Här kommer en lång tråd, men jag var tvungen att skriva av mig men ville även lägga den i minneslunden. Jag älskar dig Skrutten  

 
Min lilla glada kompis finns inte mer. Det har gått ett tag nu sen det hände. I juni åkte vi till veterinären med Skrutten. Han röntgades och vi såg att han hade fått urinsten. För att slippa genomgå en svår operation som ändå kanske inte skulle hjälpa fick han somna in. Ett sådant beslut som jag fick göra den dagen vill jag aldrig göra igen.

Min första kanin dog vid två års ålder, men då utan förvarning. Jag vet inte om det sättet att dö på är bättre, då ägaren slipper fatta ett så hemskt bestlut. Jag känner bara att jag har gjort fel. Att jag bestämde ifall min vän skulle leva eller dö. Jag mådde dåligt då vid tillfället, men mår lika dåligt nu. Jag tänker, jag hade  ju inte en hel uppfödning av kaniner, jag hade bara en….en som var min bästa vän. På morgonen sa jag alltid till honom " Hej! Vi ses sen!" Aldrig hej då. Det fanns inte. På kvällen var det heller aldrig hej då, bara "Hej, vi ses i morgon"

Jag saknar min lilla vän så mycket. Jag kan fortfarande inte förstå att han inte finns hos mig. Detta får det att låta som om det vore en människa, men jag älskade honom så mycket. Vi var bästa kompisar. Min lilla kaninkompis betydde så mycket.

Det jobbiga var ju att samma dag som det hemska inträffade skulle jag och mina föräldrar till Paris. Vi var hos veterinären åtta på morgonen, och skulle sedan åka hemifrån ett. Jag ville inte åka. Men det kunde vara bra att koppla bort det ett tag. Men jag grät varje natt i Paris. 

Jag funderade mycket på att skaffa en kull. Då med Skrutten som pappa. Han hade blivit super. Om han liksom hade sina ungar skulle de ha en del av honom inom sig. Och kanske skulle det då bli lättare för mig den dagen då han skulle försvinna, att en del av honom än fanns kvar. Men så blev det ju inte.

Kände bara för att skriva det här. Jag vet inte vem jag kan vända mig till. Mina föräldrar antar väl att jag har slutat tänka på det. Men det har jag inte. Och samtidigt som jag vill ha en kanin så vill jag det inte. Jag antar att jag bara vill ha tillbaka Skrutten. Kanske kan ni ge mig råd, ni som kanske har hamnat i samma situation som jag. Allt är bara jobbigt nu. Jag har inte berättat det här för alla mina kompisar än. Har inte orkat med det. Och varken har de eller har haft något djur heller, så jag vet inte om de skulle förstå.

----Hjälp mig----