Fast det gått någon månad så gråter jag ännu så fort jag tänker på dig… Ja, ni förstår säkert inte vad jag menar nu, men jag får försöka berätta. För någon månad sedan dog en underbar kanin, inte min men jag hade ändå en väldigt stark relation till den kaninen. Vi hade hämtat henne åt en uppfödare som skulle använda henne som avelshona, samtidigt hämtade vi vår Trassel och en annan hona åt uppfödaren(hon ska börja avla nästa år). Vi hade en resa med dessa underbara varelser ända från Sverige till Finland. Denna kanin var väldigt känslig. Nu berättar jag hur det hände. Det var en fin morgon och hennes ägare kom ut 1 timme tidigare på morgonen än hon brukade (kaninerna är alltid i lyorna om hon kom tidigt), och hon såg att alla var i lyorna, hon gav de mat och vatten och for sedan till jobbet eftersom det var en viktig dag på jobbet. När hon kom hem lite senare märkte hon att Brunöga ännu var inne i lyan. Hon lyfte upp Brunöga och förde in henne. När hon kommit in med Brunöga var Brunöga så slut att hon inte kunde gå, dricka eller äta. Ägaren hämtade telefonen för att ringa till veterinären och när hon kom tillbaka var Brunöga död… Jag orkar inte, det känns som om en del av mitt hjärta försvunnit, som om någon rivit i det tills det gett efter. Hon var underbar och kommer alltid finnas i mitt hjärta!