Är nog kastrering som gäller om det är hormonellt, eller använda handskar ^^

Kastrering funkar säkert mot morrandet och revirbeteendet med utfallen. Men tycker även det låter som om hon inte gillar att bli buren?
Att hon springer iväg i hagen kan bero på det. Kaniner är ganska smarta och om man lyfter dom varje gång man kommer till hagen så lär dom sig det. Och om dom inte tycker om det, ja då springer dom ju iväg för att slippa. Det man kan göra är att gå till hagen utan att lyfta alla gånger. Gå dit och ge en godisbit, bara låta dom lukta på dig, sätta sig i hagen och bara sitta still så hon lär sig att du inte kommer lyfta henne varje gång du kommer. 

Mina kaniner har också sprattlat när jag ska sätta ner dom i buren. Om dom sprattlar när man precis ska sätta in dom i buren igen, alltså lyfter ut dom från kroppen kan man försöka stödja dom bättre. Om man vanligtvis bär dom mot kroppen och sedan lyfter ut dom i luften utan lika mycket stöd så kan dom reagera på det.
Vissa sprattlar även i närheten av buren då dom vet att dom kommer få hoppa in igen och dom inte är så glada över det då som säkerligen gillar hagen bättre. Då kan man göra buren till en positiv upplevelse, ge dom en godisbit eller lite mat precis när dom är inne i buren. På så sätt lär dom sig att buren betyder godis och mat och då är det inte lika hemskt att flytta upp från hagen till buren på kvällen. 

Det sista har funkat på hanen jag har nu, han spänner sig aldrig längre när jag sätter honom i buren för han vet att han oftast får något gott. Jag försöker dock undvika att bära omkring för mycket på honom då jag vet att han inte uppskattar det. Gör det nästan bara när jag ska kolla igenom honom, klippa klor, borsta osv. Har honom dock inomhus så han kan hoppa in själv i buren och gör det glatt på kvällarna eftersom han vet att han då får mat. 🙂

Har en hona som är aggressiv i bur och Hage (hennes revir). Annars är hon hur go som helst. Jag har helt enkelt accepterat att hon är som hon är. Det stör mig inte så mycket eftersom jag har lärt mig att hantera henne ändå. Och eftersom det är så tydligt att det är just i hennes revir hon är aggressiv så känner jag att det är okej att hon är det. Det är ju hennes plats och inte min. Skulle hon däremot varit aggressiv i hantering utanför reviret hade jag inte accepterat det. Då hade jag försökt träna bort det beteendet. Man steriliserar inte utan kastrerar. :)

#3 väldigt likt vår hona. Hon blev bättre efter kastrering men morrar och attackerar fortfarande i reviret, har dock slutat att bita:) känns mest som att hon försöker skrämmas nu.

#4 Min är inte kastrerad. Tror faktiskt inte att det hade lugnat henne särskilt mycket. Hennes humör är en stor del av hennes personlighet. ;) Men hon är för go och rolig. Trevlig så länge hon inte är i sitt revir. :)

#5 vår blev jämnare i humöret av kastreringen. Nu är hon sur i reviret hela tiden, innan kastreringen var hon också sur och vissa dagar riktigt ilsken, så lillmatte blev skrämd, och jag fick använda handskar:/ tror också att det är en del i personligheten:) Vår hona var tyvärr ingen som blev tvärsnäll av kastreringen, bara lite mindre vaktig och morrig:/ utanför reviret är hon däremot go, men det har hon alltid varit:)

#6 De är bra roliga, tjejerna. :)