Quinn's tråd
Så jag skaffade Quinn den 28/11 och då var hon extremt skygg då hon inte blev hanterad över huvud taget utav uppfödaren. Efter timmar var dag att sitta utanför buren och prata har hon blivit mer och mer säker runt mig. Så från att springa in i huset och stampa så fort hon hörde eller såg någon till att klara av att stanna ute även när jag öppnar buren, pratar, rör mig och har handen i buren.
Hon är fortfarande långt borta från att klara av att bli rörd eller något sånt, men att vara livrädd om man var inom en 10m radie till att kunna ha handen tio centimeter från henne i buren samt låta är en stor framgång.
Det kommer att vara roligt att se henne utvecklas och växa då hon fortfarande är en unge (hon är 5 månader). Hon är väldigt nyfiken vilket kommer underlätta att få henne van vid människor och även hantering utav människor. Dock så är hon inte mat motiverad och gillar inga av leksakerna jag gett henne, så vi får se vad som gör den lilla sötnosen glad.
Hon har fått vara ute i hagen två gånger nu (genom att sätta transportburen i hennes bur och sen när hon är i den ta ned transportburen till hagen och låta den sitta där tills jag hämtar henne igen). Hagen är okej, är intressant men läskigt då det är massa nya ljud, dofter och saker. Batman hjälper inte till heller, då han är i hagen längst bort och vill gärna gå och säga hej, vilket stressar henne då han springer runt och försöker få hennes uppmärksamhet, vilket är hans grej.
Men hon är en extremt söt och nyfiken tös som med lite tålamod blir säkert en vild liten kelgris. Hon dras till människor, men blir rädd om man gör något som till exempel prata eller röra sig.
Åh vad spännande! Bor hon inne eller ute? Jag tänkte om man kanske kunde sätta en radio vid buren så hon fick vänja sig mig vid att folk pratar, hmm… Jag har alltid funnit att andra kaniner är en stor hjälp vid "rehabilitering" men har man okastrerad hona och hane är det inte så enkelt ;)
Lycka till med din tös!
//Päpple Holstwiik
Hoppípollas Hoppkaniner
Registrerad i SKHRF sedan 2015
#1 Hon är tyvärr ute (min mamma är allergisk). Men både jag och massa andra är där ofta så det låter nästan alltid av någon som pratar (utan på natten, självklart). Jo, jag har sett att nästan alla stressade/nervösa/rädda/etc kaniner mår bättre när dem är med andra kaniner. Batman (min hane) ska kasteras om cirka 3 veckor så till slutet av Januari kommer jag att börja försöka få ihop dem, då Batman är väldigt snäll, lugn och glad kanin som kanske kan hjälpa Quinn att slappna av.
Men så det är just nu är hon ensam i hennes bur, men finns massor av kaniner runt omkring henne (Finns 12 andra kaniner för att vara exakt). Så hon är van vid ljudet av kaniner och börjar vänja sig vid iallafall mig.
Det är en riktigt utmaning att vinna en kanins förtroende. Väldigt intressant uppgift. Tur att det finns många kaniner runt om, hon vänjer sig nog snabbt. Hoppas verkligen den lilla skönheten börjar bonda med både dig och Batman snart!
Uppfödning dvärgvädur och velveteen lop:
www.alrunans.weebly.com/
Medlem i Sveriges Kaninvälfärdsförening
Ja det är det verkligen! (Förutom Batman som litar på alla). Men hon är verkligen fantastisk, under en vecka har jag redan sett en stor förändring. Dock så har det varit en utmaning att hitta saker hon gillar, matvis och leksaker (hittills get henne allt mina tidigare kaniner brukar äta och leksaker. Inte hittat en ända leksak hon gillar, och bara en grönsak/frukt/etc som hon inte ratat vilket är morot). Alla är jätte exalterade att få träffa henne, men bara låtit två personer vara med henne (en kompis och min pappa).
#4 det där om moroten… Det kan nog vara så att när hon känner sig lite mer hemma så kommer hon äta mer.
"Ett hem utan kanin, är bara ett hus." ~Jag
Följ gärna min och min kompis kaniners instagramkonto: simbaochlukas !
Ha det gött, igelkött!
#5 Hon äter hö (tack och lov) samt pellets. Men brukar även ge min andra kanin (och tidigare kaniner) olika grönsaker och sånt typ varje/varannan dag men hon är verkligen inte intresserad i någonting utom morot och lite sallad. Kanske blir mer sen, men just nu tar hon en liten tugga för att smaka och sedan lämnar det.
Följer!
Det kommer säkert gå bra, du verkar veta vad du gör 🙂
Det tog några veckor för min Sirius att bli bekväm med oss här hemma när han var liten, men nu är han världens goaste. Tog lite tid, men det är han ju värd.
Uppfödning dvärgvädur och velveteen lop:
www.alrunans.weebly.com/
Medlem i Sveriges Kaninvälfärdsförening
#8 Haha, för det mesta 😉
Jo min första kanin tog runt en månad innan han litade på mig helt, sen gick det som ett pang och blev den största lilla kelgrisen/raket. Men det är som du säger, ger man den tid dem behöver och har tålamod är det helt klart tiden det tar. Ska bli så roligt att lära känna henne och förhoppningsvis få se massa gulliga stunder mellan henne och Batman.
Till våren kommer vi även inom skolan föda upp en eller två kullar kaniner, så kommer få ännu mera på mitt kaninbälte.
Starta ny diskussion