Omplacering - brukar det gå bra?
Hej! Vi har NÄSTAN bestämt oss för att skaffa kanin till våra döttrar på 13 och 8 år. Tjejerna är vana med att ha/omgås med/sköta djur (har haft katt och hamster, lånat hundar, samt att äldsta tjejens bästis har kaniner). Vi förstår självklart att yttersta ansvaret blir på oss vuxna, och att detta är ett ansvar som sträcker sig över många år. Det som vi funderar mest på, är att adoptera ett "etablerat par" som behöver nytt hem. Dels för att vi då kan få 2 st som vi vet trivs ihop, vi slipper föra ihop 2 kaniner senare (vilket jag har förstått kan vara lite jobbigt). Dels för att vi då får kaniner som har levt en stund redan, och därmed har kortare tid kvar av livet (känns ju lite konstigt att skriva så, men våra döttrar kommer ju växa upp…;-)). Och sedan vore det ju trevligt att hjälpa till att några trevliga kaniner slipper avlivas, men får ett nytt hem. Nu till min fråga: Brukar det gå bra - oftast - för kaniner att flytta och byta familj/ägare? Eller är det ofta att dom blir så stressade/ledsna/rädda av det, att det inte går över? Jag har hittat ett par som skall omplaceras via en organisation, och dom är nu i jourhem. Vi blir därmed troligen deras tredje familj och deras andra flytt. Jag vet inte så mycket om bakgrunden än, skall få mer info i veckan. Och det är klart, hur bakgrunden ser ut kan ju påverka mycket hur troligt det är att dom skall trivas hos oss. Men BRUKAR det gå bra att omplacera - säkert många här som har erfarenhet eller har hört om fall? Eller borde vi satsa på att skaffa en unge, och sedan en till?
Omplaceringar brukar gå super, Om ni har mycket plats bra foder så kommer de må super, framförallt för att de är två.
mvh, HamsterHamster
Hela mitt liv går ut på djurskydd.
Jag tycker det låter som en jättebra idé att ta omplaceringskaniner. Mina flickor kom hit som femåringar, och har anpassat sig bra. De var reserverade i början, men de hade inte haft något roligt liv heller. De hade suttit i varsin bur och inte sett en annan kanin sedan de var bebisar. I övrigt var de i ganska uselt skick. Numera bor de tillsammans, och det känns som de alltid varit här. Om du hittar ett vuxet etablerat par så kommer det säkert gå alldeles utmärkt.
Jag har i fyra års tid haft djurpensionat och passat väldigt många kaniner genom åren. Och det är ju lite som att få en omplacering när man passar ett djur som är någon annans. Det skiljer sig extremt mycket mellan kaninerna som kommer till mig. Jag har väl passat ca 50 kaniner den här sommaren och totalt 5 av dem var riktigt odrägliga och attackerades och var inte snälla alls. Medan de andra 45 kaninerna var snälla. Det märktes väldigt tydligt vilka familjer eller personer som höll på mycket med sina kaniner, de var i regel mycket snällare och trevligare att handskas med. Så kan tänka mig att kaniner som fått flytta runt mycket kan vara lite osäkra och rädda av sig i början, men det borde gå att träna bort med tiden. Min kanin som jag har nu fick jag som en omplacering av en familj som aldrig höll på med henne men hon var otroligt snäll från början, en aning rädd bara men det gick bort med tiden. Med mycket tid och kärlek tror jag de flesta kaniner kan bli minst lika trevliga som kaniner man köper som unga :)
Det är smart att ta hand om vuxna kaniner för då vet man redan hur de utvecklats, vilken personlighet de har och så. Det kan man aldrig vara säker på med en kaninunge, den kan bli (nästan) hur som helst.
Du verkar påläst och klok så jag tror inte du behöver oroa dig. Uppkommer det något problem med dina nya kaniner sedan så kan vi hjälpa dig att lösa det 🙂Lycka till!
Uppfödning dvärgvädur och velveteen lop:
www.alrunans.weebly.com/
Medlem i Sveriges Kaninvälfärdsförening
Jag föredrar faktiskt att köpa vuxna kaniner, bl a slipper man obehagliga överraskningar som "tonåren" för med sig och sedan har man redan facit på hur de utvecklats. Jag har köpt flera kaniner i varierande ålder (1-7 år) och samtliga har haft mycket lätt för att acceptera den nya miljön, inga konstigheter. Skulle helt klart satsa på att köpa ett etablerat par som man vet funkar tillsammans och var ej rädda för att köpa äldre kaniner!
/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning
jag har också tagit kaniner som är vuxna varav 2 bodde ihop ( mor och dotter) har gått super bra och de har anpassat sig direkt. Den sista jag tog visste jag ingenting om mer än att han var typ 3 år ( förra sommaren) . Han är den mest underbara kanin man kan ha, är som en blandning av hund/ katt.
Har kaniner som vi tog som kaninungar med men då fick vi en liten trots period på dem när de var mellan 6 -12 mån.
Jätte bra att ta omplacering så det får ett gott liv 🙂
Stort tack för alle inspel! Jag tror nog vi skall satsa på att adoptera ett par vuxna kaniner - nu gäller det bara att hitta rätt par! Väntar på telefon angående ett par, verkar det lovande så blir nästa steg att hälsa på dom.
Starta ny diskussion