Ja, de har helt säkert glädje av varandra även på varsin sida om gallret. En del kaniner kan inte bo ihop för att de skadar varandra. Men om de ser, hör, luktar och kan umgås genom galler så är det bättre än ingen kontakt alls.

Ja det tror jag. Vi har alla våra kaniner separata då vi avlar så hanarna kan inte vara med nån annan och just dom två honor vi har funkar inte ihop (annars hade dom bott ihop) men dom verkar då ändå uppskatta att kunna se andra kaniner genom nätet.

Tack för era svar!

Tack för era svar!

Min kanin bor för tillfället granne med en kanin som vi hyr, tanken var att de skulle bo ihop men då båda är väldigt bestämda och envisa så kommer de inte överens på samma yta. Genom gallret så putsar de dock varandra! Jag tror att det för vissa kaniner passar bättre, inte behöva dela område men ändå ha möjlighet till närhet :)

#5 det låter som våra:)

Hur länge har du försökt med dem? Vet en som det tog 5 månader för men de blev tillslut bästisar :)

Vi har haft honan sen i juni 2014 och hanen sen augusti 2014. Båda är kastrerade. Dom bodde i hop minst en månad efter att vi satt ihop dom efter konstens alla regler, och det verkade gå bra ända tills för ett par veckor sedan. Då började honan jaga hanen och rycka päls (blodiga tussar) . Eftersom hanen blev så rädd för henne så satte vi gallret emellan. Nu har de träffats i köket ett par timmar varje dag, och även varit i hans del av buren under tillsyn. Det har gått bra, bortsett att hon vill bli putsad av honom hela tiden, men han verkar inte fatta:( men inget bråk. När vi inte kan passa dem är se i sina egna delar av buren. Man kan väl säga att jag kört fast, och är rädd att hon ska skada honom när jag inte har koll:( men jag vill så innerligt gärna att de ska kunna bo i hop för då kan de ha mycket större yta. Och hanen är galet sällskapssjuk så jag är orolig att han känner sig ensam. Jag vet bara inte vad som är problemet och varför hon jagade honom..? Tilläggas kan att vi gjort två seriösa försök att sätta ihop dem, med ett par månaders mellanrum, och båda har slutat med att han blivit biten och jagad:((

Åh :( kanske kan någon annan det där bättre.. Alternativt kan de vara ute på dagen när ni har koll på dem och sedan vara bakom galler på natten. Hoppas det löser sig på något vis iaf :)

Ja, jag vet bara inte hur jag ska komma vidare:(

Ja, jag vet bara inte hur jag ska komma vidare:(

Hur länge fick de gå tillsammans sedan hon började vara dum mot honom? Särade du direkt eller fick de en chans att reda ut det?

Hur stor är ytan du låter dem vara tillsammans på?

Skadar hon hanen så att det blir blodiga sår eller är det bara pälstussar som ryker?

Söker honan aktivt upp hanen för att mucka gräl, eller är det när han kommer fram och vill vara social som hon blir sur? Låter honan honom sitta ifred om han sprungit och gömt sig?

#12 jag särade dom tidigt på morgonen efter första gången vi satte ihop dem, då hade dom troligen bråkat även under natten. Hanen var livrädd och hade flera bitmärken i ryggen som hade gått igenom skinnet samt kala fläckar på ryggen. Han gav intrycker av att vara livrädd:( försökte ändå vänta ett tag för att se om de skulle lugna sig, men hon var på honom gång på gång och han sprang i panik. De hade bott ihop något dygn när det här hände. Efter detta väntade vi ett par veckor och började sedan om med att låta dem träffas på neutral plats, det gick bra så då fick de flytta ihop i bara hans del av buren, alltså i hans revir. Efter en vecka fick de hela ytan. Det gick till synes hur bra som helst i allafall en månad, men sedan hände samma sak igen. Hon jagade honom, bet honom i ryggen så det blödde och ryckte päls, och han fick totalpanik och bara sprang. Vi tog då isär dom direkt eftersom vi blev rädda att hon skulle göra honom riktigt illa. Hon väger ca 800 gram mer och han har inte en chans fysiskt. Har inte vågat låta dem göra upp. Jag vet faktiskt inte varför hon bråkat med honom. Det enda jag tänkt på är att hon gång på gång visat att han ska putsa henne ( lagt sitt huvud under hans) men han verkar inte fatta/vilja. De hade första hopsättningen när det blev bråk direkt både hans och hennes del av bur o Hage = 1.80 * 2.35. Andra gången när det gick bra någon månad hade de alldeles för trångt en vecka (bara hälften av ytan ovan) men det var för att undvika honans revir till en början. Sedan bodde de flera veckor på hela ytan igen, tills sista bråket. De har fått vara ute och springa i lägenheten minst ett par timmar per dag också. De gör de fortfarande, utan bråk, men sen får var o en gå in till sig när vi inte har koll. Jag upplever att hon varit aktivt på honom och bråkat. När han gömmer sig får han vara i fred tills hon upptäcker honom, då jagar hon honom igen. När de bodde ihop nu sista gången upplevde jag att honan var rätt ointresserad av honom, bortsett från när hon ville bli putsad. Han var mycket intresserad av att sitta nära henne, och hon accepterade det. Jag har fått en känsla av att deras relation inte är "klar" och på nåt sätt behöver de göra upp, men hon skadar ju honom:( Jag har verkligen kört fast:( Ursäkta rörigt inlägg, tar tacksamt emot all hjälp o alla förslag!

Tack för att du svarade. Min gissning är att din hona är väldigt revirhävdande, och att det därför blir problem när de har begränsad yta att vara på. Hon känner förmodligen att hanen inkräktar på hennes revir och med jämna mellanrum så rinner bägaren över så att säga. (är det denna hona du i tidigare trådar berättat om som vaktar revir och morrar?) Situationen försvåras av att honan ger såpass.allvarliga bett på hanen, vilket gör att man kanske inte kan ha så mycket "is i magen" som man kan ha annars. 

I vanliga fall, dvs när det mest är fråga om jagningar och flygande pälstussar, så är min erfarenhet att det som gäller är tid, tålamod och stora ytor, dvs minst ett rum - helst fler, eller om man är utomhus minst 20-30 kvm. Om de har svårt att komma överens så är det bäst att inte sära dem i tid och otid, för då blir det ny uppgörelse varenda gång de ses igen. Jag har en ny hane här hemma som det har tagit tid att få ihop med honan. De första veckorna fick han vara instängd i bur på nätterna pga att han behövde äta upp sig. (extremt mager omplaceringskanin, och mina kaniner går i stort utomhushägn året runt), och varenda morgon när han släpptes ihop med honan så blev det nya jagningar. Så fort hanen kunde vara lösgående ute dygnet runt, så stabiliserades det med honan och de sitter nu tillsammans och putsar varann. Men stänga in dem i bur tillsammans kan jag inte än. Gjorde det en natt och då fick hanen stryk.

Alla tidigare hopsläpp  jag gjort med andra kaniner har blivit okej med tiden. Alla utom en. Det var en hona som var så ofantligt aggressiv att hon höll på att döda min gamle hane. Hon bet sig fast med både klor och tänder så de låg som ett enda nystan på marken och hanen gav sig inte heller. Vi lyckades få isär dem och då var båda ordentligt skadade och blödde kraftigt. De såg aldrig varann igen efter det. Så jag vet av egen erfarenhet att ibland händer det att det absolut inte går att få ihop två individer.

Jag vet inte vad jag ska råda dig till Noraniki. Kanske kan det fungera om de är helt frigående båda två i hela huset/flera rum, dygnet runt, så att de alltid har möjlighet att vara ifrån varandra. Men det är ju bara du som kan avgöra om det är inom rimlighetens gräns med tanke på hur rädd hanen blir. Han ska ju inte plågas, det är inte rätt mot honom.

Ett annat förslag, som jag dock vet att alla kanske inte kan testa, är att faktiskt skaffa en hona till. Om du får tag på en hona som är lite mera ranglåg och som är van att leva i flock, så kan denna honan och din hane sättas ihop, och i ett senare skede kan man då prova att släppa ihop alla tre. Jag har erfarenhet av att ha flera honor på en kastrerad hane, och det har funkat bra. Aggressionerna blir med utspädda med fler individer i flocken, och det blir inte bara en stackare som får all skit. Den totala mängden stress i flocken blir på så sätt mindre. Och om det skulle visa sig att dessa tre inte heller funkar ihop så har du iallafall sällskap till hanen och så får "surhonan" bo själv i sin del.

Utöver detta har jag inte fler tips? som jag kan komma på. Men jag vill säga att jag förstår dig helt och fullt ts, i din önskan om att få kaninerna sams så att de slipper bo själva. Och jag hoppas att det löser sig på något sätt för dig.

#14 tack, jag uppskattar mycket att du tar dig tid och försöker hjälpa mig! Honan är också kastrerad, och blev lite mindre morrig och vaktig av det, och mildare och jämnare i tempramentet (ja, det är den honan jag skrivit om). Båda gångerna hon spöat hanen har dock varit efter kastreringen…så det hjälpte inte mot det.. Dock är hon parallellt med detta glad, pigg och charmig med mycket spring i benen och trevlig och go mot människor, gillar att umgås med oss och bli klappad och kliad, MEN kan som sagt var vara vaktig i reviret. Så hon är inte vad jag skulle kalla en "aggressiv kanin". Har funderat mycket på en till hona, för att hanen ska få sällskap. Intressant det du skrev om att det kan förändra dynamiken med en tredje individ. Tål att fundera på. Dock undrar jag hur jag i sånt fall ska få tag på en ranglåg hona, som är van att gå i flock? Jag kan inte tillräckligt om kaniner för att kunna avgöra en individs rang. Hanen är en oerhört lugn och "snäll" kanin. Han vill vara med oss människor hela tiden när buren står öppen och har enorma behov av sällskap och närhet. Han kan ligga i knät hur länge som helst:) Sambon vägrar ha dom mer frigående än i köket när vi är hemma:( för honom var det ett stort steg att alls skaffa djur, så jag får acceptera det. Tack än en gång, Marsvinsmamman, för att du tar dig tid med mina frågor, det betyder mycket för mig och mina döttrar. Vi vill bara att våra kaniner ska ha det så bra som möjligt efter de förutsättningar vi har (stadsbor i lägenhet)…