Så otroligt vacker han är<3

Vilken tur att han fick komma till dig!

Så söt liten nin, tur du tog hand om honom. Jag och min syster tog hand om en vit hermelinhona som hittades ute i snön under en smällkall vinter (var år 1998 när vi hade snökaos i staden). Tyvärr levde hon bara i någon månad. Vet inte varför. Men hon fick en bra sista tid, som vi pysslade om henne. 

Bettfelet kan ju bero på dålig kost och rätta till sig efter en slipning. Synen är det värre att göra något åt, hur vet du att han är helt blind?

Går det inte att rätta till bettfelet och det kan konstateras att han faktiskt är blind så hade jag tyvärr avlivat honom.

Han är sjukt fin, synd att din tjej inte överlevde!

Det började med att jag märkte att han inte såg när man gick närmre honom så jag vinkade framför ögonen på honom och han reagerade inte. Så jag ska ta honom till veterinären i veckan. Får hoppas på att han inte är det. Bettfelet tror jag vi kan fixa.

Jag har haft djurpensionat i några år och en gång passade jag en hermelinhona som var ganska vanvårdad. Hon hade bettfel på framtänderna och ägaren slipade bara hennes tänder var 7 vecka, trots att de behövdes slipas varannan vecka. Så hon kunde inte äta ordentligt och var så otroligt mager. Hennes klor var så långa hon bröt en tå. Hon hade en ögonskada. Och när jag var hos veterinären med henne sa veterinären att hon var otroligt omusklad, hon hade förmodligen bara fått sitta instängd i en liten bur hela dagarna. Jag bad ägaren att få behålla henne och ägaren tyckte det var skönt att bli av med kaninen. Så jag behöll henne och hon fick sina tänder och klor fixade och med tiden gick hon upp 300 gram hos mig. Numer är hon även kastrerad och har fått sina framtänder bortopererade och hon mår bra nu. Hon är som en liten kändis på veterinärkliniken för hon har varit där så många gånger nu, men nu hoppas jag det dröjer massvis med år innan hon behöver åka dit igen :)

Höll till mycket uppe i ett stall där det sprang omkring lösa kaniner och hade gjort i flera år. Helt plötsligt bestämde dom sig att skjuta alla kaninerna men dom missade en liten unge på ca 5 veckor. Så under några veckors tid var vi många som försökte fånga in henne och tillslut lyckades vi och hon fick flytta hem till mig och min jämngamla lilla tjej. Nu är hon snart två år gammal, lugn i famnen, har aldrig bitit någon, väldigt nyfiken men betydligt skyggare än "vanliga tamkaniner". Min fina plutt

Först, Tack alla ni som räddar och omplacerar kaniner ❤️

Själv har jag tagit emot några omplaceringskaniner och väntar på fler…

Alexandra, chinchilla hermelinhona. Blev tyvärr avlivad kort efter att jag tagit emot henne då hon hade mycket benskörhet.

Celine (aka Sälen), lejonhuvad och dvärgvädur blanding, Viltblå hona. Mamman (svart dvärgvädur även kallad Sid) hittades dräktig i snön med henne i magen om jag förstått rätt. Tyvärr slets buren upp av en grävling och jag hoppas att var hon än är att hon ska ha det bra.

Sedan har jag tagit emot en del kaniner som säljs pga flytt/platsbrist, vet inte om man kallar det för omplaceringskaniner men men.

Fina historier om fina kaniner av fina människor! ❤️