Men är det en kär vän kan ni ju hjälpas åt att hitta ett hem? Då vet du att kaninen får det bra och du vet var den hamnar? :)

Varför ska vännen sälja den vidare? Ville h*n inte ha kaninen från början (alltså, var det uppgjort att den skulle flytta till den andra personen?) eller tröttnade h*n på kaninen direkt?

Om det var uppgjort från början så tycker jag att du borde ha begärt att få träffa den andra personen först, så du kunde känna dig säker på att kaninen får ett bra hem. Själv skulle jag aldrig våga sälja ett djur till ett okänt hem och förstår till fullo att det inte känns helt rätt och att du ångrar dig.

Om vännen bara tröttnade tycker jag du ska kräva tillbaka kaninen och själv försöka hitta ett bra hem.

Nu är det ju tyvärr så att sålt är sålt, och du har egentligen ingen rätt att kräva tillbaka kaninen. Men om du ångrar dig så så tycker jag att du åtminstonde borde försöka få till det så att du får träffa personen som ska ha kaninen innan den flyttar dit. Du kan inte heller kräva att personen ifråga inte får köpa kaninen om det inte känns bra. Men jag hoppas att din vän är förståndig nog att inte sälja kaninen/ge tillbaka den till dig om du säger att det inte känns bra. 

En liten förfrågan om att då och då få uppdatering om hur kaninen har det (gärna med bilder) kan du ju också göra. Dom flesta vettiga djurägare har inget emot att berätta lite om sina djur. Tvärtom, det är ju kul att kunna dela med sig av glädjen. Och skönt att ha någo att prata med om det inte går så bra. 😉

I värsta fall, om du tror/vet att kaninen far illa i nya hemmet kan du alltid anmäla den nya ägaren till länsstyrelsen. Jag menar inte att du ska okynnesanmäla bara för att du saknar kaninen och ångrar att du sålde den. Utan det är något du kan ta till om det finns anledning att anta att kaninen faktiskt inte behandlas bra i det nya hemmet.

Min vän driver en uppfödning i sig och säljer djur, så det är bara en mellanlandning för den lille då det körde ihop sig här hemma. Hon ställer upp i vått och torrt för mig. Hon driver kelavel. Så kaninen säljs ju till kel. Är mest barnfamiljer. Kanske det som skrämmer mig, barn ska ta hand om min bebis :( Jag tänker på behandling osv. Men främst vill jag ju ha den tillbaka och det skulle jag ju få, helt klart. Hon vet oftast vem som köper då dom återkommer men ändå… Det smärtar att sälja en liten, det gör så ont :( Jag saknar honom här hemma!!

Vet precis hur det känns.

Sålde en kaninunge hösten 2012 som jag hade velat behålla. Det var dock en hane, och jag "behövde" en hona. Försökte komma på alla möjliga ursäkter till att inte sälja honom (föreslog även till min mamma att byta ut honom mot hans syster som var väldigt lik….). Efter mycket om och men sålde jag honom ändå. Både jag och mamma stortjöt när familjen hämtade honom. Vi låg i soffan och grät hela kvällen, både hon och jag. Ingen fick ens säga hans namn, för då började ja stortjuta igen. 

Och ja, det var jobbigt i början. Bara att tänka på honom var jobbigt. Det har gått över 1 år nu, och jag önskat fortfarande att jag hade kunnat behålla honom OCKSÅ. Men saknaden är inte jobbig längre, utan den finns bara där. Man vänjer sig helt enkelt. :-) 

Om jag var du skulle jag dock försöka få de nya ägarna att skicka bilder med jämna mellanrum. Familjen som köpte min kanin lovade att göra det, men jag har dessvärre inte sett en enda bild. Jag tror det hade underlättat om jag fått se honom ibland, se hur han har det, hur han växt etc. :)

Fattar inte varför vännen inte kan sälja tillbaka ungen till dig om du vill ha den? 🤔

#5 Saken är den att den måste bort :( Jag har inte plats alls för den i dagsläget, möjligen om ett år när vi flyttat. Men att ordna permanent hem tills dess känns bara jobbigare.

#6 Jaha, då förstår jag. Tråkigt :/ Men hittar ni en ny ägare tillsammans borde ni kunna se till så ungen får ett fantastiskt hem :)