Hade lite tråkigt :P Så pysslade ihop en liten novell på en kvart.. Den är inte så väl skriven, men vill ändå gärna ta imot kritik =)
Obs: Novellen är inte baserad på verkligheten, även om liknande saker händer.

Marilyn hade länge önskat sig en kanin. En liten lurvig kanin att gosa med, gå promenader med och framför allt att älska! Hon tjatade hela tiden på sin pappa efter en liten nin, men han sa nej. Anledningarna var många, tyckte han. Dem hade ju hund, och varför skulle dem ha en kanin?

Men Marliyn lyckades iallafall övertala sin far och den tionde februari kom en liten, söt åtta veckors kaninunge hem till henne. Det var en madagaskarbrokad dvärgvädur som döptes till Ayla.
Marliyn lärde sig hund, Willy, att Ayla inte var farlig eller någon man fick bita på. Ayla hjälpte till så gott det gick. När Willy kom för nära bet hon honom i nosen! Men snart blev dem två djuren vänner och sov varje dag bredvid varann.

Eftersom Willy och Ayla kom så bra överens så lät Marliyn Ayla vara lös hela tiden. Hennes pappa var skeptisk mot det, och om hon kissade på mattan eller golvet skulle hon åka in i en bur direkt!
Men Ayla var klok. Hon gjorde bara ifrån sig i sin kattlåda, som Marliyn köpt till henne. Hon hade också fått en helt egen boll att leka med, ett rött, fint sele och en korg att sova i.

Dagarna gick och snart kom våren. En solig dag fick Ayla följa med ut för första gången. Hon var väldigt nervös och orolig, gräs eller blommor hade hon aldrig sett förut! Den lilla kaninen sökte skydd hos sin närmsta vän, Willy. Han la sig beskyddande bredvid henne och tvättade henne ren. Marilyn tröttnade lite på att djuren alltid var med varann, och inte med henne.

Ayla förstod sin matte och försökte att vara med henne mer, men Marliyn ville inte längre. Hon struntade nästan helt och hållet i Ayla. Hon gav Ayla mat och vatten, men mer blev det inte. Ayla var mycket ledsen över det, men försökte med att ty sig till Willy. Willy tog hand om henne och gjorde sitt bästa för att hon skulle trivas.

Men så en dag kom Marliyn hem med en ny kanin! Kaninen var vit och hade blåa ögon. Hon hoppade genast på Ayla och började bitas. Ayla ville inte för allt i världen skada den lilla kaninen, och satt still.
-På henne, skrattade Marliyn. Du är så söt!
-Matte, varför tar du inte bort henne? Tänkte Ayla. Är inte jag din favoirt längre?

Några dagar senare kom Marliyn hem med en bur. Den var jätteliten, ca 50*50. Där i satte hon Ayla. Som sällskap hade hon en vattenflaska och en matskål. Inget hö, inget halm och inget spån.
Den vita kaninen därimot, som hette Opal, fick springa runt i hela huset. Hon drog även i Willys öron och bet honom. Willy förstod att han skulle få skäll om han ens försökte ta bort kaninen, så han gjorde ingenting.
Det tog några månader, och Ayla fick bara sitta i sin bur. Hon fick bara lite sallad då och då och morot. Hon var otroligt ledsen och visste inte vad hon skulle göra. Det enda som hon gillade var när Willy kom förbi ibland. Han tvättade henne som han brukade göra förut.

Någon vecka senare såg Ayla hur Marliyn kom hem med ännu en bur. Den var lite större än Aylas, men inte mycket. I den buren satt Opal. Marliyn hade fått hem en ny kanin, och Opal var nu helt bortglömd. Kaninerna tjattrade med varandra på kvällarna. Ayla trivdes lite bättre nu när hon hade en vän i närheten hela tiden.

Dagen därpå flyttade Marliyn ut en av burarna. Hon satte in både Ayla och Opal i den. Det var oktober och kaninerna frös. Dem kurrade ihop sig mot varandra och försökte stå ut.
-Matte, varför tar du inte in mig? Varför vill du inte ha mig längre? Tänkte Ayla. Varför gör du såhär?
Nu när hon bodde ute kunde inte Willy komma och hälsa på, vilket gjorde att hon blev ännu ledsnare.

Natten den 17 November dog Ayla. Hon frös ihjäl. Ayla blev knappt ett år. Några dagar senare dog även Opal.