Dvärgvädur eller lejonhuvad dvärgvädur
Överlag tycker jag dessa två raserna är lugnast av dvärgkaniner :)

Efter att ha samlat på mig lite mer erfarenhet av olika raser nu, så får jag också säga dvärgvädur (normalpälsad eller teddypälsad, inte rex-varianten). Har träffat flera olika dvärgvädurar och de har varit så lugna och trygga allihopa. Helt underbart!

Varför jag undrar är att jag är helt nybörjare på kaniner. Den uppfödaren som hag köpte av sa att hermelin var så lugna. Kaninen går knappt ur boet fast jag sitter Vc d buren. Ta i fen får jag inte göra för det är som en sprättbåge.

#3 Många hermeliner är dessvärre rätt spralliga och är en livlig ras överlag.
hur gammal är den och hur länge har du haft den?

Det beror på vad man jämför med. Uppfödaren jag köpte mina lejonhuvade kaniner (ej dvärgvädur) av sa samma sak, att de är så lugna och goa. Jämfört med pigga, aktiva raser så, ja det är sant. Men jämfört med dvärgväduren, så är de inte lugna och goa alls. 

Hur länge har du haft henne? Det viktigaste att tänka på med kaniner är att det tar TID, massor med tid (upp till flera veckor för vissa), för dem att komma till ro i ett nytt hem och våga sig ut på lite äventyr.  Dessutom är det inte många kaniner som gillar att bli tagna i, gillar inte att man bär dem eller har dem i knät. De är inte den sortens djur, helt enkelt. Man får klappa och gosa med dem när de sitter på golvet bredvid en själv 🙂

Läs t.ex den här tråden, andra berättar om hur de umgås med sina kaniner: 

http://kanin.ifokus.se/discussions/55c8855d8e0e7403270000ce-inget-keldjur-mer-sallskapsdjur?discussions-2

#2 som du skriver, vill man ha en lugn och lätthanterad dvärgvädur så ska man nog generellt inte skaffa varken rexpälsad eller satinrex. Då tror jag mer på normalpäls, jag är nämligen matte till två virvelvindar med rex/satinrexpäls! Rexen är "värst" satinrexen någonting lugnare! Fast det kan ju vara så att jag har råkat få två med sprallig personlighet också:))

Ja dvärgvädur rex brukar överlag vara väldigt livliga, spralliga mm

#3 #4. Många hermeliner är lite spralliga. Känns även som att det tar längre tid för dem att vänja sig vid en ny miljö. Jag har en hermelin, inte så sprallig dock lite nervös av sig. Tog lång tid i början. Fick han under ett sommarlov. När jag började vara med honom satt jag och läste en bok så fick han hoppa ut ur buren och utforska som han ville. Det tog ett tag, men väl värt det, för nu är han världens goaste mot mig och familjen! Dock är han alltid lite skeptisk på andra personer. Ts, jag tror det kommer lösa sig. Hur länge har du haft den?

Sen i början av augusti. 12 veckor.

#10 Då är det nog en av anledningarna. Umgås mycket med kaninen, ge mat ur händerna, locka, eller bara vara hos den. Det kanske tar tid, men ha tålamod så tror jag det kommer lösa sig! :-) Som sagt för mig tog det ett tag. Tänk även på att kaniner många gånger inte uppskattar att bli lyfta/burna. Även att sitta i knä gillar inte alla. Lyft därför inte mer en nödvändigt, men träna den att bli lyft. Tex kanske den kan hoppa ut ur buren själv istället för att bli lyft. Så gjorde jag i början.

Tack för tips? o länkar. Jag ska prova era tips?.

#9 Var ju det jag skrev att dem är det 😉

#10 Ung ålder, inte ovanlgit heller att de är spralliga och försiktiga, och har du inte haft den längre heller så är det förklarligt :)

Har fått uppfattningen att när man väl kommer nära en hermelin så blir dom väldigt egna och roliga kaniner. En dvärgvädur är oftast lugn och beter sig likadant mot alla, en hermelin blir mer fäst vid sin matte/husse än alla andra. 🙂

Hade en hermelin som första kanin (kan ha varit blandning men stor del hermelin pga väldigt korta öron) och han var hur härlig som helst! Världens keligaste. Dock blev han inte gammal då han blev tagen från sin mamma för tidigt.

Jag tror att min hane också är en rätt stor del av hermelin (minst hälften), han har rätt korta öron, men inte jättekorta. Men han är rätt fäst vid mig, då det bara är jag som håller på med honom. 🙂

Bara jag får bära hihi, till och med veterinären sa: Oj, vad vild han är, nu kanske han lugnar sig lite efter kastrationen. Och jag: Va? 😃 Jag förstod inte alls vad hon menade eftersom att han alltid var jättelugn i all hantering,

Har/haft kontakt med några raser. Först var det min underbara dvärgvädur. Hur snäll som helst, kastrerad och helt underbar. Dock lämnade han oss i vintras. Sen har jag en blandras mellan lejonhuvad och dvärgvädur. I början (omplacering) var hon ganska aggressiv men nu är hon världens mysigaste, och envisaste. Jag tror det är hon jag har bäst kontakt med. Har även en liten hermelinhona på 2 år. Hon är ganska nervös och försiktig av sig. Men jag tror stt när vi börjat lite på varann kommer vi hitta bandet. Min kompis har en hermelin och lejonhuvad/dvärgvädur. Hermelinen är lite lat och väldigt tam av sig. Lejonhvd/dvv är en unge. Han är väldigt pigg, sprallig och envis och lite osäker.