Jag håller med dig till en viss del. Vissa personer tänker nog inte speciellt långt när de skaffar djur. Man blir mörkrädd när man ser hur många annonser det finns. Det gäller alla djur, inte bara kaniner. 

Sedan det här med avlivningshot är ju bara riskfyllt. Det gör att en person kanske tar emot ett djur i ren sympati, utan att egentligen kan ta hand om det på ett vettigt sätt..

Däremot finns det ju tillfällen när de händer något oväntat i livet. Tex flytt till ett boende där djur inte är tillåtet (kanske får man absolut inte tag i jobb i sin hemort). Eller när det dyker upp allergi (även om man allergitestat sig innan kan det dyka upp senare). Eller så kan man ha drabbats av en sjukdom så man inte kan ta hand om djuret längre.

Jag själv har aldrig behövt sälja vidare något djur. Alla har fått avlida i min ägo ❤️

Förstår lite vad du menar MEN man kan inte planera sitt liv.

Jag vet inte hur mitt liv kommer se ut om 3-5 år. Det jag vet är att jag vill studera i en annan stad. Jag har då tänkt att hyra en stallplats och ha kaninerna där. Funkar inte det (tex inte får tag i en stallplats), då får jag tänka om och troligen sälja kaninerna. Men bara för att min A plan ev inte funkar så kommer det inte hindra mig att ha kaniner.

Så tror jag många tänker. Att de har en A plan och B planen är att sälja vidare. Jag anser inte det är fel att sälja vidare kaniner. (Förutsatt att man inte sliter och slänger kaniner hela tiden).

När jag skaffade mina första kaniner gick jag i 7an. 3 år senare började gymnasiet och jag skulle bo på internat - djur ej  tillåtna. Trots att det var en djurlinje..

Mitt val var att omplacera eller låta kaninerna sitta ensamma 5 dagar i veckan och bara få mat och vatten de dagarna.. under 3 år..  Jag valde att hitta nya hem. 

Sen kan jag hålla med när det gäller att man haft dem en kort tid. Visst kan det hända saker plötsligt, men lite märkligt är det ju att så många kaniner på 4-12 måader måste få nya hem. Käns som att folk tror att de bara lever i 1-3 år och blir lite chockade när de fortfarande är ungdjur efter ett halvår. Och kanske kommit i trotsåldern.

Kan tänka mig att en stor del i problemet är att kaniner i allmänhet inte har lika hög status som hunder o katter.
De flesta har kaninen i bur o tar upp o kelar med den någon gång då o då, har inte samma starka band till det djuret som man kan få till en hund eller katt som hela tiden är runt och upp i en.

Av den anledningen tror jag att folk har lättare att sälja kaniner vidare, pga att man inte riktigt tagit till sig djuret på samma sätt som man tar till sig en hund.
Det är inte en familjemedlem på riktigt lika villkor som hund/katt. 

-------

En annan aspekt är ju att alla människor inte ser på djur på samma sätt, för DIG kanske det är helt otänkbart att sälja vidare ett djur, eller att avliva ett djur om det blir kris, men för en annan är det inte det. Och det är inget som säger att du har mer rätt i din åsikt än vad en annan person har rätt i sin åsikt. 

Jag säger ofta det här, och jag kan säga det igen, man ska vara vääääldigt försiktig med att försöka överösa sina egna värderingar på andra och döma andra utifrån vad du tycker. För alla lever vi på jorden våra egna liv med våra egna åsikter och alla har ETT liv och vi gör vad VI vill med våra liv. Inte vad du eller någon annan anser vara bäst. Man ska respektera att alla har rätt att bestämma över sina liv.

Jag håller också med dej till viss del. Men som några redan har sagt så kan man inte planera sitt liv till 100%. Det kommer alltid hända nånting som gör att planerna man haft krossas. Och det vet vi ju alla om och bara för att vissa inte alls vet vart i livet dom är om 3-5 år ska dom väl inte behöva avstå att skaffa ett djur om det passar just nu?

Men självklart ska man tänka till på hur ens livssituation ser ut innan man skaffar ett djur. Sen tycker jag att man som djurägare först och främst försöker hitta en lösning för att behålla sina djur. Men ibland finns det ingen lösning och då tycker jag det är bättre att man försöker hitta ett nytt hem istället för att avliva.

Alltså, är man i typ 18-20 års åldern och vet med sig att man inte kommer "gifta sig, skaffa barn o man o hus o volvo" inom de närmsta åren, och JA det tycker jag man kan veta, de allra flesta i yngre 20års åldern o dom till o med under 20 kommer definitivt inte leva samma liv idag som om 3 år. Så pass mycket självinsikt tycker jag man ska ha.

Jag är själv 29 år snart, jag har man, barn hus o volvo, jag vet att om 5 år kommer jag bo kvar i detta hus, och leva i stort sett samma liv som idag. Jag kommer inte att plötsligt "flytta hemifrån" och börja plugga på universitet o bo i studentlya på en annan ort. Så jag kan utan att egentligen fundera så mycket på saken skaffa mig djur, för jag har en stabil grund som knappast om inget extremt oförutsägbart inträffar, vara lika stabil om 5-10 år.

Men är man 18 år kan man inte säga så, då kanske det inte är så himla smart att skaffa sig en kanin bara för att, eftersom risken är att du inom en 5års period kommer stå där med en kanin som det inte finns plats för i studentlyan, nya egna lägenheten som är stor som en skolåda eller på tåglufferesan eller när nya pojkvännen tar upp all ens tid.

O andra sidan mår inte djur dåligt av att omplaceras, har de levt ett bra liv hos första ägaren och får ett lugnt och harmoniskt byte till ny ägare och rätt behandling i början så innebär inte ett ägarbyte någon större risk för djuret i fråga. Folk tror alltid att djur mår dåligt av omplacering, men nej det gör de inte, om det går sjysst till. En kanin kommer inte att sitta o minnas o sakna o tänka på sin förra ägare, den tankeförmågan har de inte. Har de mat, vatten o en trygg bostad samt en snäll hand som tar väl hand om den, så spelar det ingen roll vem som gör det.

Är det inte bättre att kaninen får ett bättre hem än att sitta i buren 24/7? Jag måste sälja en av mina då hon inte trivs och har för mycket energi för att bara vara ute några korta stunder. Om jag blickar frammåt när jag ska plugga på heltid så kommer hon få sitta ännu mer i buren. Hon förtjänar inte det efter allt hon gjort för mig. Då kan hon få mer glädje av någon annan och någon annan får glädje av henne.

Jag är 23 år och student. Hade kaniner när jag var 18 och har haft kanin hela livet. Visst man vet inte hur framtiden ser ut men vet vad jag vill med livet och skulle aldrig ta på mig mer än vad jag klarar av.
Skulle aldrig sälja mina kaniner för allt i världen så länge intresset finns kvar.

Men bättre att omplacera än att kaninen blir missförsummad, inte får komma ut och skutta och inte får det som de förtjänar, då tycker jag man är mer mogen och ansvarsfull kaninägare som omplacerar än att ha den kvar.

Man vet inte mer om framtiden för att man är till exempel 30 år än om man är 20 år skulle jag säga

#6 Jag är i 20 års åldern. Jag är uppväxt med djur, jag har alltid haft djur kring mej och jag vill inte leva ett liv utan djur så är det bara. Och det känns som att du menar på att på grund av att jag är kring 20 års ålder och inte kan säga säkert vart jag är eller bor om ca 3 år så ska jag inte ha djur?

Generellt tycker jag inte det, älskar man djur är en sak, kan man inte med säkerhet säga att man kommer kunna ha djuret om tre år så kanske du iaf ska ta o tänka efter ordentligt innan du skaffar djuret :)

Sen så är det inte så att ALLA människor faller in i en generaliserande roll, tycker det känns lite fånigt att jag ska behöva ens ta med det i mitt föregående inlägg, det borde liksom vara självskrivet att det finns undantag från regeln.
Men en del kan inte läsa mellan raderna så jag får väl vara tydlig med min åsikt.

Jag menar, att kan du inte säga med 99% säkerhet vart du ska vara om 3 år i ditt liv, då ska du heller inte skaffa ett djur som kommer leva så länge. Skjut ner min åsikt bäst du vill, men jag anser att det är så.

Precis som folk som jobbar heltid ska ge fasen i att skaffa sig hundar, men likförbannat gör de det, och har sen antingen dagmattar eller låter hunden ligga långa stunder. Men sen vad JAG anser är inte något som på något vis behöver ligga till grund för hur du gör med ditt liv. Jag anser att man ska kunna planera och framförallt planera för att man alltid i alla lägen sätter sitt djur i första hand även om situationen förändras.

Jo jag förstår dej. Men jag tycker det är fel av dej att säga att man inte ska skaffa djur bara för att man inte kan säga vart man står i livet om 3 år?

Jag är 21 i höst och jag äger 2 hästar, 4 kaniner, 1 hamster och en hund. Och vart jag än kommer att vara om 3 år så kommer jag se till att djuren får plats. Det går alltid att lösa på något vis. 

Jag vet mycket väl att man inte kan dra alla över samma kant, men det är lite så du precis gör när du pratar om folk i 18-20 år och att kan man inte säga säkert vart men är om 3 år så ska man inte ta på sig djur.

Vad är det som säger att jag inte kommer kunna ha ett djur bara för att ja inte vet vart jag är om 3 år? 
Förstår faktiskt inte ditt tankesätt där.

De flesta annonser jag läser om kaniner som måste flytta är VUXNA som annonserat att barnen har tröttnat. Jag ser i alla fall fler vuxna som säljer kaniner pga bristande intresse än ungdomar. Lika så hundar, oftast är de vuxna människor som säljer hundarna på grund av att de ska få barn och inte kan ha hunden kvar. 

JA visst är det en del som bara är kring 20 som säljer hund pga att de väntar barn. Men de annonser jag läst har det oftast varit äldre människor!

Jag är inte här för att "skjuta ner" din åsikt…? 
Alla har väl rätt till sin egen åsikt och då får ju jag automatiskt rätt till att uttrycka min åsikt. Men

#10 Ingen kan förutspå hur det ska bli i framtiden, vad som helst kan hända, alltså kan igentligen inte skaffa djur eller hur? Så nja håller inte riktigt med i ditt resonemang. Visst man måste planera men som sagt vad som helst kan hända, ingen person kan veta framtiden.

Det är väldigt egoistiskt att skaffa ett djur utan att sedan ta sitt fulla ansvar. Dessa resonemangen som finns bland en del här "att inte veta var man står om 3år" är en av de största anledningarna till att djur finns på blocket. Shame on you guys 🤐

Den första frågan man ska ställa sig innan man köper ett djur är kommer jag kunna ha kvar den hela dess livslängd? Om inte svaret är ja då är det egoistiskt att köpa det husdjuret. Djur är inga leksaker eller något man säljer vidare bara sådär.

#13 Japp, egoistiskt är det. Men om man ska vara ärlig, är det inte egoistiskt att ha husdjur öht? Människor har alltid haft husdjur för egen vinnings skull, aldrig för djurets skull. Sedan att vissa djurarter tjänat på att bli domesticerade är ju en annan sak, människan hade ändå inte gett djuren mat och husrum om man inte fått något ut av det.

Djur mår inte dåligt av att flytta ett par gånger i livet om man bara lägger lite tid och arbete på att hitta en bra hem åt dem. Ingen klagar på att ridponnyer säljs när deras ryttare växt ur dem efter tre-fyra år, varför ska det då vara så dödsförbjudet att låta sina kaniner byta familj?

Fast alltså.. Med det argumentet borde ju ingen, någonsin få skaffa djur. Det är helt omöjligt att veta vad som kommer att hända i framtiden, eller ens vad som händer imorgon.
Kom igen, det händer ju att folk trillar ihop på väg ut till brevlådan och dör liksom. Skulle vilja påstå att det är lika svårt att förutspå en sån sak som en eventuell flytt om 6 år.

#13 Fast det är ju så, man vet inte hur det är om 3 år eller längre, det kan absolut ingen veta. Så anser inte att någon ska skämmas för sanningen.

Man ska ta sitt ansvar oavsett. Ingen kan veta, och då menar jag ingen, vad som händer i framtiden. Kan hända vad som helst som gör att man måste omplacera. 
Vissa planerar tyvärr inte, men du får det att låta som att alla som köper kanin och sedan omplacerar inte har planerat. Men så är absolut inte alltid fallet.

Nu är ju kanin ett ganska lätt djur att ta hand om, om man jämför med till exempel hund, på det sättet att ett heltidsjobb och en kanin går alldeles utmärkt att kombinera.

Jag håller med om att skaffar man sig ett djur så bör man räkna med hela djurets livslängd. Men att säga att "plugga" inte är ett giltigt argument för att man borde vetat det, det håller jag inte med om. Du vet ju inte VARFÖR personen ska plugga. Det kanske inte alls var planerat. Personen kanske fick sluta på sitt jobb av en eller annan anledning och måste nu skola om sig, eller flytta för att få ett nytt jobb. Sådant kan man ju sällan veta i förväg.

Och som några skrivit här före mig, så tror inte jag heller att kaniner mår särskilt dåligt av en omplacering. 

Håller dock fullständigt med vad gäller avlivning. Att avliva ett friskt djur av bekvämlighetsskäl är aldrig någonsin okej. Däremot tycker jag inte att man ska döma andras val, oavsett vad man själv tycker är rätt eller fel.

Hej!
Ja självklart finns det alltid mer eller mindre "godtagbara" skäl, självklart är det inte så att jag anser att det är fel att skaffa djur bara för att du inte kan veta att du kanske råkar ut för en olycka eller helt plötsligt står utan bostad osv osv.

Men nu menar jag de mer generella problemen som folk får, inte undantagsfallen, som sagt.

Utan GENERELLT så är folk i 20 års åldern betydligt mer belägna av sig att ändra sina livsstilar från en dag till en annan, GENERELLT så är det så att yngre människor inte har en stabil livsstil, de har vikariat jobb o där eller bor inhysta hos någon kompis eller hemma hos mamma o pappa fortfarande osv osv osv.

Och helt ärligt, man kan inte använda sig av ursäkten "ja men ska plugga o de visste jag inte om" det vet man visst om, i de allra flesta fall så vet man om man ska nöja sig med att jobba på mcdonalds hela livet eller om man vill utbilda sig vidare. Det är knappast något som man vaknar upp en dag o bara kläcker ur sig vid frukostkaffet.

Men nu pratar jag generellt, hur det ser ut hos den större delen av människor. Jag har inget emot varken yngre som köper djur o vuxna som köper djur till sina barn o sen måste sälja vidare. Jag tycker bara att det krävs viss planering, för jag inbillar mig iallafall att folk planerar och anpassar sina liv betydligt mer runtom en nyinköpt hundvalp än en kaninunge.

En kaninunge är tyvärr slit o släng vara, den köper man o sen säljer man när man inte har lust mer. En hund köper man o säljer inte lika lätt, den anpassar man sig till mer.

Men ni behöver inte ta illa upp bara för att ni är 20 år och har ett gäng djur, då är ni ju helt klart INTE en del av den mer hjärndöda populationen som bara tänker två dagar framåt i taget, utan ni är ansvarstagande och bra djurmänniskor som ska sträcka på er och vara stolta, ni behöver inte ta åt er när man klagar och kritiserar de som inte sköter sig, för dit hör ni ju inte :)

Tror att många av dessa gångerna så skulle det kunna finnas lösningar. Men har man inte viljan själv så går ingenting. Hade jag kommit på nu att jag skulle vilja plugga så skulle jag ta med mig mina kaniner. Oavsett platsbrist. Blir jag allergisk så ställer jag ut kaninerna. Får jag barn så ser jag till så att barnen lär sig handskas med djur.

Jag skulle heller aldrig få för mig att hyra en lägenhet där man inte får ha pälsdjur. Detta vet man oftast innan man skriver på kontraktet. Jag skulle heller aldrig hyra en lägenhet i våningshus. Funkar kanske med få kaniner som man vill ha inne. Jag vill kunna ta ut mina djur och låta dem "leva livet". Och även, ifall jag skulle bli allergisk, så finns det en enkel lösning!

Den enda anledningen till att jag skulle sälja ett djur, det är ifall jag skulle tröttna (vilket jag inte tror är möjligt). Ingenting som skola, flytt, familj eller allergi skulle kunna hindra mig så länge jag vill ta hand om djur. Vill man så kan man! Man finner alltid lösningar på allt. Just nu har jag 3 av kaninerna, en hund och en katt hemma hos mamma eftersom att jag spenderar väldigt mycket tid hos henne. Sedan har jag 2 katter, och en kanin hemma hos mig. Direkt efter jobbet åker jag inom mamma och tar hand om djuren där. Sedan åker jag hem och tar hand om dem jag har här. Visst, största delen av mina dagar består av att ta hand om djuren men det är så jag vill spendera mitt liv. Anser att det är mer givande än att hänga på stan med polare och slösa pengar.

Men som sagt, det är viljan man måste ha. Många vet inte att de saknar den då de köper ett djur. Men när de inser att de inte kan göra det de kunnat innan så tröttnar dem. De vill kunna flänga överallt flera timmar om dagen. Ibland även vara borta flera dagar och då kan det vara jobbigt att hitta någon som kan ta hand om djuren. De kan även få skuldkänslor att de inte hinner med och att djuren bara sitter i sina burar. Men de vill inte erkänna detta och skyller på olika saker.

Man kan i alla fall trösta sig med att de har hjärtat nästan på plats och i alla fall vill få nya hem till djuren. Många låter djuren förtvina i sina burar, eller så avlivar de utan att ens försöka, bara för att bli a med problemet. Men visst, det är väldigt tragiskt att det är så många som leker med djurs liv såhär :/

Bara för att man måste sälja iväg sitt djur betyder det inte att man INTE har tänkt "Kommer jag kunna behålla det här djuret?" när man köpte det. Jag tror absolut de flesta försöker blicka fram några år. Men man kan inte planera sitt liv till 100 %. Det går inte. 

Många människor tänker inte till när de skaffar djur. Men många gör det också. Det är fel att sätta stämpel på alla som måste sälja iväg sina djur. Dessutom är det ju bra att man erkänner för sig själv att djuret förtjänar bättre, än att de bara får sitta i sin ensamhet. 

De som säljer kaniner som är typ 3-4 månader gamla pga "tidsbrist" och "allergi" har jag dock svårt för. De kan verkligen inte tänkt speciellt långt.

#15 Då är jag nog den enda här som tar ansvar innan jag skaffar ett djur. Har du ställt dig frågan innan du skaffat ett djur, kommer jag kunna ha kvar den hela dess livslängd? Vet man inte var man kommer stå eller vad för planer man har i livet, nej då har man inte rätt att ha ett husdjur som lever så många år. 

#15 och #16 Vilka orsaker skulle ske som inte man vet redan nu som gör att eventuellt att man inte skulle kunna ha kvar ditt husdjur?

Finns det tvivel eller någon tvekan så skaffa inte djur! Att äga djur är inget man har rätt till utan den rätten har man när man kan ta ansvar för den hela dess liv. 

#14 Då är du ensam om det. Jag klagar för alla djur som säljs vidare. Djur mår visst dåligt av att flytta runt det är stressigt! 

Skulle någon här rekommendera ex: En tjej på 20år som inte vet vad hon vill med livet och som eventuellt kommer flytta för att plugga i framtiden och inte säker om hon kommer kunna ta med sitt husdjur, dvs tvungen att sälja om 3-5år eventuellt. Att köpa en kanin livslängd 8-10år? En hund8-14år? en grå jako 40-60år?

#21 Vet du verkligen EXAKT vad du vill göra i resten av ditt liv? Eller snarare, vet du EXAKT var livet kommer att föra dig? Och i EXAKT vilken ordning? Man kan känna sig säker, men det kan förändras ändå. För några år sedan var jag stensäker på att jag skulle flytta till Stockholm. Idag vill jag absolut inte till den staden. Visserligen hade jag kunnat ta med mig djuren i vilket fall men min poäng är att livet kan förändras även fast man kan känna sig säker på sin grej. 

Till exempel kan man bli arbetslös och måste ta första bästa jobb som erbjuds för att inte gå i personlig konkurs. Det hände min syster och det boende hon hittade var en källarlägenhet där djur inte var tillåtna. Hon kunde inte ta med sig sin kanin. Nu kunde jag ta hand om den kaninen tills hon hittade en annan lägenhet. Men alla har kanske inte turen att ha en lillasyster som ställer upp.

#21 Sjukdom bland annat är en sak som kan göra att man inte kan behålla ett djur. Du kan inte sitta och döma folk och påstå att folk inte planerat bara för att de måste omplacera sitt djur!
Jo det finns andra anledningar med, som är individuella också, som gör att man kanske måste omplacera ett djur. 

Det är ren fakta att ingen kan planera sin framtid, inte du heller. Visst du kan planera men du kan aldrig veta hur framtiden ser ut. Alltså kan ingen skaffa djur med ditt resonemang.

#19 👍

#21 Ensam tror jag inte att jag är. Men det är helt okej för dig att tycka annorlunda!

Jag ser inga problem med att man skaffar ett djur när man är i den sitsen. Jag står fast vid att djur inte mår dåligt av att flytta, inga av de kaniner som flyttat till mig har visat särskilt mycket stress och det har inte dröjt länge innan de känt sig trygga i sina nya hem. Sålänge de inte tvingas flytta flera gånger per år så tar de allra flesta djur inte skada av det. För den sakens skull tycker jag inte att man ska köpa djur med avsikten att sälja dem efter ett par år, men ibland löser det sig inte hur mycket man än vill.

Att folk säljer iväg sina djur efter ett par år är väl en sak, men som någon här innan tog upp, nötterna som köper en kanin o som sen efter två månader helt plötsligt "inte har tid" eller är allergisk, dom vill man ju bara slänga på soptippen helt ärligt.

Den sortens människa är i min mening totalt idiotförklarad och borde aldrig någonsin igen skaffa sig ett djur.

Helt ärligt, köpa en kaninunge som är 2 månader och sedan sälja vidare när den är 4-5 månader för att man har "tidsbrist" eller är allergisk, då är man inte värd skiten under mina skor.

Och ja, man kan bli allergisk, det kan vem som helst bli, men har man en hjärna som fungerar så kollar man ju innan man köper en kanin ifall man är allergisk.

Man kanske åker hem till uppfödaren och umgås med en kanin, man provar gå hem till någon som har kaniner o känner sig för.

Man kan ta sig till ett stall eller nåt o stoppa ner näsan i en hösäck o känna om man tål det eller inte.

Det är att ta ansvar, har man inte gjort det innan, då har man inte tagit ansvar.

Vet inte hur många gånger jag sett exakt sådana annonser på blocket, med exakt de kriterierna jag tog upp här, kaninen är 4-5 månader o personen säljer den pga tidsbrist.

Det gör mig så arg så jag nästan kokar över, och ändå sitter jag där på blocket nästan dagligen o spanar bara för att :P

Allergier kan uppkomma efter 1 timme men oxå ta flera år så det är väldigt svårt att dra alla över en lam!

Ja, men uppstår de inom loppet av en månad känns det som att då har man planerat med lillfingret och inte med huvudet.

Ja, helt klart är att kulturen kring kanin ägande måste förnyas och förbättras! 

Men , hm, om man vill adoptera en kanin, var ska man göra det då? Ska man ta en kanin från blocket eller ett djurhem? eller en granne? Är det bara dumt att köpa dessa kaniner eftersom deras förra ägare är idioter som då inte lär sig sin läxa? Eller är det det bästa man kan göra att adoptera en kanin som inte är jätte ung och inte så många vill ha? Får mig spelar ålder o utseende ingen större roll. just nu söker jag en kompis till min unga hona, och den som passar henne passar mig.

Jag håller med om allt synen på kaniner ( och djur i allmänhet) borde förändras! Att så många inte tar ansvaret som de borde tror jag främst beror på att de inte förstår att det följer med skaffandet av ett djur, snarare än att de trots kunskap väljer att inte ta det.

Jag tycker inte det spelar någon större  roll vart man köper kaninen, den borde ju trots allt inte få betala för att ägaren kanske agerat felaktigt. Det viktigaste är väl att du känner att kaninen är rätt för dig och att du kan tillgodose de behov den själv har.  :) Om du har en ung hona har jag hört att en kastrerad hane ska vara bra, då antagligen en som är 1+?

Jag tycker jag lyckats ganska bra med mina djur än så länge trotts att mitt liv tagit svängar jag aldrig själv trott att det skulle gjort :) 

Fick min första kanin när jag var 8 när jag började gymnasiet fick hon följa med och bo i ett stall. När jag bytte inriktning under mitt andra år fick hon flytta hem till min mamma då mitt första boende inte tillät djur men så fort jag hittade ett som gjorde det fick hon flytta till mig igen. 

Efter gymnasiet flyttade jag en herrans massa mil från där jag bodde för jag fick jobb där och hon fick följa med. Och det var där vid några månader från 10 år hon somnade in.

Nu bor jag i lägenhet med min sambo. Vi har två kaniner och en katt, och just nu mer det ut som att vi kommer flytta till Skottland och kaninerna får följa med helt enkelt och vår katt ska orginal ägaren ta igen då vi bara haft honom nu för att hon inte haft passande boendesituation för katt.

Och hund har vi redan planerat att skaffa men det gör vi inte förren vi har stabil boende situation igen, förhoppningsvis i Skottland! :)

#22 Ja jag vet exakt vad jag ska göra med mitt liv och vad jag vill. Jag vet ungefär var jag kommer att föra mig och ungefär i vilken ordning. Allt kan förändras men vet man vad man vill i livet och sådant så finns det ingen påverkan som kan göra så man måste sälja sina djur.

Arbetslöshet? boende? jag tyckte det var ett svagt exempel. Sverige ger en bra stöd när man blir arbetslös, det är inte som i andra länder. Tror dessutom en stor del av vänner eller familj skulle hjälpa till om nu fallet är så att man inte ens har råd med annat än mat. Finns hjälpa tt få

#23 Sjukdom är en anledning som är okej som jag skrev ovan i inlägget, du har väl läst inlägget jag skrev ? Här är det som står i #0 "Om nu livssituationen har med att göra att det är en sjukdom då tycker jag man har rätt till att försöka hitta nytt hem."  

Man kan planera sin framtid. Så högt intelligenta är människor. Kan jag aldrig veta hur min framtid ser ut ?.. Klart man kan på ett ungefär! har man en plan och vet vad man vill så är man kapabel att ta beslut om man kommer kunna ha djuret kvar hos sig hela dess liv. Alltså kan man skaffa djur enligt mitt resonemang. För enligt ditt så kan ingen veta om man kan ha djur hela dess livslängd hos sig. Liksom hur i hela friden kan man inte veta det? 

Ingen här har kommit med ett enda resonemang som inte går att förebygga innan man köper sitt husdjur.

#31 det är ganska naivt av dig att tro att det absolut inte finns en risk för att ditt liv kan ta en oväntad vändning faktiskt. Självklart kan det bli som du önskar men likväl kan det inte bli så. Hur många tror du inte att det finns som sagt likadant som du? Och vadå svagt exempel? Nej hon hade inte så pass hög ersättning för sin arbetslöshet och de som ger ut ersättningen blir inte jätteglada om man säger nej till ett jobb, speciellt om anledningen är för att man äger en kanin. Dessutom var det hennes drömjobb. Även om hon skulle fått pengar av någon annan så var ju boendet fortfarande ett problem. Hon ficl inte bo kvar i sin studentlägenhet. Vad skulle hon gjort? Sagt nej till jobbet och flyttat hem till våra föräldrar som bor i en annan stad och blivit av med sin ersättning? Hon försökte verkligen hitta ett boende där hon fick ha djur men konkurrensen om boenden är stenhård. Nej alltså man behöver inte vara en dålig djurägare för att man omplacerar en kanin. Det är elakt av dig att säga det. Däremot tror jag absolut att hälften av alla kaninannonser existerar pga oansvar. Men inte allihopa!

Saken är den om bara personen som vet exakt hur livet kommer se ut de dryga 5 åren, då skulle det inte finnas många köpare. Alla över 13 år kan ju glömma att skaffa kanin/fler kaniner då man efter studenten kanske vill göra något. Det du säger innebär att antingen skaffar man sina kaniner innan man är 13 eller väntar tills man är gift med villa. Känns det logiskt? Sedan antar jag även att om du har tagit kull att du absolut enbart och endast har sålt till personer som är antingen 13 år eller yngre samt eget boende och inte student. För det där med dubbelmoral gillar jag inte.

#31 Du har tyvärr inte riktigt en verklighetsuppfattning, märks på dina argument och det du skriver. Man kan alltid planera hur man vill att det ska se ut men man kan aldrig veta hur det kommer att bli. Mycket kan ske, mycket kan ändras.

Jag förstår hur du menar! Man kan ju inte veta hr livet blir om ca 3-5 år, men det betyder inte att kaninen borde hoppsanhejsan avlivas barasådär :( tycker jagär hemskt.

Ang allergi, så ska man vara försiktig innan man dömer ut folk som drabbas av det!

Mitt barn allergitestades innan vi skaffade kaniner, men utvecklade allergi i alla fall!  Trots att allergitestet inte visade något!   Och barnet har umgåtts med kaniner innan, ja!   Utan problem.  

Så vi ska alltså "slängas på soptippen" pga det?  

Tänk efter lite innan ni idiotförklarar folk utan att veta bakgrunden!  Det säger mer om er själva, faktiskt!

#36 självklart finns det fall där det är så. Vi har inte sagt något annat.

# 37 Det var inte riktat till dig, utan till den person som skrev att de som säljer kaniner efter några månader pga allergi är "totalt idiotförklarade", "har ingen hjärna" och "är inte värd ett skit" osv.

Orkar inte leta reda på inläggsnumret, men det var inte du som skrev det i alla fall!

En del personer är otroligt okunniga när det gäller allergier, och visst, men håll då för all del inte på och idiotförklara de som faktiskt drabbas av allergi, om man uppenbarligen inte vet vad man pratar om.  Det räcker liksom inte att utsätta sig för allergiämnet, eller göra allergitester, även om det kan ge en viss vägledning.  Allt är inte svart eller vitt.  En allergi kan utvecklas efter att ha blivit utsatt för allergiämnet en tid.  Ingen kan förutspå när allergin uppstår. Det kan vara efter 1 dag, 1 månad eller 1 år…  eller 10 år.

Det är helt huvudlöst att hoppa på folk som blir allergiska mot sina husdjur.  Det är verkligen inget roligt någonstans att behöva göra sig av med djuren, som man älskar, och har stort engagemang och intresse för, pga att man blivit allergisk!

#38 Jag tror personen som skrev inlägget också vet att det finns fall där det är precis som det var för dig och din dotter. Men att det nog många som också bara är oansvariga. Jag tror inte meningen var att dra aööa över en kam, även om det var hårda ord och lite klumpigt uttryckt.

#39  Jag tycker det var att dra alla allergiska över samma kam, och otroligt klumpigt uttryckt.

Visst, det finns oansvariga djurägare, jag arbetar själv i en branch, där jag verkligen märker av det.    Men de som utmärker sig här bland de djur och djurägare jag träffar, det är de som behåller djuren trots att de har tröttnat på dem, eller av någon anledning inte kan ta hand om dem. Det är de djur det är synd om på riktigt!   Och det om något är något man kan uppröras över i så fall.   Kaniner som sitter i sina burar år ut och år in och i bästa fall får mat och vatten, och kanske buren städad någon gång ibland. 

Inte de djur vars ägare tröttnar på dem, men ser till att de får flytta till ett annat hem med en mer engagerad ägare.   Och inte heller de djur som behöver flytta pga att ägaren blivit allergisk.  

Att skaffa djur och sen tröttna på dem, förstår jag sticker i ögonen på en del.   Då känns det inte så noga genomtänkt.   Men allergier är inget man kan beställa, som en del verkar tro, utan utvecklar man en allergi så är man rätt maktlös, och behöver inte okunniga människor som sparkar på en dessutom..   Sånt gör mig arg, faktiskt!

Jag tror att det är nästan helt omöjligt att få något "rätt eller fel" på det här.
Vissa ser sina djur som familjemedlemmar, som det skulle vara helt omöjliga att skiljas ifrån.
Andra kanske mer har inställningen - jag älskar och tar hand om er väl, men om det blir så att jag en dag får väldigt svårt att ha kvar er är jag beredd att sälja er (och anstränga mig för att hitta ett bra hem) för att se till att ni fortfarande har det bra.
Det är inte fel att tänka så heller, huvudsaken är att djuret har det bra hela tiden!
Tror ni inte att ni har kört fast lite i den här diskussionen nu? Jag tvivlar på att någon som skrivit i den här tråden inte bryr sig mycket om sina djur! ja visst kan jag också kan få lite svårt att förstå människor ibland, men om situationen verkligen är besvärlig så kanske det är den enda utvägen, bara för att man haft oerhörd tur själv behöver det inte betyda att de som inte haft det är dåliga djurägare!

#18 Och helt ärligt, man kan inte använda sig av ursäkten "ja men ska plugga o de visste jag inte om" det vet man visst om

Jag gick från inställningen "Jag ska aldrig någonsin mer plugga" till att faktiskt sitta i skolbänken på två månader, så visst fan vänder livet fort ibland.

Jag är inte emot att sälja sina kaniner sålänge dem får ett bra hem, sen skulle jag väl aldrig köpa på mig djur som jag visste att jag skulle behöva sälja i framtiden, det är bara onödigt

Jag kan tänka mig att många människor har en viss bild av hur ens liv ska se ut så, det är få som hastigt ändrar sig och börjar plugga på universitet jättesnabbt, med tanke på ansökningar, letande efter boende osv tar tid. Man ska nog inte dra så hårda linjer, så länge man tar sitt ansvar och ser till att djuret få ett riktigt bra nytt hem ser jag inga problem med det! Dock kanske det är klokare att skaffa äldre djur om man vet att man bara har möjligheten i några år. :)

#34 har jag ingen verklighets uppfattning ? nämen gud förlåt mig att jag redan vet vad jag vill med mitt liv! 

Allt jag säger är man skaffar inte djur om man inte vet om man kan ha kvar dem i resten av deras liv. Varför tror ni det finns så många hundar på blocket!? för att det finns människor som tänker som en del här gör.

Uppstår det saker i mitt liv som förändras kommer jag min själ inte sälja ett djur! det är så himla lätt att lösa problem som uppstår.

#44 Nej det har du inte. Och att veta vad man vill med sitt liv är inte samma sak som att veta vad som kommer att hända i livet. Det kan ingen människa veta, även fast man planerar,planer kan ändras pga olika anledningar, livet kan ta en vändning och så.

Många hundar på blocket är pga att folk inte har planerat alltså inte i regel läst på och så och vet hur det är att ha valp/hund. Många hundar på blocket är unghundar, många i den mest "jobbiga" åldern, och är mycket pga okunskap och dålig framförhållning helt enkelt. 
Men ingen kan planera sitt liv 8-15 år framåt (kanske längre med),

Men du sitter och dömer folk, säger att "det går att göra så " eller "det går att göra si", men det kanske går för dig men inte för alla. Du drar alla över en kam på många punkter tyvärr.

Håller också med dig men om jag köper en kanin unge när jag är tio år finns det ändå en hyfsad chans att den lever när jag ska börja plugga- men det tänker man ju inte på nä man är tio år..

Man kan verkligen inte dra alla över en kam, de värsta fallen är väl ändå när föräldrar skaffar en gullig liten kanin till sina barn för att dom tjatat länge. Där måste föräldrarna ha huvudansvaret. Ibland händer det tyvärr att föräldrarna låter barnen ta allt ansvar, och ofta får kaninen lida för det. Barn byter intressen och tröttnar ofta ganska snabbt. Inte alltid, men som förälder får man vara beredd på detta och man måste själv vara intresserad av kaniner annars bör man inte ge sina barn en kanin. Då måste man vara beredd på att ta ansvar för den. Gäller såklart andra djur också Att nästan idiotförklara någon annan för att inte ha tänkt igenom köpet ordentligt av den anledning att man inte vet exakt hur livet ser ut om 5 år är ganska dumt. INGEN, och då menar jag ingen, kan någonsin VETA hur livet ser ut om några år. Bara för att du, ts, har hus, familj och kille så ska du inte vara kaxig och klanka ner på alla andra. Du kan ju inte veta till 100% att ni kommer bo kvar i samma hus om flera år? Och tyvärr händer det ju att förhållanden brister eller något annat oförutsett inträffar. En dag är det kanske du som måste omplacera ett djur pga någon orsak. Det kan du inte veta idag. Hur känns det då om någon kallar dig för " hjärndöd som inte tänkte efter innan du skaffade djuret"? Tänk på den Gyllne regeln är ett tips?.. "behandla andra som du själv vill bli behandlad".

Så sant att föräldrarna måste ta ansvar för djuren i familjen! Ansvar för att ha kunskapen och tiden att ge djuren ett bra liv! 

Jag tycker 4H gårdar kan vara ett bra alternativ, om man gillar djur, där kan man hjälpa till o pyssla när man har tid, men när man sen flyttar eller börjar plugga/jobba så är det inga problem.

Det låter ju väldigt bra! För nästan alla kaniner som säljs verkar ju vara 5- 12 månader, det känns som att fler borde prova och hyra kaniner eller liknande innan de bestämmer sig för att köpa. Kaniner som är över 6 år har jag nästan aldrig sett en annons på, undrar hur det kommer sig egentligen? :)

(nu har inte jag kanin längre men en himla massa andra djur men fastande ändå i denna dsikussion).. Bara en sak jag vill inflika.. Det ar nån däruppe (tror det var TS) som skrev att om man förlorar sitt jobb så hjälper samhället till så man får pengar så man inte behöver sälja sitt djur.. Det reagerade jag kraftigt på för så ser inte verkligheten ut längre tyvärr. Jag själv har hamnat i i sån situation inte att jag förlorat jobbet utan att jag mår dåligt o lider a svår ångest o är därför sjuksriven, jag var arbetslös innan detta.. Nu är det så att man bara får vara sjukskriven i 3 månader sen förlorar man sin ersättning. Sagt o gjort jag står där idag, försäkringskassan betalar inte ut sjukersättning (jag har ju inte haft nått jobb innan o inte varit pensionär heller) försörjningsstödet säger nej de också (ja det händer de säger inte ja till alla som behöver hjälp långt ifrån). Nu har jag personligen dock turen att ha folk omkring mig som hjälper mig men om jag inte haft det då? Har man inte råd med boende o mat till sig själv så har man det inte till sina djur o ja då mår de bättre av o flytta. Har själv tagit emot omplaceringar o de har inte mått dåligt av o få flytta, har tom själv omplacerat djur som inte trivts i min situation (tex hund som inte trivdes av o bo så trångt som jag gjorde men jag hade ingen möjlighet att flytta) Hon mådde absolut inte dåligt av o flytta tvärtom hon mådde bra av det. När jag skaffade henne (som valp) inte tänkte jag då att denna hund inte kommer trivas o jag kommer omplacera henne, inte heller är jag en oansvarig ägare, jag gav henne allt jag kunde o när det inte räckte fick jag lösa det på annat sett o för hennes bästa var det just en flytt som var det bästa.

Kan ju bara berätta lite om hur jag tänkte när jag skaffade min senaste kanin. Jag har haft kaniner hela livet, men var utan kanin ganska många år när jag pluggade och flyttade runt en del. Sen var jag på min senaste pluggort och kände att jag vill ju ha en kanin. Men jag tänkte att nej, det är inte så bra för jag vet inte vart jag kommer flytta om ett par år eller hur mitt liv kommer se ut.

MEN: jag insåg att man KAN flytta med en kanin. Det enda jag behövde välja bort var att flytta utomlands. Men att flytta inom Sveriges gränser, oavsett om det är en "liten" studentlägenhet etc. så går det alldeles utmärkt att skaffa en kanin trots att man inte vet var man kommer bo inom några år, eller hur ens liv kommer se ut. VILL man ha en kanin (eller vilket djur som helst) så ser man till att anpassa sitt liv efter sitt djur. Tex. har jag fått prioritera, jag väljer min kanin framför att leva utomlands, jag inser att jag inte kan flytta till en bostad som kräver att man inte har några djur osv. Jag kan inte resa bort på samma sätt som förut. Jag får prioritera om i min tid och min ekonomi. Men det är värt det, och det tror jag de flesta djurägare håller med om.

Slutsatsen är väl att man måste inte ha stadigt jobb, veta var man är om 5 år osv för att kunna köpa ett djur. Man anpassar sig hela tiden, tänker om, gör nya val och så vidare. Men kaninen kommer alltid finnas med i beräkningen. Iallafall om man är någorlunda vettig.

Att vissa sen verkligen behöver omplacera sin kanin, på grund av riktigt jobbiga förhållanden, är ju sorgligt men samtidigt normalt.

Blev kanske lite långt inlägg… :P

att man vill göra sig av med kaninen när den är mellan 5-12 månader kanske beror på att den hamnar i tonåren? Och blir superjobbig den perioden. Men det skulle man ha tagit reda på innan, det ska säljaren (uppfödaren tex) informera om! Och det går ju snart över!

Ja, kan tänka mig att många tröttnar/ "blir allergiska" när de inte är gulliga ungar längre, samt att det kanske är en ungefärlig tid på hur många har kvar intresset. Kanske borde uppfödare börja med att hyra ut sina ungar till de som inte haft kaniner förut, och sedan efter ett år eller liknande kan de köpa den? Då får ju köparen tryggheten i att de vet att uppfödaren kommer kunna fixa en ny, bra ägare, och uppfödaren slipper oroa sig för att totala främlingar får deras djur :)