Behöver hon avlivas?
Hej! Jag har en åttaårig dvärgvädurshona och jag står i beslutet om jag ska låta henne somna in eller inte. Hon har en juvertumör och ibland lite problem med bakbenen, hon slickar sig även mycket. Vi har varit hos veterinären med henne några gånger och senast vi var där sa veterinären att hon snart kanske borde avlivas. Men om vi skulle göra det skulle det kännas väldigt fel eftersom hon ändå är så pigg och verkar ha glädje av livet. Hon bor i en stor bur i ett kaninstall, när jag är hemma får hon gå lös i trädgården varje dag och om hon inte går lös är hon i hagen och äter gräs eller är lös i kaninstallet, så jag tycker ändå hon verkar ha glädje av livet. Hon brukar även få gå en promenad runt huset och då skuttar hon på väldigt fint. När hon är i hagen brukar hon för det mesta sitta och äta gräs men när grannens katt går förbi brukar hon alltid vilja gå fram och hälsa på den. Hon älskar att gosa och varje gång jag lyfter upp henne för att mysa så brukar hon slicka mig. Hon brukar även hoppa upp i hinkar. Hon slickar sig mycket på bakbenen och det tolkade veterinären att hon hade ont, hon går okej bra men ibland kan det hända att hon går lite snett men det är bara några sekunder sen blir det bra igen. Hon har problem med att stå på bakbenen när hon tvättar sig. Hennes tumör är ganska stor men inte så stor att den når marken. Hon går på maxad dos smärtlindrande medecin och får en grej som stärker musklerna. Jag vet inte hur jag ska tänka för det känns ändå som hon har glädje av livet och om hon själv skulle välja skulle hon väl inte vilja dö? Det skulle kännas fel om jag avlivade henne , men det känns ju också jobbigt att veterinären har sagt att vi borde avliva henne snart.. Tycker ni hon verkar ha ett värdigt liv? Jag vill ju inte känna att jag tog fel beslut om vi väl avlivat henne.. (Bilden ovan är nytagen)
Min åsikt är att om hon hoppar o är glad så skulle jag vänta. Äter hon bra o verkar trivas med livet så finns det ingen anledning till att ta bort henne. Se bara till att hon rör sig som vanligt o beter sig som innan diagnosen.
Mina djur har blivit sinneslösa, o då är det dags.
Jättesvårt det här, det är du som bestämmer.
Att säga exakt var gränsen går för när det är dags är otroligt svårt och ett avvägande man får göra. Jag brukar ofta tänka på om djuret fortfarande har ett värdigt liv och kan göra sånt som den brukar och tycker om. Får man en prognos av veterinären och vet att det bara kommer bli värre, får man vara väldigt uppmärksam på hur djuret mår.
Jag skulle gå ut efter hur din kanin mår, om den verkar må allt sämre och behöver dra ut sin plåga låt henne somna in. Kaniner gömmer sina smärtor och sina problem väldigt bra. Vet att jag inte alls var beredd att avliva min tjej. Då hon var alltid lika glad när hon såg en och gjorde fortfarande söta glädjeskutt, hon åt som en gris. Men när jag fick höra från veterinären att de var förvånade att min kanin ens åt mat, då hon skulle ha jätteont när hon åt. Även fast min kanin hade livsglädje och kämpade, så valde jag hellre att låta henne somna in, innan det bara blev värre pga hon sov allt mer och hade tappat muskler. Ingen mening att låta ett djur kämpa och lida. Tror också min kanin var själv redo, när vi var hos veterinären och hon bara låg slapp. Inte den energi knippe jag alltid såg varje morgon. Det är ett tufft beslut att ta och man vill ofta att man har några fler år.
#0 Att hon hoppar runt och "verkar" må bra betyder tyvärr inte att det stämmer. Hon kan ändå ha väldigt ont och må dåligt, kaniner är bytesdjur = de försöker verka friskare än de är, så att rovdjur inte ska attackera/välja just den individen.
Jag förstår att det känns jobbigt att avliva henne, men hon är en ganska till åren kommen dam och hon lider antagligen mer än du tror av sina besvär. Att veterinären tycker att det är dags skulle jag ta på allvar och tänk på att en död kanin inte lider.
Förlåt om jag låter hård, det är inte meningen. Jag förstår mycket väl att du vill ha din älskling kvar, men som djurägare tvingas man ibland ta beslut som inte är roliga att ta; men som trots allt är det bästa för djuret.
Beklagar verkligen att din fina tjej mår dåligt🤗.
/Chinesecrestedlover
Va tråkigt att hon är dålig ☹️ jag tog bort min nästan 9 åring i förra året och det var tufft. Hon fick det ena bekymret efter att det andra, hon svarade på alla behandlingar vi satte in, men trots det gav hon tillslut upp och orkade inte mer. Men i alla de fall jag avlivat mina kaniner har veterinären varit tydlig med vad de tycker från deras perspektiv men beslutet faller alltid på ägaren. Och tycker de att den bör avlivas då den mår för dåligt har jag alltid gjort så. Så lyssna till när veterinären menar på att det är nog så låter du din lilla nin få ha det gott så länge. Min förra som älskade basilika fick en hel planta som sin sista måltid innan veterinären satte in sprutan så hon dog nöjd 🙂❤️ Lycka till
Tack för alla svar! Vi kommer låta henne leva ett tag till, men så fort hon blir sämre kommer vi tyvärr låta henne somna in😕
Ja gör så. För hennes skull.
#6, Det låter som en klok plan.❤️
När det går gradvis så är det ibland svårt att se när det börjar bli dags men jag tror att nästan alla som har eller har haft äldre sällskapsdjur (och som bryr sig om dem) har de här funderingarna.
I många fall är det faktiskt tiden före beslutet som är värst. Man går där och försöker bestämma sig, iakttar sin vän med hökögon och noterar varje liten förändring.
Jag är lite inne på samma spår som #4. Man ska naturligtvis inte avliva alldeles förtidigt men en död kanin lider inte.
Jag känner nog inte en enda person som efteråt har tänkt att de tog bort ett svårt sjukt eller gammalt djur för tidigt, däremot ett antal som insett att de väntade för länge.
Det gör oändligt ont att hamna i den sitsen.
Skäm bort henne, ha en fin tid tillsammans och ge henne sedan den tjänsten att hon ska slippa lida när hon blir sämre. Det är en ynnest att vi kan låta våra fyrbenta familjemedlemmar slippa lida i livets slutskede, vänta inte för länge.🌺
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Tack så mycket! Skönt att ni tycker jag gör rätt:)
Min erfarenhet av veterinärer, som tyvärr är ganska stor, är att de inte säger så förrän det verkligen är dags. Ofta har det till och med varit dags ett tag… Det är väldigt svårt att som ägare se de små tecknen, så oftast drar man ut på det på tok för länge. Jag har för många år sedan gett mig själv ett löfte; inget djur ska lida för min skull. Det innebär, i mitt fall, att de hellre får gå en månad för tidigt än en månad för sent.
Ett tips? vill jag ge, för den dag det är dags. Ta en akuttid när beslutet är fattat! Det är oerhört jobbigt att räkna ner de dagar och timmar man har kvar tillsammans med sitt djur. I alla fall tycker jag det.