Liknar beteendemässigt vår hona innan kastrering. Skulle dock dela på henne och hanen tills vidare och sedan bonda dem på nytt när hon är kastrerad. Risken är ju annars att hon skadar honom/han blir rädd för henne/kanske slår tillbaka, för det försvårar bara ihopsättningen sedan om det uppstår "hard feelings" mellan dem. Jag tycker att det låter som att du redan gör allt du kan för henne, så det är nog bara att hålla ut tills du kan kastrera henne. Hon borde bli mildare i humöret då, även mot hanen. Lycka till! ❤️

#1 Hon är så lättstressad när hon är själv (hanen fungerar som ensamkanin och grupp) och för tillfället är dem utekaniner, funderar på att sätta dem i var sin utebur/hage fast ha dem brevid varandra för lite sällskap eller om jag ska ta in henne, för att få mer sällskap utav mig (blir ju atomatiskt att man är med/runt kaninen när de är inne), dock så är anledningen de är ute kaniner från första början för min mamma är allergisk annars så tycker jag kaniner ska vara inne för att få vara med mera. 

Förhoppningsvis är det bara alla hormoner som spökar och att hon lugnar ner sig när vi har kastrerat henne, är så tråkigt att hon blivit så hon är, älskar henne så ofantligt (och hanen självklart) så vill att hon ska ha det bästa av det bästa.

Jag skulle låtit dom bo med galler emellan tills hon är kastrerad. De har ju sällskap av varandra trots gallret enligt min erfarenhet. Ja, hon lugnar sannolikt ner sig med kastrering:) vår hona har fortfarande attityd så att säga men är mycket trevligare sen hon kastrerades. Var innan kastrering rent ut sagt hemsk på att morra och vakta, och hann bita oss alla. Det beteendet har i stort sett upphört. Nu kan hon markera genom att morra och knorra men bits aldrig längre, och har blivit mycket mysigare och gosigare. Hon är snäll mot hanen också.

#3 Tror ju att det mesta beror på att hon är okastrerad, så ska bli skönt att kastrera henne både för att hon ska må bättre och med tanke på den höga risken för cancer hos honkaniner. Ska ju inte avla på henne (finns ju redan en massa kaniner, och så är jag inte erfaren och insatt nog för att avla på ett säkert sätt). 

När kastrerade du din kanin? Vet på hanar så kan de fortfarande ha "han beteenden" om man kastrerar dem sent, är det detsamma med honkaniner?  Har läst att den rekommenderade åldern att kastrera honor är när dem har blivit könsmogna (varierar mellan kanin och kanin), är det rätt eller är det bättre att kastrera vid ett annat tillfälle? (självklart så ska ju kaninen vara frisk och i bra hull, vare sig hur gammal den ska vara)

Jag lät kastrera min hona när hon var runt 8-9 månader. Även om din tjej är ett par månader äldre så kan jag inte tänka mig att det spelar någon roll för resultatet om problemen är hormonbetingade. När hormonerna försvinner så mildras så gott som alltid deras beteende, även om det är en äldre hona.

Updatering:

Idag så är hon extremt social, hoppar upp i knät, slickar en, lägger sig och vilar brevid en och lugn och avslappnad till skillnad från igår när hon visade aggressiva beteenden, så som att bita, morra, jaga, etc. Det går verkligen i perioder, ena dagen är hon ohanterbar och andra dagen en kärleksfull och glad liten kanin. Uttnyttjar dagarna hon är på bra humör med att få umgås och mysa med henne så mycket som möjligt, då man aldrig vet när man kommer få göra det igen.

Känner igen det du beskriver så väl från vår hona innan kastreringen. Man visste aldrig vilket humör hon var på. Kunde vara urmysig, men andra dagar en riktig bitch:/

Precis som min hona! Hon är ett litet monster när hon brunstar. Gillar inte att bli upplyft (det gör jag ändå) och tycker inte om när man tar henne på magen vilket jag undviker. När hon inte brunstar är hon snäll så man får klappa och kommer gärna fram för hon är nyfiken. Hon gillar inte hastiga rörelser, det lärde vi oss ganska snabbt. Vi har lärt känna varandra ganska bra detta året hon bott hos oss så nu går det bra men var svårt i början. Hon är 3,5 år gammal nu. Min kaninhona för 10 år sedan blev tvärtom, jättekelig och sprang efter mig och gjorde brunstläten.. Gulligt i början men blev lite jobbigt efter ett tag då hon va innekanin och sprang fritt i huset efter en heeeeela tiden… Hon blev kastrerad och lugnade sig markant!

#7 #8 Skönt att höra jag inte är den enda med detta problem. Eftersom jag inte haft hona tidigare känner man sig lite som en misslyckad djurägare när ens djur är arg och surig vare sig hur mycket man håller på med den. Vet ju anledningen men det tar ändå lite på hjärtat att inte få umgås med sin lilla sötnos på det sättet man tidigare gjort.

Nej du är verkligen inte ensam! Min hona vill gärna bitas också när hon är på det humöret men jag låter inte henne vinna. Jag pysslar med henne ändå och tar på koppel etc. Men det gäller att inte blir arg eller "sätta ner foten" för det hjälper inte ett dugg på en kanin, då blir de bara rädda. Det är lite som när ett sto brunstar, de kan va jäkligt tjuriga och vill inte alltid samarbeta.. Eller vi själva för den delen.. Inte alltid lätt att va kvinna med PMS ;)

När min x hona var dräktig var hon så. Hon gjorde utfall och attackerade allt och alla. Till slut tröttnade jag på henne. Hon bet fy vad hon bet och din milde vad ont de gjorde. Hela tiden var de något med henne. Var lixom tvungen att hålla på i buren med att ge mat rensa toaletten mm ( har mina kaniner inomhus) vilket in 1 inte var van vid (uppfödd ute och dom vara bara i buren 1 gång per dag om jag har uppfattat de rätt).

Jag tröttnade och till slut hålla jag henne mot mig och jag släppte INTE henne fören hon var avslappnade. Vilket så klart blev många bett. Men jag håll henne still och nära. Ett lätt tryck så att hon kände att jag höll henne. Efter ungarna kom blev hon värre. så fick lämna tillbaka henne efter att hon attackerade sina ungar utan anledning. Dom kunde sova och hon flög på. Vi kunde inte gå henne eller dom mat utan att dom högg mm. Så hon bor nu hos sin uppfödare som får göra vad i h hon själv vill med kaninen. 

Alltså vissa kaniner är så och andra inte. Jag tror att de handlar om att träna dom. Kastrering kan hjälpa hormonelt mycket ett beteende försvinner inte för att man kastrerar. 

Som min hane. När jag hade honan. H vad han var på mig. Han är okastrerad. Han var på och pussade nypte mm. Sen var han själv i några veckor. Då tränade jag han. Varje gång han gjorde ett oönskat beteende eller de beteendet eskalerade så puttade jag bort han. När han hade lugnat sig eller beteede sig acceptabelt så var de gos pussar godis. Vilket idag gör att han ÄLSKAR att mys och få pussar. 

Han gillar henne inte att jag bär han när han har varit ute och hoppat. Eller ja tar upp han. Men han har blivit jätte lugn och mysig.

#11 beteenden som inte är hormontelaterade försvinner såklart inte med kastrering, dock är många oönskade beteende som beskrivs i denna tråd garanterat hormonrelaterade. Dom försvinner med kastrering. Har en kanin taskigt psyke som din hona verkar haft går det såklart inte att kastrera bort. Vår hona har kvar en del beteenden även efter kastreringen, hon kan fortfarande vara "honig" vakta och morra etc. Men hon är mycket mildare och trevligare, biter aldrig på riktigt längre, utan markerar bara att hon inte gillar nåt, och hon är likadan alla dagar, inga otrevliga överraskningar i samband med brunst. Så har en kanin ett ok psyke från början så kan kastrering absolut löna sig.

#12

Japp så är de. Men ville bara framföra då idag är de så vanligt att kastrera djur som är trasiga på insida. Just för informationen inte kommer ut. De är inte bara att kastrera och tro att de löser allt. Ser detta så som dagligen hos olika djur ägare. Så fort man säger att en kastrering inte löser allt. Så blir försvaret dock som ditt svar blev där.

De är som att säga " Kastrera någons om begår upprepade sexbrott. De löser allt" Nej de gör de inte. För de ligger i grunden. En hundägare kom till mig för ett tag sen och berättade när vi snackade om hens hund. Att hon skulle kastrera han. Jag frågade en enkel sak. Varför? Jo han var han ilsken. Vilket lede till Varför är han de? Jo de kom de fram. När han var valp hade en hane satt han på plats och ägaren hade ömkat han. Alltså förstärkt osäkerheten som blev ett problem. Så när han blev könsmogen anser hen att han skulle leka med en annan hane som var äldra och domenant. Samma sak hände och hon ömkade han. Alltså han hade aldrig fått lära sig "Handling ger konsekvenser" För där var ingen ledare som hade avvisat han beteende när de handa hunden hade gjort de.

Min hona var en mara här. Sen kom hon till uppfödaren och nu mår hon bra. Alltså man ska alltid tänka på att jo äldre en kanin är när man tar över den. Jo mer KAN de ha svårt att ändra vanor. Från att bo ute på landet och inget sprang vid buren mm. Till att flytta in till en familj med barn och mer ljud och ovana ljud för henne. De kan ha varit hennes punkt och där av hennes beteende. 

Man ska alltid ha sånt i åtanken. Men tycker de är jätte bra av TS att höja sina tankar och be om råd. De är jätte bra att hon gör de. Många vågar inte!

Så all heder till dig TS

#13 tidigare hade jag en hane som var väldigt bråkig (jagade, uppvaktade, etc) och efter kastering blev han mycket lugnare men han var fortfarande väldigt tydlig med när han inte uppskattade något som liknar lite #12 hona, det har jag inget problem med. De har olika personligheter, och ska säga till om man gör fel. Men att man aldrig vet vilken kanin man träffar i buren är det som jag har problem med. Jag vet inte om jag kommer möta den goa lilla sötnosen eller den aggressiva, territoriella, stressade kaninen, det är det jag mest vill ha råd angående. 

Förväntar mig inte att beteenden kommer att bra magiskt att försvinna, men känns som att det är mest hormoner som gör att hon beter sig som hon gör med tanke på hur hon hoppar mellan att vara jätte go och mysig till att vara nästan ohanterbar

#14 

Tänk på att vissa honor är ett monster när dom "löper" andra är helt underbara Hon är ganska ung och de kan vara "läskigt" för henne med. 

Min hane har lugnat sig jätte mycket sen honan försvann och där av just den där osäkerheten du beskriven. Att man inte visste om hon var ängel eller djävul. Min hona hade underbara sidor när dom väl var framme. Hon var guld värd för mig just då. Men tyvärr blev betten för många och såren för stora mellan henne och mig :( 

Men en sak jag har gjord med min hona när jag hade henne. Men min 1 åriga hane nu och min 4 månaders hane.

Jag kelar ALLTID i buren några minuter ibland upp till 5 minuter innan jag tar hur dom.

1. Jag är redan i deras revir.
2. Jag luktar just den kaninen och de den utsöndrar den dagen.
3. Jag märker av om min kanin inte mår bra tex hormonerna eller om den kanske har ont i magen. 
4. Kaninen och även jag hinner slappna av.

Som igår. Min hane DVV han var helt blä igår. Han skulle INTE bli borstad. Enligt han. Han hoppade ner och jag hämtade han. De var upp och ner var annan minut. Hade någon sett mig hade dom garvat haha. Men jag borstade han och han hoppade ner. Då jag har mina inne och fällningen är nu. Så borstar jag dom i snitt varje dag.
Efter mycket om och men. Så ansåg jag att de var nog och de räckte för idag. Men som vi sucka och pusta på varandra herre min Amanda.

Så här blev mitt resultat efter att han "tvingade" han att slappna av.
Jag  la han på sidan masserade tassarna på han. Alltså typ smekte på undersidan i pälsen fram och tillbaka. Under hakan på magen jag över allt lät jag handen smeka han i takt med MINA lugna andetag. Och helt plötsligt somnade han. Han la en sån suck. Typ som en stor hund innan den ska sova. Jag trodde INTE en kanin kunde sucka så tungt och djupt. Men han sov. Där satt jag på golvet i 20 minuter och hade träsmak i häcken när han sov.