Så rädd att lyftas!
Sid är ju uppfödd (vad jag förstår utan att ha hanterats speciellt mycket) av zoobutik/handlare. Nu är han drygt 10v och har bott ho mig i 4v, men så väldigt rädd att bli upplyft och hanterad. Allt annat går bra, han är inte rädd eller skygg för övrigt, tvärtom så upplever jag honom som nyfiken, framåt och ganska tuff.
Han hoppar gärna ut i mitt knä från buren (och ibland även när han är ute och skuttar), han älskar att bli kliad på panna/huvud oh det går även bra att klappa/pilla på resten av kroppen. Han får vara ute och skutta i lgh nästan varje dag och han är mycket modig och inte rädd av sig alls, inte ens när katten är lite grinig mot honom (vi jobbar på det ;) ).
Men - hur ska jag få honom att inte bli så skräckslagen varje gång jag behöver lyfta/hantera honom? Han sprattlar, river och försöker även att bita sig lös (dock riktas det mot kläder och döda materiel än så länge.) Är det bara att träna, och åter träna att lyfta som gäller? Finns det nån chans att han ska kunna lära sig att vara någorlunda avslappnad nån gång i framtiden?
Det kan ju vara så att han är höjdrädd, rätt vanligt bland kaniner. Sedan kan han tycka att det är obehagligt om dina händer kommer rakt uppifrån och lyfter upp honom. (Som att bli tagen av ett rovdjur). Testa med att bara vara lugn och se till så att han ser att du är på väg att lyfta honom. Lycka till med din kanin!
![[Niike]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Alpha tycker inte heller om när man lyfter henne, hon sprattlar, nafsar och försöker komma ner på alla möjliga vis. Och hon är en fransk vädur på runt 5 kg kanske, så det är väldigt jobbigt .. Tror hon är höjdrädd.. :/ Tyvärr kan jag inte hjälpa dig då jag har samma problem, men hoppas det löser sig för dig & Sid :)
Min Emil (hermelin) var riktigt skraj när jag köpte honom då han var 4 månader. Tycker fortfarande att det kan vara läskigt när man lyfter upp honom, men är lugn och stilla. Jag hade honom mycket i knäet i början och då kom han på att det var mysigt att sitta på axeln. Tror det tog udden av höjdrädslan till slut!
(Han sitter alltså bara på axeln när jag är stitta, i soffan tex).
man ska hålla för ögonen på dom, inte hårt men bara så dom inte ser har jag hört, sen är det viktigt att hålla under baken. För då känner dom att dom inte kommer att trilla ner, som de är rädda för att göra. Hoppas att de fixar sig!
Det där med baken stämmer mycket bra, problemet är att jag hinner liksom inte in med handen under baken innan han börjar sprattla och försöker komma loss. Känner mig väldigt oproffsig när jag ska försöka hålla fast honom samtidigt som jag försöker lyfta/hålla underbaken. Ser inte snyggt ut! Tur ingen ser.
Ibland kör jag med knepet hålla ner honom över nacken, men då ser de ju så "rädda" och dominerade ut, så det känns inte skoj heller.
Försök få in honom i ett hörn av buren innan du ger dig på att lyfta. Håll sedan en hand framför honom samtidigt som du sätter den andra under rumpan och lyfter upp honom lugnt.
Jag vill bara gnälla lite, jag vet ju att det antagligen inte finns nåt undergörande knep. Men trots att jag försöker träna på lyft så är det helt kört. Jag får pilla hur mycket som helst, i princip, men så fort jag vill lyfta så får han stora paniken :(
Han kvider nästan av rädsla när jag väl lyckas få honom så stilla att jag kan hålla honom i famnen (han sprattlar och river våldsamt med bakbenen så det är rätt jobbigt, trots att jag försöker lyfta enligt alla konstens regler). Samtidigt så misstänker jag att det finns ett litet mått av tjurighet, dvs han vill helt enkelt inte. Sen, när jag låter honom komma lös i knäet efter några sekunder så biter och river han ilsket i kläderna. Det "underliga" är dock att han visar aldrig nån direkt rädsla efteråt, utan kan några minuter senare alldelses frivilligt kliva upp i knäet på mig. Vilket ju är väldigt lyckligt förstås. Hade ju varit väldigt trist om han började bli rädd för mig, men han verkar kunna hålla åtskilt mina träningslyft - och mig som matte.
*Sucka*
Starta ny diskussion