Jag har 3 kaniner ihop 24/7, alla kastrerade varav 2 är hanar.

Jag har två kastrerade hanar ihop (de bor med en hona) så ska berätta om min erfarenhet.

Till saken hör att mina hanar är far och son, det blev en tjuvkull mellan syskon som jag vid köpet trodde var två honor och de var mina första kaniner sedan ja var väldigt liten så min kunskap vid den tiden var begränsad.
Mina två hanar är alltså släkt och har aldrig varit ifrån varandra, de bodde tillsammans en period som okastrerade tills de började rida varandra då sonen blivit ett år, då satte jag galler emellan dem för att vara på den säkra sidan och beställde tid för kastrering samma vecka.

Tills de kastrerades hade de fungerat fruktansvärt bra ihop men helt plötsligt verkade de inte känna igen varandra. De försökte slåss genom gallret och jag fick sätta för tyg som jag så småningom tog bort då de blev lugnare. De fick bo bredvid varandra i åtta veckor innan jag vågade släppa ihop dem igen i en ny miljö, men jag släppte även ut honan (mamma till den yngre och syster till den äldre) tillsammans med dem.

Det tog ungefär en och en halv vecka innan målet var nått. Under tiden jagade de varandra alla tre, särskilt den äldre hanen var på den yngre, pälstussar flög och de fick alla små bett på bakdelen, dock aldrig några öppna sår. Ibland gjorde de stora framsteg, ibland funderade jag på om jag borde ge upp men eftersom ingen blev skadad bestämde jag mig för att fortsätta.
De äldre kaninerna, mamman och pappan, blev snart tajta och jag blev orolig för att de skulle vägra släppa in den yngre hanen då båda två ibland jagade honom. Men det gick bättre och bättre, jag testade sätta in dem i samma transportbur, gå ut och sätta dem i en Hage utomhus för första gången i år (jätteläskigt om man är innekanin) och de tryckte ihop sig alla tre och fungerade bättre ihop när de kom in igen.

Så började de alla bli säkra på sin rang i gruppen, den yngste hanen accepterade att vara lägst och de äldre släppte in honom. En del kanske tycker att man inte ens borde försöka med två hanar, men sedan dess har det inte varit något jagande eller bråk. De ligger ofta alla tre och myser tillsammans under mitt skrivbord och sedan de sattes ihop har de blivit gladare, lugnare och tryggare.

Så det här är min erfarenhet av att sätta ihop två hanar. För min del gick det otroligt bra, mest för att jag i alla lägen valde att lita på att jag känner mina kaniner bäst och vet när det är dags att ge upp. Det tog tid, tålamod och is i magen helt enkelt.

Mina hanar är släkt och de var inte bara de två utan också en hona vilket jag tror hade stor inverkan så det är något att tänka på då det kan bli helt annorlunda med två kastrerade hanar som inte känner varandra och bara ska ha sällskap av varandra. Jag tror det är mer utmanande att sätta ihop två kastrerade hanar men absolut inte omöjligt. Jag har sett det på flera utländska sidor och det verkar ha fungerat men man måste vara extra mycket på sin vakt, ofta se efter om de fått sår, särskilt runt genitalierna och lita på att man vet när det är dags att ge upp om det inte fungerar.

Det kan gå om man har tur: personkemi, yta mm. Men jag personligen skulle inte testa.
Störst chans att de kan gå ihop är om de vuxit upp tillsammans (behöver ej vara släkt) och bara särats på vid könsmognad och fram till kastrering och lite efter kastreringen.