Hon bor hon nu? Bara i bur? Ute eller inne?

Många "sura" kaniner blir mycket snällare och mysigare när de får ordentligt med utrymme att vara på (gärna stor Hage eller frigående inne) så de slipper känna sig trängda och där de själva kan välja när de vill ta kontakt eller vara ifred.

En kaninkompis kan också hjälpa, att sitta helt själv i en bur är inte speciellt roligt.

Hon bor i en 3x1,5m bur ute med ett stort hägn som hon kan hoppa ner och vara i när hon vill, förutom på natten. Hennes kaninkompis dog tyvärr i oktober detta året och hon har alltid varit såhär, även när hon bodde med honom.

Hon beter hon sig om du bara sitter inne i hägnet och inte bryr dig om henne? Blir hon nyfiken och vill komma fram då?

När hon är ute och jag kommer så hoppar hon upp och när jag sitter där så kommer hon inte ner :( Förut när hon hade en kompis så brukade hon hoppa ner när han gjorde det, jag funderar på om man kanske borde skaffa en ny liten kompis till henne men vill ju ändå att hon ska vara mindre sur

Hade en kanin som betedde sig liknande. Som nån skrev ovan blev hon sjukt mycket gosigare när vi tog in henne och hon bodde fritt i mitt rum. Gick från o sitta i ett hörn i buren o inte vilja gosa till att slicka mig på händerna och sova i min säng.

Det kan va så att hon ser buren som sitt revir och därför beter sig så "surt" när hon är där. Det kan också vara så att inte är så tam. Samma kanin som jag nämnde tidigare spenderade mycket mer tid med mig när hon bodde i mitt rum vilket gjorde henne mer tam. Allt blev då på hennes villkor, t.ex. om man skulle städa buren eller klippa klorna när hon bodde i bur var man tvungen o bära ut henne när hon kanske inte ville, men när hon bodde inne kunde jag anpassa mig mer efter henne. Istället för att jag gick fram till henne och försökte klappa eller gosa med henne lät jag henne komma fram till mig när hon kände för det. Använd även mat och "snacks" (t.ex. morot, sallad, torkad frukt, bär osv) för att locka fram henne och använd långsamma rörelser, gå försiktigt fram och bär henne inte om du inte måste. Har du växt upp med henne kan man få intrycket av att kaninen är tam för att man suttit och klappat på den enda sen man va liten, men sen när man blir äldre inser man att kaninen förmodligen inte gillat det (eller en sjlv) egentligen. Ofta är barn tyvärr rätt oförsiktiga och obrydda med djur, nu vet jag såklart inte hur din realtion sett ut innan med kaninen, men tror absolut hon kan bli tam om du ger henne lite tid.

Skulle såå gärna ta in henne men får inte :( men tack för bra tips? jag får försöka vara lite mer med henne (även om hon inte vill). Men hon hatar att bli buren! Och jag brukar bära ut henne när jag ska ta ut henne. Det kanske kan vara så att det är därför hon springer och gömmer sig? För att hon är rädd att jag ska bära upp henne🤔 Jag kanske kan prova använda transport istället när hon ska ut, hon är lite svår o få i ibland men ändå det kanske skulle vara bättre? Förut när hon var liten så gick hon inte att ta upp alls och då använde jag transport. Vad tror ni? Supertacksam för alla svar jag fått!!❤️

Det kan säkert vara en del av problemet, att hon inte vill bli buren! Kaniner lär sig snabbt och om hon vet att du alltid plockar upp henne när du kommer ut, så kommer hon att gömma sig för dig. Så gör mina kaniner med, t.ex. en period när jag skulle ge medicin varje kväll. Så fort det blev kväll och både jag och sambon var i köket sprang båda kaninerna iväg och gömde sig under sängen. Helt jäkla hopplöst. Du kan ju försöka bära henne i transportburen eller om du kan göra på något annat sätt. Det bästa vore ju att låta henne gå själv men det kanske inte funkar. Annars säger jag som övriga. Låt henne komma till dig, ge henne något gott när hon är hos dig osv. Fjäska som fasiken, med andra ord. Och absolut skaffa en kompis till henne, tycker jag. Även om det kanske inte förändrar hennes beteende så mycket så kommer hon förhoppningsvis känna sig mycket tryggare med en kompis, vilket nog kan hjälpa tror jag!

Min första kanin hatade att bli buren! Jag fick överta honom för att han var så aggressiv att han högg utan att släppa taget så tidigare ägare vågade inte hålla på med honom längre.

Han bodde ute och jag fixade så han kunde hoppa ut och in själv mellan Hage och bur och undvek att bära honom så mycket det bara gick och oftast fick det bli transport (eller till och med låta någon annan i familjen bära om det behövdes så han inte skulle associera det med mig).

Han blev mycket lugnare och gosigare när han slapp bli buren. Vart jag tvungen att bära honom märktes det direkt efteråt för då var han sur igen i några dagar. Men mot slutet av sitt liv så kunde jag faktiskt bära honom kortare stunder utan att han blev sur när jag klurat ut hur han ville bli buren (han ville sitta och hålla om axeln med huvudet över axeln när han blev buren) och även sett till att alltid göra saker jättetrevligt för honom efter den korta sträcka jag burit honom så han förknippa det med något bra.

Han hade dock trolig epilepsi också så jag lärde mig läsa av när han var mottaglig för kontakt och när han hade ett anfall och inte var mottaglig för något (han hamna i sin värld och var inte medveten om sin omgivning och gick man då fram blev han superrädd när han väl "vakna upp" igen).