Jag har själv aldrig gjort det men de som kastrerat sina honor har varit väldigt nöjda. De har blivit mycket lugnare och jämnare i humöret. Ska man inte ha kaninen i Avel är det de bästa man kan göra!

Fast å andra sidan, hur gammal är hon? OM hon är i tonåren så kan det ju gå över :) Tänkte ifall du ev vill ha ungar på henne sen :P

#2; Men en kanin som är jobbig i tonåren är inte så bra att avla på?

Hon är 7 månader. Men vi vill inte ha ungar…..

Är det ett stort ingrepp? Lider de efteråt? Vad kostar det? Tacksam för svar….

#4; Det är ett större ingrepp en på hanar eftersom de måste "in i henne". Det betyder att hon är sövd en längre tid, men om hon är i bra kondition och inte har några medfödda fel (tex. hjärtfel) så ska det gå bra :)
Det är klart det gör ont efteråt men det går ju över. Kan tänka mig att det kostar mellan 800-1000kr ? Jag är inte säker då jag aldrig kastrerat en hona. (Men det är nog dyrare en för hanar iaf.)

#3 Det kan vara så, min hona var lite tjorvig en stund men, hon blev mycket bättre än innan sen. Hon har nu en kull som det har funkat hur bra som helst med :)

#6 Man ska inte avla på honor som inte är stabila i sitt psyke. Det är ärftligt och inte så roligt för ägarna till ungarna när de själva sitter där med jobbiga kaniner. Man avlar ju inte för att få bukt på jobbiga kaniner utan för att få fram behagliga kaniner med jämnt temperament.

Om jag inte hade haft uppfödning och så många kaniner hade jag steriliserat mina honor. En hona som inte används i Avel drabbas ofta av livmodercancer och en sterilisering förhindrar då detta.
Kolla runt på både djursjukhus och mindre privata smådjuskliniker (de har oftast rimligare priser). Hör efter bara så att de har gjort sterilisering på kanin innan! Det kostar ju inget att höra runt efter pris! De ska inte lida efteråt men lite slöare och ömmare i kroppen är de säkert de första dagarna.

Jag har hört att det är många uppfödare som råder sina köpare Att ta en kull på sin hona när hon börjar skydda sitt revir eller bara blir aggresiv. Eftersom hon tydligen "mognar" och blir lugnare. Detta kan stämma, men som Tina säger är det inte något som man bör göra.

Kaninungar ärver både det ena och det andra efter sina föräldrar, bl.a. temperamentet. Är det värt risken att föra vidare ett oönskat temperament, bara för att få en lugnare kanin?

Ang. kastrering så är det enligt mig ett för stort ingrepp för att jag skulle våga göra det bara för att få en lugnare kanin. Det är många som påstår att en hona lätt kan drabbas av livmodercancer om hon inte fått ungar. Det finns inga bevis för detta, utan bara för att en stor andel av de honor som fått livmodercancer inte haft ungar, så tror man alltså att det är så.

Sen tycker jag att vi ska utreda skillnaden mellan en kastration och en sterilisation. Vid en kastration tar man bort äggledare och livmoder hos honor, och testiklar hos hanar. I och med detta slutar kaninen att producera könshormoner och hanarna slutar skvätta och viljan till PARNING försvinner. Honor slutar väl bete sig märrigt, antar jag. Har ingen erfarenhet av det.

Vid en sterilisation tar man endast bort äggledarna hos honan och sädesledarna hos hanen. Det vill säga, de fortsätter att producera könshormon och fortsätter att bete sig som de gjorde innan sterilisationen, MEN de kan inte göra ungar. Därför är det i princip ingen idé att sterilisera. Bara en onödig utgift!

Sen råder jag dig att (om du ska kastrera) vända dig till en erfaren veterinär som är van vid att söva och operera på kaniner, då de har en sämre chans att vakna upp ur en narkos.

#8 Det var så jag tänkte. Och det har inte varit några som helst problem här. Jag var medveten om att jag tog en risk, och så länge jag visste det så tycker jag det var ok. Min kanin var nog mest jobbig för att hon inte fått en så bra uppväxt. Alla kaninungarna är superduktiga, de är sociala och jag hanterar dem mycket för att de ska vara vana vid det.

Vad gäller honan så har hon blivit mycket bättre än innan hon fick ungar, det var inte så att honan bets och rivdes när hon var jobbig utan det var mer att hon var rädd när man skulle städa buren. Hon hade inga problem så länge man bara använde händerna, men om man använde en spade eller liknande så blev hon rädd och attackerade spaden. Hon har ALDRIG gått till attack mot en levande varelse :) Så ta det inte som att jag är en oansvarig människa som inte vet vad jag gör.

Det blir en stor operation… Jsg tror inte jag skulle ha gjort det

#9 Och hur gamla är ungarna nu? åtta månader eller äldre? Om inte så vet du ju inte att de inte ärvt hennes jobbiga temperament.

Att ta en kull på en hona som är svår hanterlig är något som både folk i djuraffärer (okunniga) och en del veterinärer råder folk till och det är ju jättebra om det fungerar men om man då får fyra ungar och de ungarna blir lika jobbiga när de växt upp ska man avla på dem också? Så får alla fyra ungar får fyra ungar vardera som också blir jobbiga och så vidare…Det är ju inte så roligt för en köpare att höra att mamman var jobbig och att man därför tog en kull. Har man inget mål med sin Avel (mer än att få honan lugnare) så bör man inte avla då är det en mindre risk att operera.

 
Förr innan jag själv visste så mycket om sterilisering (eller kastrering som det heter för båda könen då man inte utför sterilisering längre) så tyckte jag risken var för stor men ju mer folk som kasterar sina honor ju mer erfarenhet får veterinärerna och ju mindre risker. Man kaninen ska såklart vara i toppskick innan man gör en operation men detta är alla veterinärer mycket noggranna med idag!

Om kaninen är jobbig, bits, revirtänkande mm så är kastrering ett bra alternativ. För det andra avlivning eller att man ska sälja kaninen vidare är inte lika bra varken för kanin eller ägare. Man får väga för och nackdelarna emot varandra.

Men det har gjorts forskning på kaniner, honor som ej är i Avel, och det visar att honor som inte är i Avel där livmodern därför inte "används" som den egentligen ska i naturen (få ungar) får livmodercancer, det var höga procent tal! Men det är antagligen inte så ofta det leder till döden för det största problemet bland kelkaniner idag är att de utfordas felaktigt och dör på grund av fetma eller blodpropp.

Man får väga för med emot, allt har sina nackdelar.

Lycka till!

#11 Jag trodde att jag förklarade att hon inte haft ett jobbigt temperament, hon har bara varit lite rädd av sig. ALDRIG bitit någon med flit, bara då man har haft fingrarna ivägen när man gett henne mat eller liknande. Sen så får du ju ha lite överseende med att jag inte har hållit på med uppfödning tidigare, man måste ju lära sig någon gång eller hur? OCH som sagt, honan har ALDRIG varit aggresiv eller revirhävdande. Hon var bara lite orolig när man använde en spade och skulle städa hennes bur, det gick dock bra om man visade spaden för henne så hon fick se att den inte var farlig. Är det något mer du tvivlar på eller räcker denna förklaring? :)