Kaniner har väldigt bra minne så hon kommer garanterat komma ihåg dig!

Min förra kanin var blind men visste direkt vart han var och vart alla saker var när han följde med till sommarstugan (fast han inte varit där på månader), samma när han kom hem igen efter att ha varit i sommarstugan i två månader. Han hade stenkoll på allt!

Han kände även igen fotstegen på personer så han visste direkt om det var någon han kände (även om han inte träffat dem på jättelänge) eller om det var en "farlig" inkräktare.

#1: Förlåt men du tycker inte att det är djurplågeri att låta kaninen få vara vid livet blind? Jag är inte för död, men ett djur som är blinda har inget liv av kvalitet.

#2 Hur vet du det?

#2: De som inte visste om att han var blind trodde han kunde se som vilken kanin som helst eftersom han betedde sig som vilken kanin som helst. Han gick helt frigående inne + hade tillgång till att springa fritt på inhägnad tomt. Han var bossen i hemmet (bestämde både över mig, hundarna och andra kaniner som var på besök).

Kaniner är gjorda för att springa runt nere i kolsvarta gångar under marken så att förlora synen (vilket han gjorde när han var ca 7 månader) var inget hinder alls för honom (han blev nästan 7 år gammal vilket är betydligt äldre än mina tidigare, helt friska, kaniner blivit).

En av hans favoritplatser var att ligga och sova på soffans armstöd. Han gjorde glädjeskutt in i det sista.

Hade han lidit av att vara blind hade jag inte hållit honom vid liv (och tror inte heller veterinärerna han träffat hade godkänt det heller).

Skickar med lite bilder från mitt blindstyre genom åren. Kan inte direkt påstå det är bilder på en kanin som lider.

#0 Ts, Jag hade en kanin när jag var ung (min allra första kanin) som visade extremt tydligt att han blev glad att se mig, bland annat då när jag kom hem från semester med mina föräldrar. Han hoppade upp mot mig som en hund osv. Så garanterat att din kanin inte kommer glömma bort dig 😊. Alla kaniner visar det inte med lika tydligt kroppsspråk som honom, men de känner absolut igen dig.

#2 Vad grundar du ditt påstående på, har du haft ett blindt djur? Jag har nämligen precis som #1 också haft en blind kanin (han som nämns i ovanstående text). Han gick från fullt normalt seende till helt blind på bara några veckor. Han anpassade sig snabbt till sitt liv som blind och enda skillnaden var att han behövde ha saker på samma plats för att underlätta för honom. Han tog även hjälp av sina öron, han höll de framför sig och använde de som en slags "blind käpp" och levde ett utmärkt liv både som seende och som blind. Han blev 11,5 år och var blind de sista ca två+ åren. Verkligen inte något djurplågeri, hade han lidit på något sätt så hade han utan tvekan fått somna in, han var mitt allt och det finns inte på kartan att jag (eller mina föräldrar) låtit honom lida.

#5: Roligt att din också använde öronen! Gjorde min också (speciellt örontofsarna så fort de snudda vid något) morrhåren användes flitigt också och i början höll han dem ofta emot hundens bakben och följde efter där han gick.

Däremot tror jag inte min nuvarande skulle klara sig bra som blind då hon har så mycket trauma från sitt tidigare hem och lätt får panikattacker. Så det är ju självklart man får gå på individ (men de flesta kaniner klarar det ju bra).

#6 Ja, rätt roligt att de kommit på att öronen kan användas för att känna sig för med. Det var skönt att se att trots att min var en äldre gentleman 😜 när han blev blind, så gick det alldeles utmärkt för honom och han anpassade sig otroligt snabbt till det nya läget. Pappa kallade honom Einstein ibland, bland annat för att han kom på att öronen kunde tjäna som "blindkäpp" (och förra hunden fick ibland heta Nostein, för att han inte var den skarpaste kniven i lådan så att säga 😂).