Hon bits inte, morrar inte eller nånting om jag kommer nära så det är inget aggressivt beteende nu mer bara .. skrämd eller annorlunda.

Och jag har försökt ringa fågelkliniken i Lomma hela dagen men har bara fått " det är många som ringer just nu" svar och sen läggs det på.. tänkte att jag skulle boka in kastreringen tidigare och rådgöra mig med de också.

Tillägas är att katten som bor med henne har hon absolut inga problem med, han får komma in i hennes bur och de luktar på varandra genom gallret och hon är inte rädd för honom, men han kommer ju iofs inte komma och lyfta upp henne iheller haha men han verkar inte vara något hot och hon skyddar inte sin bur på något vis. Hon har även leksaker i buren och hon leker med dom glatt för sig själv och jag kan komma in i buren med handen å ge henne sina leksaker när hon leker " jag kastar ner dom från taket och du hämtar dom så kan jag göra samma sak 100 ggr om) och mat och vatten utan problem.

putt putt ingen som har något att ge tips? eller råd om?

Honor är ju kända för att ha stark vilja och egna idéer, när de har bestämt sig att nåt är jobbigt så kan de ha lite svårt att "förlåta" ägaren sen. Så är det med våra också, har jag lyft upp någon kanin som inte gillar att bli upplyft så kan hon vara misstänksam (inte varje gång) mot mig resten av kvällen och ibland dagen efter.  Då undviker hon mig. 

Andra gånger går det jättebra och hon kommer över det mycket fortare, jag antar att det beror på dagsformen och hormonerna. Att bli upplyft brukar ingen kanin tycka om, det är väldigt hotfullt för dem (det är ju så rovdjur gör när de fångar sitt byte, tar den i munnen och lyfter den upp från marken)- därför är det fort hänt att de blir rädda efter bara några gånger. 

Måste du lyfta henne? Kan du inte låta henne hoppa ut och in i sin bur själv om den står på golvet? Om du vill ha henne ute i Hage, kan du istället locka in henne i en transportbur som du bär henne i, istället för i famnen? Så att du och dina händer inte blir något negativt för henne. 

Ja, det kan också vara tonårsbeteende, men det är nog bra om du försöker undvika sånt som hon tycker är jobbigt (eller träna det i små små steg) när hon är i en känslig tonårsperiod.

Medan jag skrev detta så postade Irmelinis ett klokt svar! Instämmer mycket i det hon säger.

Jag skulle tro att Tuva förknippat lyftandet (och hur vi människor beter oss precis innan vi ska lyfta, kaniner kan ofta se direkt när ett lyft är på g) med någonting obehagligt. Om du har kunnat lyfta henne utan problem tidigare känns det ju som hon otvivelaktigt tycker att något har ändrats, kanske har hon tappat förtroendet (det går att bygga upp igen) eller så är det hennes hormoner som  spökar, kanske båda! Själv har jag inte haft några tonårskaniner, men den enda gången min hona brunstade hos oss innan hon blev kastrerad så blev hon rejält kinkig med lyftandet, när hon tidigare varit som en trasdocka och bara accepterat allt.
Jobba på att bygga upp förtroendet igen, och fundera över vad du själv gör när du har bestämt dig för att lyfta. Ofta skvallrar vårt beteende om att vi tänker lyfta och är det nåt kaninen inte vill så säger de gärna snabbt ifrån. Har någon annan testat att lyfta? Reagerar hon då likadant?
Jag hoppas det löser sig med lilla Tuva! Aldrig kul när ens kaniner ändrar beteende på det här sättet.

Håller med Irmelinis🤗 Honor är mkt för sina idéer och vilja. Låt henne vara eller försök och ge henne ngt gott. Eventuellt från handen? Usch vad jobbigt när man inte kan göra ngt när kaniner får ett ryck, ide. ✨

Ja de är lustigt för hon var helt okej med det innan man kunde lyfta henne bära henne och hon var verkligen som en liten trasdocka och allting var så gosigt och hon sträckte sig efter mina händer när jag öppnade och ville komma ut.
Hon har en bro, som jag skrev ovan ramp.. men hon vill typ inte använda den..
Jag skaffade den direkt  så hon lättare kan komma in och ut ur buren, men ja just nu så kommer hon inte ut hon bara står på bron och river av bark, de är roligt tycker hon antar jag. 
Men idag har det gått bra med klappandet och allt sånt och hon är inte sur, arg eller agressiv och jag låter henne komma till handen och hon äter ur handen medans jag klappar henne, men så fort misstanke kommer om att jag ska lyfta henne då blir hon purken.
Men vi jobbar på det och jag har pratat med fågelkliniken i Lomma och vi har bokat in en kastrering lite längre fram för att hon både är liten och ska lära känna mig lite mer innan jag stressar iväg med henne speciellt nu när hon inte vill bli lyft så vill jag inte ta henne till veterinär nu direkt så de tyckte hon jag pratade med också att vi skulle boka den till den 27 april så vi hade lite tid att bonda med varandra igen. 

Men hon har inga problem med mina händer idag alls och jag har rotat omkring och lagt nytt hö och bytt toalåda och sånt, hon flyger inte in i sitt hus eller gör nånting konstigt, hon luktar på mina händer och försöker naffsa på mina armband så jag tror de är lite tonårings beteende just nu.. Men jag har ju mycket tålamod och tid så jag tror det kommer bli bättre men det är bara lite ledsamt att hon var så lugn och glad med att bli upplyft ur buren innan och nu inte alls vill det. 
Tack för era svar! 
Hoppas de lugnar sig med dagarna och att hon sakta men säkert kan lita på mig igen. 
Jag tycker ändå hon har gjort framsteg idag med att bli klappad både på huvet och runt om kroppen och baken utan  att hon går in i huset och stampar.
Och jag har alltid varit noga med att inte komma in i buren ovanifrån för de är ju lite läskigt att någon bara kommer från ingenstans.

Så ser hennes lilla ramp och boende ut så hon är fri att komma ut när hon känner sig redo!

Hm ursäkta dubbel inlägget.

#11 vad fint hon har det:) bra med extrarampen, gallret verkar ju lite läskigt att gå på… Känner igen fenomenet med ändrat beteende som du beskriver! Vår nuvarande hona var lätt att lyfta och hantera innan hon blev könsmogen. I samband med detta fick hon en väldigt stark egen vilja, charmigt, men hon blev absolut mer svårhanterad. Fast hon blev också hemsk på att vakta och morra:/ Vi kastrerade henne, och då blev hon mildare i humöret, men viljan är kvar, och lyft hatar hon, så vi undviker det helt enkelt. Hon har minne som en häst, och gör man nåt hon inte gillar så aktar hon sig noga för en länge efteråt:/ hon har dessutom nån sorts "lyftradar" så det räcker nästan med att man bara tänker "lyfta" så sticker hon.

#11 Tack! Har försökt göra allting trevligt och mysigt för henne, hon är väldigt obekväm med att gå på golvet, läskigt och hon glider omkring och bottenmaterial var hon inte heller så förtjust i så hon kändes nästan som hon var bannad till att var uppe på sitt tak,  så hon har mattor i sin bur och mattor när hon kommer ut också och rampen gör henne mycket mer trygg i att iaf försöka komma ut.
 Sen har hon toaströ i sin toalätt och hon är väldigt duktig med rumsrenheten!

 Jag har flyttat henne till mitt rum (innan bodde hon i köket,) så hon har sin bur bredvid min säng så jag kan ligga och prata med henne hela tiden så hon känner igen min röst och ex om jag tittar en serie på datorn så hör hon det och blir bekväm med lite prat och ljud. Och de märks att hon har blivit mer bekväm och jag kan kalla på henne så kommer hon till den sidan av buren där jag är och kikar på mig när jag ligger i sängen. 
Vi har fått in samma  sovrutin som jag och katten har nu också, han sover alltid på samma tider som jag, när vi släcker ner då är det tyst och då sover vi och sen när jag vaknar så vaknar vi alla tillsammans och nu är Tuva också van vid detta, såklart får hon ju vara uppe och stöka på natten om hon vill men det är kul att vi alla har samma sovmönster nu haha.  😴 Så fort jag går ur sängen så hoppar tuva upp och står på två ben och ber om frukost och katten kommer också och ska ha sitt.

 Jag känner igen de där med lyftradar! De är precis som Tuva vet vad jag ska göra innan jag själv ens har hunnit tänka ut tanken.. Men men vi jobbar sakta men säkert på att få tillbaka förtroendet och hon har buren öppen hela tiden med sin ramp men änsålänge så har hon ställt sig på rampen och tittat ut lite och sen går hon in i sin bur igen men det känns skönt att hon iaf kan gå ut när hon känner för det och är absolut inte bunden till att vara i sin bur. 

VI har bokat in kastreringen till den 27 April så hoppas allting går bra och att vi har fått en bra kontakt tills dess och att allting går bra med kastreringen också. Är nervös.. som alltid. Jag blir alltid helt blödig när jag ska kastrera mina djur även om jag gjort det innan så finns det alltid en liten risk så jag går typ alltid hem och börjar gråta haha.. Ah jisses men de kommer gå bra. Jag har bara hört gott om fågelkliniken och de var väldigt trevliga och kändes tryggt att prata med de på telefon och vi pratade länge om allting och det känns skönt.

#13 det kommer att gå jättebra allting ska du se:) lilla Tuva verkar ha fått ett toppenhem hos dig!

Nu är Tuva tillbaka till att vara lika trevlig och mysig igen och man kan lyfta henne. Tror det var bara några dåliga dagar där med lite läskigheter över att flytta från köket till mitt rum och rampen och sånt.
 Allting funkar jättebra igen och hon går ut och in hela dagarna själv med sin ramp  och går in och ut för att gå på toalådan och jag kan klappa och lyfta henne igen och hon slickar på mina tår när jag är ute och går runt i rummet nära henne, jättesöt är hon. 
Så nu är vi alla glada och nöjda igen. 🙂😊