OT - Varför kan jag inte acceptera?
Det har gått 4 månader sen min gammelmormor avled. Var på hennes begravning i januari.
Jag kan fortfarande inte acceptera att hon är död. En del av mig säger att hon är död, men jag vill bara tro att hon är kvar på ålderdomshemmet. Det går inte att inse att hon är död, borta för all framtid.
Ska jag vara ärlig så rinner tårarna nu, saknar henne jätte mycket nu. Jag grät ingenting på begravningen, men nu sitter jag och gråter långt efter begravningen….
Jag saknar henne massor.
Skickar en massa tröstekramar till dig!
Förstår vad du menar. Min farmor dog för ca ett år sedan men jag kan verkligen inte fatta att hon är död. Inte alls.
Stor kram till dig! <3
Beklagar vännen…det tar tid, jag vet, men detr går över…:(
Beklagar… tröstkramar!<3
Beklagar verkligen <33, massor med tröstkramar till dig <3
Sådär känner jag för farmor, hon var hos oss varje helg, vi firade alla högtider med henne. Nu är hon borta och allt känns konstigt :(
- Mvh Emma
Beklagar vännen. Jag gråter än ibland över min Collie hund som dog hastigt för 4 år sedan. Hennes död tog mig hårt, jag blev aldrig mig själv igen. Jag vet hur du känner dig men det går över snart ska du se.
Sorgligt! Men det är bra att gråta! Så småningom kommer du att minnas alla bra och fina stunder!
jag har de senare åren förlorat båda mina morföräldrar, och de stod mig väldigt nära. jag kan fortfarande tänka "det ska jag berätta för mormor/morfar sen!" när jag ser nåt de skulle tycka var kul eller gör nåt spännande. det är ofattbart att folk försvinner och aldrig kommer tillbaka, och jag tror aldrig att man helt lär sig förstå det. man får försöka lära sig hantera det ändå, acceptera att det är ofattbart liksom. jag tror inte att det "går över" så att man inte alls är ledsen längre, men det blir ju lättare och lättare iaf. som SallyB säger, efter ett tag minns man alla bra och fina stunder och kan känna sig tacksam över att man haft personen i sitt liv. även om det är fruktansvärt sorgligt att man inte har det längre…. var inte rädd för att va ledsen, det är ett naturligt sätt för människan att sörja. jag gråter ibland, och det är ett halvår sen mormor dog och flera år sen morfar dog…. ibland kommer det upp ändå, och är man ledsen är det bra att gråta!
Förstår dig helt och hållet. Tusen tröstkramar<3
Ojj, stackars dejj:(, jag har både farmor & farfar o mormor & morfar "kvar" så ja kan ju inte veta hur det känns…*tröstekramar*
Beklagar Ida ;(
Jag saknar fortfarande morfar (efter 10 år)
Men det går över<3
Bleklagar :'(. Man kanske kan säga att tiden läker alla sår… Även om det kan ta lååång tid :(
Emma
Jag saknar min gammelmormor mer än gammelmorfar :(
Starta ny diskussion