Igår vid 22-tiden så sprang Uzza ute i hagen som vanligt (en stor Hage med grind). Grinden var stängd. Jag satt och smsade men sen blev jag trött så jag somnade (hann inte tänka på Uzza alls). Jag vaknar två timmar senare och får panik, vart är Uzza? Jag hade drömt om att hon hade rymt.

Jag gick ut till hagen. Det var kolsvart och jag såg nästan ingenting på långt håll. Jag gick fram till hagen och såg att grinden var helt öppen! Någon hade varit där! Jag sprang runt på gården för jag såg spår från Uzza (man såg leriga tassavtryck på "tröskeln" som ledde ut från hagen). Jag började gråta och sprang överallt. Hon skulle kunna hunnit långt på två timmar…
Jag sprang runt och kollade under altanen och så men det var svårt, för jag såg ingenting. Så jag gick in i hagen.
Jag satt där med Myra i famnen och grät och hade så dåligt samvete. Några minuter senare kände jag en nos som "buffade" mig på benen. Jag kollade och där stod Uzza som inte verkade fatta någonting. Jag la in Myra i buren och tog sen upp Uzza och satt och gosade med henne i en halvtimme. Min duktiga lilla tjej! :) Hon fick massa extra grönsaker för att hon hade varit så enormt duktig. Jag tackar gud för att det var lugna Uzza som varit på rymmen och inte nyfikna Myra, då vågar jag inte ens tänka på vad som skulle kunnat ha hänt..

Var bara tvungen att skriva av mig, har nästan aldrig varit så rädd i hela mitt liv… PUSS PÅ UZZA FÖR ATT HON KOM TILLBAKA!