiskt ganska mycket han med. Fast han vill ha katt istället men det vill inte jag. ;)

Eftersom jag är sjuk och ofta inte orkar med människor så är kaninerna ett bra sällskap, de kräver inte att man ska vara social och glad hela tiden utan de tycker det är helt ok att sitta i soffan och gosa. Det förstår min sambo

#20 Den killen hade jag sparkat ut.

Vaddå fotbollen är hans enda intresse? Visst men värderas inte ditt intresse lika mycket då?

Att låta en fotbollsmatch gå före ett sjukt djur som dessutom är i behov av veterinärvård tyder på total avsaknad av empati för både kaninerna samt dig. ( Handen på hjärtat hur mådde du den kvällen?).

#22 Ja, det är vad jag tycker också. Är inte mitt intresse lika viktigt?
Jag kan väl säga att jag inte mådde vidare bra.. Var sjukt orolig för Alice och ville bara åka in med henne.. Men fick som sagt vänta.
Men händer det igen, så kommer jag säga ifrån ordentligt..

Vi som inte har någon sambo kanske kan skriva vad våra familjer, syskon och vänner tycker om kaninerna och ens intresse?

Hoppas verkligen det är okej att jag skriver om min familj o vänner. om inte, ber jag om ursäkt.

Jag bor med mamma, pappa och en allergisk bror. mamma och pappa betalar all mat, hö, spån och sådan som behövs till kaninerna. pappa och jag har även byggt burar vilket inte har varit några problem :) i början var det mest jag som umgicks med kaninerna men nu så är hela familjen inblandad mer eller mindre, mamma älskar verkligen alla kaninerna och hjälper mer än gärna till med städning, matning och rastning :) pappa är väl inte med på det planet men när kaninerna hälsar på inomhus har han dem gärna i knäet en stund och sticker till dem små godbitar, likaså mamma :) min bror bryr sig inte så mycket dels för att han är allergisk men respekterar mitt intresse för kaniner och djur, likaså mina kompisar :) senast idag fick jag höra från en av mina bästa vänner att hon tyckte jag var "helcool" som visste så mycket om kaniner och att jag brann så för dem :) och då blir man ju glad ^^ jag har inte mött ngt motstånd eller hur man ska säga mot mitt kaninintresse förutom att mamma och pappa var lite emot min idé om uppfödning i liten skala först :P fast de är nu med på noterna! ;)

Min fästman sa aldrig ett knyst om kaninerna, de kostade inte så mycket överlag. Nu när jag har hund däremot, oj oj. "Sluta slösa dina pengar" säger han väldigt ofta xD

min sambo säger inte så mycket, bara att vi absolut inte får skaffa fler. 6 st tycker han är mer än nog. Men om man slår ut det så har vi bara 2 var. Barnen och jag *hihi*. Han är inte ute och goar el så med dom men han accepterar att vi har det som hobby. Han har sina fiskar och sina datorspel, vilket jag till viss del delar med honom.

Min största hobby är dock hundarna och den delar han med mig. Han tycker det är jätte kul att leka med hundarna och han älskar när vi har valpar.