Jag har inte exakt den kombinationen utan en kaninunge efter flera generationer förvildade tamkaniner. Hon heter River och i augusti fyller hon tre år. Hon har alltid varit väldigt reserverad, rädd för plötsliga ljud och rörelser. Det som har förvånat mig mest med henne är att hon är så snäll. Hon har aldrig bitit någon och hon är lätt i all hantering. Kan klippa hennes klor utan problem, allt sånt som behövs. River har lite missbildade fötter, möjligtvis på grund utav flera generationers inavel, detta gör att oavsett hur kort jag klipper hennes klor så går hon uppepå klorna istället för på själva tassen. Detta har lett till en felbelastning som resulterar i trycksår. Så det är ganska ofta jag får tvätta tassarna och sen smörja dom och medan tassarna torkar så måste hon vara i famnen. Detta är inte heller något som helst problem utan hon slappnar av och låter sig bäras. Att lyfta upp henne är hon också helt okej med. Största skillnaden mellan River och hennes rumskompis Hope (hälften förvildad tamkanin) är just att River är så orolig. Hon är alltid på sin vakt och vill inte bli klappad. Hon kommer dock alltid fram till en och nosar på handen och VARJE gång så rycker hon till precis som att hon tycker att jag luktar äckligt. Om man har godis i handen så är hon inte blyg alls utan klättrar över hela mig. Hon är väldigt undergiven sin kompis så det är väldigt sällan hon startar några bråk. Hennes första två år bodde hon utomhus men nu över senaste vintern så har hon bott inomhus vilket har gjort underverk, hon har blivit mycket socialare, nu kan jag till och med kliva över henne utan att hon springer iväg och stampar. Så hon utvecklas fortfarande trots att hon varit vuxen ett tag. Men som sagt är hon ju inte renavlad vildkanin men tänkte dela med mig lite ändå :-) slänger även in en bild på småskitarna, River är den svarta :-)

Intressant att höra din berättelse. Jag tycker det är spännande med den blandningen.  Är ju mycket jobb bakom men det är ju så kul när man märker resultat :)

Kan tyvärr inte e bilden.

Ja, det är roligt så länge allt går bra men det är inget jag skulle rekommendera bara sådär, det är väldigt jobbigt om något skrämmer henne och hon backar flera månader i utvecklingen. Jag räddade henne då hela hennes flock blev skjuten men dom missade henne och hon var bara 5-6 veckor. Tyckte så synd om henne så fångade in henne. Och visst, jag älskar henne verkligen men stundvis känns det rätt hopplöst. Men hon är min fina lilla plutt <3 Vet inte varför bilden inte kom med..

Nej jag tänker ju inte para en kanin så. Jag funderar på att ta en kaninunge från en kull där mamman är tjuvparad med en vildkanin. 

Å vilken tur hon hade som fick komma till dig :)

Min farbror som är proffessor (forskare) var här förra veckan och då pratade vi om kaniner. Och då sa han att tamkaniner har en gen (gener?)  som liknar de som gör en autistisk som människa. Och att alla tama kaniner har denna genen, vilken gör dom mer lätthanterade och lugna och mindre rädda för människor. 

Antagligen så började människan avla på kaniner som var lugnare än sina syskon och då fört vidare denna gen. 

Så kaniner som är hälften vilda kan ju sakna denna gen, eller ärva den. Beroende på hur den ärvs ned. 

Men jag tycker att det är ett ganska intressant ämne. Har själv ingen erfarenhet av kaniner som är hälften vilda men hört att de inte riktigt blir lika tama hur mycket tid man än spenderar med dom. Vilket inte är så konstigt då tamkaniner har blivit avlade på för att vara lugna i hur många generationer som helst. Medan vildkaniner är naturligt "avlade" för att vara rädda och uppmärksamma av sig för att överleva.

#5 Jag säger inte emot det men "tamkaniner" är ett av de allra minst förändrade domesticerade djuren, egentligen så lite att de fortfarande räknas som europeisk vildkanin rent artmässigt, eftersom de inte varit tamdjur speciellt länge och därför kan gå tillbaka till det vilda livet relativt enkelt. De vilda kaninerna som har pratats om här i tråden är ju till exempel just tamkaniner som kommit ut/blivit utsläppta och har spridit sig, och det talar ju rätt mycket emot att det skulle vara något med just tamkaniner. Men att vaksamhet är något som uppmuntras i det vilda och sprids på det viset, tja, det låter ju inte helt fel

Däremot så är det definitivt så med de flesta djuren som människor har haft med sig under en lång tid att de inte "utvecklas ordentligt" jämfört med sina vilda "artfränder"! Hundar och vargar är ju ett exempel på djur som är väldigt nära släkt och har sociala tendenser båda två, men hundar kommer aldrig riktigt ur valpstadiet ur vargsynpunkt och det gör att för en var så beter sig hundar väldigt märkligt och kanske lite skrämmande. Visst finns det vilda hundflockar också, men det är ju en poäng i att det bara är hundar i flocken och inte blandat hundar och vargar. Men en tamkanin och en vild kanin har inga svårigheter att kommunicera och en tamkanin kan smälta in i en flock vildkaniner. Det handlar betydligt mer om erfarenheter och socialisering att de är så korkade ibland tror jag hahaha