Det låter som att du gör det "rätta sättet" , alltså att ta det försiktigt. Något att tänka på är att alla kaniner inte gillar mänsklig kontakt och ibland måste man tyvärr acceptera det.

Fortsätt vara försiktig med henne varje dag. Till slut kanske det klickar för henne att du menar väl och är hennes trygghet.

Känner hon sig säker runt hanen?

Är hon kastrerad? För vet att det kan lugna dem lite.

Har personen du fått henne av socialiserat henne i sitt tidigare hem?

Jag har en "räddningskanin" jag fick hem i november förra året. I tidigare hem hade de ingen mat, vatten eller skydd och barn sprang runt och jaga dem och försökte sparka och trampa på dem.

Hon var extremt nervös när hon kom hem till mig, sprang i panik och gömde sig så fort jag rörde på mig. Tyvärr är hon långhårig och var full av tovor och behövs klippas regelbundet vilket försvårat sakerna lite för mig och hennes kompis hon kom med hade ett oberäkneligt beteende som gjorde henne nervös och på tårna hela tiden då han helt plötsligt kunde attackera och jaga henne och matsituationer var superstressigt så hon stress åt massor hela tiden och i början stress drack hon också (han fick senare avlivas tyvärr). Efter kompisen försvann i maj blev hon mycket lugnare och gladare och börjat följa efter mig mer (och börjat ligga och sova i fotänden på sängen) men det är inte förrän för några dagar sedan jag verkligen fick börja klappa och gosa med henne (under korta stunder och enbart när hon vill det vilket inte är ofta än).

Jag har ju varit tvungen att hantera henne mer än vad jag gjort om hon inte krävt pälsvård så annars kanske vi gjort framsteg snabbare men jag har mest bara varit närvarande (hon är helt frigående inne) och låtit henne komma till mig och har då ofta bjudit på lite godis. Har vissa specifika platser hemma (hundbädd, toalåda och några fler ställen) där jag aldrig försöker lyfta eller göra något hon tycker är jobbigt så hon vet att hon alltid får vara ifred där. Har även ett ställe där hon ofta får godisar (främst mat) och där jag då gör beröringsövningar (i början fick hon dutta nosen mot handen för att få en godis och sen dutta jag fingret mot pannan och hon fick godis osv, nu kan jag oftast stryka handen över i princip hela hennes kropp i korta intervaller utan att hon springer iväg) och hon vet att hon alltid kan hoppa därifrån när hon tycker det blir för jobbigt.

Hon har blivit miljoner gånger bättre sen hon kom till mig men det är fortfarande situationer och tillfällen då hon kan få panik (tex triggar jackor henne fortfarande medan ytterskor blivit lite mindre triggande) men hon blir inte lika lamslagen av det längre och kommer ur paniken fortare (i början satt det i ett helt dygn efter hon blev triggad av något och det var omöjligt att ens komma nära).

Så låt det ta tid och det finns hopp men hon kanske aldrig kommer bli en superkelig kanin som älskar beröring! Ha perioder där du kanske inte försöker röra henne alls utan bara låter henne komma fram till dig för att få godis och får "bumpa" med nosen mot baksidan av din ena hand eller liknande och när hon gjort det ta direkt bort handen och ge godis).

#1: nej hon inte kastrerad, jag ska flytta snart om 1,5 månad så det blir nog efter jag har flyttat in och låta henne vänja med ny miljö först. Sen kan jag kastrera henne

#2: jag har faktiskt Ingen aning

#3: tack för svaret :) men jag vill inte att hon ska vara ensam, jag tycker att dom trivs så bra att vara med varandra. Jag vet ingenting om hennes tidigare liv men jag försöker ta det lugnt med henne. Jag ska flytta snart så efter jag har flyttat och låter hon vänja sig i ny miljö så kommer jag nog kastrera henne. Min andra kanin Pelle, han är världens gulligaste, han är väldigt nyfiken, inte rädd för något (förutom ny människa) han är jätte snäll mot henne. Dom sover tillsammans och ibland så gömmer hon sig bakom han. Jag låter hon ta sig tid. Just nu vågar jag inte ens klippa klor på henne. Jag är rädd att hon kommer ännu mer rädd för mig. Hon brukar sträcka på sig när jag ger henne pellet eller grönsaker, jag lägger grönsaker på mina ben så hon kan komma lite närmare mig så står hon på mig med framtassar, jag blev jätte glad att hon gjorde sig första steg. Jag är försiktigt, rör inte henne och har tålamod.

#1: och ja, dom trivs bra med varandra och dom kommer bra överens:)

Jag säger som #1. Ta det lugnt med henne och låt henne komma till dig. Fortsätt som du gör, erbjud pellets ur handen, sitt och prata med henne, lägg dig gärna ner på golvet vid henne för då upplevs du som mindre hotfull. Med det sagt, precis som #1 sa, alla kaniner vill inte. Jag har haft min ena kanin i tre år och han är likadan som din, och har varit så sedan start. Han är definitivt bekväm och lugn, mår bra, är inte rädd för oss människor (för det mesta i alla fall, haha) men försöker man ta på honom far han iväg som ett skott.

Gör allt på hennes villkor och kom ihåg att hon inte nödvändigtvis vantrivs bara för att hon inte vill att du tar på henne. Jag tycker det verkar på din text som att hon trivs, speciellt med sin kaninkompis. Man får ibland göra sånt som de inte vill, klippa klor, fånga dem för att åka till veterinären m.m. Är det svårt att fånga dem och hålla fast dem får man hitta det knep som är minst stressfyllt. Jag har hittat bra knep för att fånga, hålla fast och klippa klor på min kille så det går snabbt men lugnt till. Han blir tjurig efteråt men han återhämtar sig snabbt. Så som sagt, det låter som att du gör helt rätt, hoppas hon blir lite mer gosig av sig men om inte är jag säker på att hon kommer trivas jättebra ändå :)

#6: Menade inte du skulle separera på dem :) speciellt inte om de trivs så bra tillsammans! Då är det troligen bara en fördel att hon har en trygghet i honom.

Tog bara upp mitt fall just för att det för dem inte alls funkade och jag då såg en jätteförändring till det bättre efter att hanen försvann.

#9: ber om ursäkt att jag uppfattade fel men en annan fråga: jag har en böjbar Gnagarbro(finns på bilden) och hon brukar gömma sig under den, ska jag ta bort den så hon inte kan gömma sig?

#10: Bäst är att ha många gömställen så hon kan känna sig trygg med att alltid ha någonstans att gömma sig :)