Goku

Ras: Fransk Vädurs blandning ?
Kön: Hane *okastrerad*
Född: okänd (ca 1-2 år nu)
Färg: Blå
Far: okänd
Mor: okänd

Han var oplanerad inskaffande kanin ^^ men ångrar mig självklart inte ^^. Såg han när jag var till en kompis som har ett litet omplaceringshem för djur. Då han tidigare har fått flyttat flera gånger & var inte speciellt tam så smälte mitt hjärta och jag tyckte synd om han. Och ville ta hem han och jobba med honom och göra han tam. Som han verkligen kan bli. Och tog därför hem honom (fick ta hem han gratis) =). Jag har träffat den hära kaninen tidigare, men vart tidigare omplacerad också. Men kom sedan tillbaka. De sa att han var väldigt livrädd så fort de kom in till hans rum och såg ut som att han skulle dö utav räddsla eller något sånt så fort de kollade på honom typ. Som jag tycker är lite konstigt. Dålig ursäkt eller något… Eller så kanske han inte gillade dom. Visst. han är inte tam. Det är han inte.Och det är det jag ska jobba med. Men han är inte livrädd heller och trycker sig inte i ett hörn. Han är absolut inte det som jag har hört.. Visst han kommer gärna inte fram till mig och springer oftast ifrån mig. Men han gömmer sig inte. Kan ligga mitt på golvet på rygg och sova (som han redan har gjort någon gån), och sover även som en stock och avslappnad i buren sin, jagar katterna för fullt och vill jucka på dom , kommer fram när jag ska ge han mat, och gör ibland racing på golvet och glädje skutt, han är väldigt nyfiken så han ska kolla in det mesta och kan ibland komma fram och lukta på en. Men det går oftast snabbt och sedan så sticker han iväg. Men det går allt bättre =) Så livrädd är det minsta han är. Men att sitta i famnen och gosa det är lite jobbigt för han och stampar lite på golvet efteråt *varning för gosande matte* eller nå sånt =):
Han bode ute tidigare. Och bor numera me mig och de andra djuren i lägenheten. =) Och har redan gett mig en hel del skratt! =) Att jag föll för han var väll då att jag tyckte synd om honom ^^ och jag sökte ändå efter en kanin. Han hade fått flyttat flera gånger, ingen gav honom ärlig chans, och arbetade inte me honom. Han var ute helt själv. Så det hela kändes som att han hader blivit övergiven. Ingen ville ha han eller umgås me honom riktigt. Men ja, nu har han fått kommit hem till mig. Där han får en chans, han får stanna här resten utav sitt liv, han slipper sitta ute, han slipper vara ensam, han får sällskap, och jag kan arbeta me han. Och jag tror att han kan vänja sig mera vid människor och bli tamare när han är inne och får vara med och runt mig =) Och jag tror inte det är nå större problem att få han tam heller. Eftersom han ändå är rätt så frammåt, ung och nyfiken. =) Även om det inte skulle bli allt så tam så får han ändå stanna kvar och gå som han vill. Han har fått ett kärleksfullt hem nu!

Ikväll så satt jag på golvet, och han under/bakom soffan…. Satte mig på golvet och se om jag kunde locka fram han. Tog fram en lång pinne och började leka med katterna. Och gissa vem so mvart så nyfiken och kom fram?! ;) Japp. Goku. Och han verkade livrädd va? ;P Och sedan efter en stund så la jag mig på golvet och lekte me katterna. Vilket problem han fick! Katterna var ju nära mig. Vågade man gå fram eller ej? Tillsist så sprang han runt bakom min rygg. Var där en stund och kollade läget. Till sist så hörde jag tassar som hoppade fram närmare mot mig och hörde och kände snusande i örat, nacken och i håret. Var så mysigt =) Och snusningarna/luktandet höll sig kvar längre än vanligt =) Jag är så stolt över han =) Gjort så mkt framsteg på en vecka och 1 dygn. och han som skulle vara livrädd så fort man kollade på han? :/ pyttsan! Jag bara kärar ner mig mer och mer i honom. Är sååå stolt :D Jag kan inte sluta och le ;)