Har varit med om detta några gånger. När man håller på med den själv är den snäll och tam, fast när en främling kommer blir den plötsligt blyg och blir otam.  Det brukar ta en stund beroende på kaninen.

Båda mina kaniner är likadana. De är trygga med mig och de accepterar även min mamma och syster men om det är någon annan människa i närheten gömmer de sig bara tills "främlingarna" har åkt härifrån och då blir kaninerna sig själva igen… 

 Kanske det hjälper om man låter andra människor spendera mer tid med sina kaniner så de vänjer sig vid att det inte är någon fara? Och antagligen är det viktigt att de människor som får träffa kaninerna vet hur man ska handskas med kaniner för att inte skrämma dem. Mina kaniner hatar till exempel när någon "främmande" människa bara kommer fram och sticker in handen i buren för att klappa dem. De springer de förstås undan direkt. De behöver tid på sig för att vänja sig vid saker och ännu längre tid för att lära sig att lita på folk, verkar det som. 🙂

Jaa, som #2 säger. Tid och mer tid.. Mina kaniner verkar bli tryggare med främlingar ju äldre de blir, och ju längre de bott här hos mig och blivit helt trygga med vårt hus desto lättare för dem att acceptera nya människor. 

Kastrering av både hane och hona hjälper mycket också, så det inte blir revir-vaktande mot nya människor, mina har blivit mycket jämnare i humöret efter kastrering.