Nej hon är för gammal, stor risk att det slutar illa istället. 
Hade inte utsatt honan för risken.

Att det går bra en gång betyder inte att det går bra nästa gång. Dessutom bör man inte ta kull på något djur "bara för att". Utan all Avel bör ha ett syfte.

Jo, jag vill ju absolut inte utsätta honan för någon risk! Det är ju klart att man ska tänka på honan i första hand, som ni skriver.

#1 tycker som du, hon är alldeles för gammal. Mycket större chans att det slutar riktigt illa än bra. Jag hade inte heller utsatt honan för risken, då det är stor risk att hon inte finns längre efter det.

#2

Tyckte nog att tjejjen hade ett syfte?

Citat: "Min förra kanin var syster till honan jag har nu, och hanen som jag har nu är liksom helt underbar. Det skulle vara så himla roligt att ha ungar efter de två kaninerna, minnen liksom. "

I mina ögon är detta ett syfte as good as any? Att vilja ha en avkomma efter sin egen kanin framför någon annans är väl exakt samma syfte som alla uppfödare har gemensamt? 
Alla tar väl kullar på sina djur just PGA att man vill ha ungar efter just DEN DÄR kaninen, pga temperament, utseende eller bra gener eller något.

Eller tycker inte du att det är ett o samma syfte?

Men hur som helst, nej, 6 år är tyvärr lite för gammalt. Du får tänka på att en normal kanin blir inte så mkt äldre än 8 år.
Visst finns det dom som blir äldre, men den normala livslängden ligger på runt 8år ca, speciellt för honor som får ungar.

Att honan klarade födseln kan ha varit ren tur eller för att det bara var en unge. Skulle hon klara sig lika bra om det skulle bli 6-7 ungar? Tveksamt. Kan såklart gå, men är det värt den stora risken?

Du kan ju ändå skaffa eller låna en hona som parar sig med din hane, då ärver ungarna fortfarande hanens temperament? :)

#2, Syftet är skitsamma, kunskapen är det som är viktigt. Kan inte alla syftetsjägare börja fråga om det istället? Känns lite viktigare att veta hur man tar bort ex lidande/defekta ungar än att veta vad personen ska ha ungarna till sedan..

Alla har syften, men allt för många saknar kunskapen.

TS. Nej, jag skulle inte para en sexåring, sexåringar är pensionärer i mina ögon :-)

#7 Inte säkert att ungarna ärver hanens temperament eller blir så lika pappan. Sånt man aldrig vet, lite 50/50.

När det gäller att det är farligt för en äldre hona dör har ju med statestik att göra inte att alla honor över 2 år dör om dom tar en kull.

Exempel (helt påhittade siffror)

Risken att en hona dör då hon föder ungar vid ett års ålder som aldrig fött förut 2% dvs 1 hona av 50 dör

Risken att en hona på 6 år som aldrig fått en kull förut dör då hon föder är 50% dvs varannan hona dör. (25 av 50)

Nu är detta påhittade siffror däremot så ökar risken med åldern så principen är densamma även om siffrorna är påhittade.

Jag skulle aldrig riskera det, särskilt om man tycker om henne (och även om man inte tycker om kaninen i fråga är det bättre att bara avliva direkt istället för att utsätta den för en plågsam död)

Hon har levt ute hela livet som är väldigt fräsch och alert i kroppen, om det har någonting med födning och sådant? 

Men jag skulle aldrig vilja offra hennes liv för en kull!

#11 Bäst att inte avla alltså för även för en ung kanin riskerar man ju deras liv (vilket man gör om man är gravid som kvinna också, även om risken numera är liten tack och lov) även om riskerna är mindre då dom är yngre.

Så även en pigg 6 åring har risk att dö (högre än en pigg 1 åring helt klart)

#5 Nej jag anser inte det vara ett bra syfte. Och jag tror att du har missförstått seriös Avel något fruktansvärt. Kan ta migsjälv t.ex., jag föder upp möss. Jag har ca 40 möss hemma. Många av dom är lite extra speciella för mig, och visst skulle det vara kul med ungar efter dessa. Men jg avlar inte på dom för det. För mitt syfte med aveln är att förbättra tammusen och försöka få fram en friskare, trevligare och, som en liten bonus om det går att klämma in, finare mus. Då duger det inte bara att avla på dom mössen som finner en särskild plats i mitt hjärta. Då måste jag lägga ner tid och energi på att utvärdera djuren, kartlägga deras starka sidor liksom dom svaga. Och sen försöka matcha det med en partner som kan väga upp dom svaga sidorna eller förstärka dom starka. Eller kanske välja att inte avla på dom alls. Det är långt ifrån "jag tycker så mycket om mina djur att jag skulle vilja ha små bebiskopior av dom.

Att avla utan syfte, och kunskap för den delen, gynnar inte någon. Inte ägaren, inte kaninerna och inte eventuella köpare. Tvärtom, det kan vara mycket bakåtsträvande. Utan något mer syfte med kullen än att man vill ha bebisar efter sitt underbara djur kommer man inte kunna göra en noggrann bedömning på avelsdjuren för att avgöra om dom verkligen kan tillföra något till kaninstammen. För man har ju redan bestämt sig för att djuret är "perfekt". Inte heller lär man titta bakåt i stammen för att hitta eventuella problem som gör att man kanske väljer att inte avla på djuret. Eller får en att välja en annan partner för att uppväga den svaga sidan av stammen. Tänker man då ens på att kaninerna som man tycker å mycket om och vill ha ungar efter kanske båda två har samma svaga sidor? Kanske dom båda två är nästan lite för dominanta? Kanske båda har svagt immunsystem i släkten? Även om dragen inte syns så bra hos föräldradjuren så kan dom bli alltför tydliga hos ungarna. 

Så nej, att bara vilja ha ungar efter sina underbara kaniner är inte ett syfte lika gott som något annat. Det kan slå fruktansvärt fel. Och all sådan Avel försämrar kaninstammen snarare än tvärtom.

#8 Att ha ett syfte med aveln är minst lika viktigt som att ha kunskap. Det går hand i hand.

#13, Absolut, men vem bestämmer vad som är "rätt" syfte då? Beror ju helt på vem man frågar. Att istället eftersträva mer kunskap innan tanke på Avel istället för att jaga ett speciellt syfte är iallafall viktigare för mig.

#14 Vem som bestämmer det? Ingen, egentligen. Jag har en bestämd bild av vad jag anser vara rätt och fel liksom alla andra. Men nu talade jag inte om rätt eller fel syfte, utan om att man bör ha ett syfte, ett mål, med aveln annat än att man vill ha ungar efter sina älsklingskaniner. Ett syfte kan vara att få fram bra hoppkaniner. Ett annat att föda upp till mat till sigsjälv eller sina djur. Ett tredje att förbättra en ras utseende, hälsa och temperament. Har man ett syfte brukar man också se till att införskaffa den kunskap som behövs. Det går som sagt var hand i hand. Eller hur många riktigt kunniga djurägare har du stött på som sitter och avlar på sina djur utan något somhelst syfte och mål? Hur många har du sett som har ett mål med sin Avel som har kommit någonstans utan kunskap?

Det går som sagt var hand i hand. Har man kunskapen inser man att det inte är så lyckat att avla bara för att. Har man ett mål och syfte med sin Avel inser man att man måste ha kunskapen för att ta sig dit. Det ena kan inte finnas utan det andra och vice versa. Så det är ingen ide att "tjafsa" om vad som är viktigast.

Alla har olika mån och syften med Avel och varför man väljer just den kaninen som man gör