skrev ihop en novell för ett tag sen, om ni vill får ni kommentera den och ge kritik Hoppas att ni vill läsa den..

En Bitterljuv frihet.

En våg av iskalla vindar piskade mig i ansiktet. Mina ögon kisar för att inte snön ska komma in i ögonen. Spåren efter mig på marken är långa, jag har vandrat länge, hela natten och hela den tidiga morgonen för att hålla värmen. När jag flåsar till av utmattning blir det ett stort dimmoln på himlen. Hungern river som vassa knivar i magen. Benen darrar och ögonen vill sova.

Aldrig att jag tänker återvända till honom, han som slår mig. Ärr och djupa sår redovisar för hur jag levt mitt liv.

Jag stannar till för en liten stund, och tänker tillbaka. Han ska aldrig få mig att känna mig så förnedrad, ynklig, liten och värdelös.

Jag rätade på ryggen och höll huvudet högt, för att sen fortsätta gå.

Min magra och ärrade kropp lägger sig ner i en gränd för att sova. Den iskalla marken gör att tassarna och trampdynorna känns som isbitar. Jag drar in luft genom nosen och släpper sakta ut den. Hela min kropp kämpar för att överleva, men orkar inte riktigt.

Nästa stopp: Hundhimlen.