Jag har skrivit antal inlägg om Abel, men måste återigen vädra tankarna..

Abel är sjuk, han har pasteurella. Det sitter i luftrören. Han andas täppt och pipigt. Vi är inne på fjärde antibiotika kuren på ett halvår, han blir bra och sen blir han dålig igen. Det lär alltså ha blivit kroniskt. Han äter, dricker och bajsar som vanligt. Är seg men svårt att säga om de är pågrund av sjukdomen eller inte eftersom han har haft de hela livet. 

Det är svårt att avgöra om antibiotikan ens fungerar, han ger inte ut höga snarkljud senaste dagarna men låter fortfarande täppt och vi är 6 dagar in i antibiotika kuren. Vi har fått en annan antibiotika vi kan prova, trots att veterinären sa; "Det kanske är dags att låta honom somna in".

Jag känner mig jätte vilsen och vet inte riktigt vad jag gör, visst vill jag kämpa för honom men jag vill inte att han ska lida.. Det känns som att de här inte kommer sluta bra.. Visst finns det en möjlighet att jag kanske kan få lite mer tid om jag fortsätter behandla ett tag till, men med tanke på hur de sett ut senaste månaderna känns sannolikheten att han skulle bli bra sen väldigt liten, eftersom han blivit sjuk igen efter varje behandling.

Han äter ju och dricker som vanligt, men hur mycket påverkar det honom att äta antibiotika så mycket? Jag vet inte. Är han seg för att han är sjuk eller är han bara seg? Jag vet inte. Vad gör jag med hans kompis om han går bort? Hur länge ska jag fortsätta behandla? När är det dags att ge upp? Jag har ingen j*vla aning känner jag..