Hej. I november förra året gick min fina, fina kanin bort. Hon var 8 år gammal och hade varit sjuk ett tag (vetrinären visste inte exakt i vad men antagligen någon form av cancer eller dylikt), bokstavligen dagen innan vi skulle avliva henne hos veterinären dog hon. Jag hade suttit hos henne nästan hela dagen förutom de få timmar jag var tvungen att gå till skolan. Men hon låg där på golvet livs levande när jag kom hem och såg till och med ut att må lite bättre. Men hon kom inte fram och hälsade som hon alltid gjorde förr. Jag satt vid henne en stund och strök över hennes mjuka päls men var sedan tvungen att plugga till ett viktigt prov jag hade dagen efter, rätt som det var när jag satt där vid skrivbordet hörde jag ett väldigt konstigt ljud. Som om någon desperat skrapade på golvet. Min lilla kanin som legat en liten bit ifrån mig på en filt hade plötsligt rest på sig men hennes ben hade inte verkat fungera rätt. Hon ramlade runt på golvet och föll sedan ihop, jag ringde mamma i panik som kom inrusande i mitt rum, virade in kaninen försiktigt i en handduk. Och så höll jag i henne tills hon dog i min famn. Min enda riktiga vän i världen, min beskyddare från nattens faror och min älskling lämnade mig ensam kvar och det kändes som om jag förlorat min bästa vän. Jag har aldrig känt en sån sorg i mitt liv, jag gjorde inte provet nästa dag och gick inte till skolan på en vecka. Jag gick inte ens in i mitt rum. Och jag klarade inte av att städa bort buren själv. Jag fick henne kremerad för tanken på att lämna henne under marken kändes outhärdligt och nu står hennes urna ovanför min säng. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det har gått nästan ett halvår sedan hon dog men jag kan inte prata om henne utan att känna en otrolig sorg, smärta och förtvivlan. Jag kan inte se på bilder och varje gång jag tänker på att hon inte längre finns känns det som om någon sticker en kniv i mitt hjärta. Ibland när jag saknar henne otroligt mycket så kramar jag om hennes urna för att känna att någon del av henne finns kvar. Det känns inte normalt att sörja en kanin såhär, men hon var min bästa vän. Och jag kan inte släppa henne. Jag vet inte vad jag ska göra och ta mig till längre. Jag bara gråter och gråter över henne och det smärtar så att jag måste leva resten av mitt liv utan henne vid min sida. Hur lång tid tar det innan man slutar sörja? Vad är normalt att sörja en kanin på? Hur slutar jag känna mig så ledsen? Jag har förlorat många (människor och andra djur) i mitt liv men det här har tagit allra hårdast av någon anledning.