De vänjer sig, bara man lär hunden att inte jaga dem ;) Har själv hundar och har bla Keeshond som är rätt lik Finska lapphunden och mina bryr sig inte det är bara de kaninerna som inte är så vana vid hundarna som blir lite rädda. Men har några kaniner som gärna myser sig in i Keesarnas päls ;)

Kanske hålla kaninerna i ett annat rum till att börja med? Typ lägga en grind emellan så att de kan se varandra men ändå inte så att de kan stressa varandra, och sedan kan du ju t.ex hålla i kaninen så de kan snusa på varandra när de har vant sig med att se varandra :) Om det går bra kan du säkert ha dom i samma rum, men OBS om du har lös kaninen och hunden tillsammans ska du inte lämna rummet! Även om hunden är jättesnäll och lugn så är de "rovdjur" och deras instinkter kan ta över! Lycka till med det eventuella hundköpet (: Har haft hund och kanin ihop och det funkade finfint när jag hade vant dom på detta sättet

Du kan ju försöka undvika jakt-, pincher- & terrier hundar till att börja med, sedan göra som #1 föreslog och redan från början träna in att hunden inte får jaga kaninerna, vara konsekvent helt enkelt. 

Vi har 1 Rottweiler hemma som är besatt av kaninerna genom galler, men när han kommer nära vågar han inte röra dem. Vår jakthund(jagar hare & rådjur) bryr sig inte om dem över huvud taget. 

Rent spontant skulle jag säga Chihuahua, Shi-Tzu, Liten Pudel, Tibanesisk Spaniel, Bichon, Papillon, Malteser eller Chinese Crested, de hundar jag känner till av de raserna går bra ihop med kaniner av varierande storlekar. 
Apporterande hundar såsom Golder Retriever & Labrador ska tydligen också gå bra ihop med kaniner, vet även en och annan Schäfer som funkar super med kaniner🙂

Kan till lägga att Finsk Lapphund ska gå bra då de har väldigt lite jakt i sig precis som Keeshond som jag har! ;) Våra Cavalierer går inte med kaninerna då de bara tänker MAT…. Har en som går att ha med kaninerna för henne går det att säga till men Keesarna bara pussar på dem och sen letar tollarna :P De bryr sig knappt.

Så jag tror att visar du bara tydligt för hunden att de inte är leksaker och att man inte får äta dem m.m så ska det gå hur bra som helst! :)

#1 Ja, jag hoppas ju att de vill på att mysa i pälsen haha. Men vet ju aldrig och är orolig att de skulle bli väldigt stressade.

#2 Det finns tyvärr ingen möjlighet att dela upp rummen, vi bor i en två och hall, kök, vardagsrum är ett (öppen planlösning). Sovrummet får bara plats med en säng och inte kaninburen tyvärr. Men tänker att det går att spärra av lite med kompostgaller, och kanske lägga in handdukar eller så med hunddoft i kaninburen och se om de vänjer sig?

Och nej, de kommer givetvis aldrig vara lämnade själva. ;) Men vill ju gärna kunna ha dom lösa tillsammans, även om jag kommer ha stenkoll på hunden då.

#3 Ja, jag har frågat runt lite, beställt Kontaktkontraktet som bla tar upp skvallerträning så tänker läsa på lite innan. ;) Har du några tips??

Jag vill ha finsk lapphund, de är ju renvallare från början och jag har hört att de kan funka med kanin om man är på det från början. Men tack för tipsen ändå!

#4 Det var skönt att höra! Jag vet att de inte har mycket jakt i sig, men vet dom som gärna tar möss osv om de kommer åt. Har du några bra tips? för rent konkret hur man visar/lär hunden att de inte får leka med kaninerna?

Keeshondsvalpar (ja vuxna också iof :P ) är så jäkla söta haha.

#5 ja, det ska säkert gå bra :) Och som #4 säger så är finsk lapphund en bra ras att ha med kaniner :) Annars så är det ju betydlig skillnad på olika individer oxå, vissa kan vara jättenyfikna medan andra knappt bryr sig :)

mina föräldrar har en tollare (en slags retriever), och jag brukar bo hos dem över somrarna och vi har försökt att få hunden och min kanin att fungera ihop men det är rätt… svajigt. det är inte så mycket jaktinstinkt i hunden men hon blir lätt överexalterad, kaninen blir rädd och springer, hon tycker det är ännu mer spännande. när hunden till slut lugnat ner sig så tycker hon bara att kaninen är obehaglig och försöker hålla sig undan. inte helt optimalt. men jag antar att det är lättare med en valp som kan bli van från början (vår hund är 6)

6# Börja med som 2# sa att hålla kaninerna och låta hunden lukta på dem och gör den några tecken på att naffsa och inte bara pussa så säg till den. Brukar räcka med att man själv morrar lite.  Och när du har dem tillsammans och hunden skulle visa några tecken på att vilja ta i kaninerna så säg till den eller om den börjar jaga dem så ta tag i hunden och säg nej eller morra på den.  Så det är bara att sätta tydliga regler för den och hålla dem när det gäller kaninerna så ska det gå hur bra som helst :)

Som t.ex min cavalier som vill jaga kaninerna och marsvinen brukar jag morra till bara hon tittar på dem för att hon ska fatta att hon måste fråga mig först innan det är okej att gå till dem. Och det blir bättre och bättre nu räcker det med att säga nej en gång och inte tusen så backar hon :) Men hon va 1,5år när jag skaffade kaninerna så då är det lite svårare. Lättare med en valp som växer upp med dem :)

Hur djur är med varandra anser jag ligga mycket på ägaren! Många är väldigt rädda för att låta hundar och katter vara i närheten av sina kaniner just för att dessa ses som fiender för kaniner. Ofta rycker man t.ex. i kopplet ifall man möter ett bytesdjur då man är ute med hunden för att förhindra hunden att sticka efter. Saken är den att man gör bara hunden mer intresserad ifall man försöker hindra den.

I mitt hem, både då jag bodde hemma hos mamma och nu när jag bor själv, är det viktigt att alla djur kommer överens. Gör de inte det så har jag ett problem. När jag skaffade min hund, en cocker spaniel, så hade jag redan en katt, två kaniner och en fågel. Katten var såklart skeptisk till en början och tyckte hunden var på honom lite väl mycket, men han vande sig och nu är de bästa vänner. Redan som valp fick Bazze (hunden) träffa kaninen jag då hade inne, genom galler som sedan blev löst ute i t.ex. köket. Även då var han ju lite mer intresserad av henne än vad hon var av honom men med tiden vande de båda sig vid varandra, Ninen slutade bry sig och Bazze lugnade ner sig.

Numera går Bazze ihop med alla djur jag har, fågeln (som dog för två veckor sedan) brukade sitta på hans huvud, kaninerna springer efter honom som om han vore deras idol och katterna, ja, de avgudar honom också ;)

Även mina katter har vant sig vid att bo tillsammans med kaniner och fåglar. De enda som inte går 100% ihop det är mina snart tvååriga katter (som är väldigt leksugna) och de två marsvinen jag fick ta hand om precis innan jul. Marsvinen sitter mest och trycker i sitt hus då katterna vill leka. Därför ska de få flytta nu i veckan :(

Så jag tror det kommer gå jättefint!! Håll bara mycket uppsikt den första tiden, visa hunden att det är fel att jaga dem. Hundar är smarta och lär sig snabbt. Kaninerna tror jag också kommer vänja sig bara hunden tar det lugnt med dem. Till en början kan du ju spärra av så att de bara träffas genom galler. T.ex. ha kaninerna i sovrummet och med kompostgaller ut till resten av lägenheten. När hunden slutat göra glädjeskutt, morra och gläfsa åt dem så kan du försiktigt låta dem vara i samma rum. Det kan ta sin lilla tid men allting går ifall man vill.

Viktigt är bara att du inte blir hysterisk ifall hunden börjar springa efter dem, utan ta det bara lugnt. Ryt åt den att sluta, sätta sig ner och ta det lugnt. Beroende på hur kaninerna mår så kan du själv avgöra ifall du ska prova låta dem träffas igen eller ifall det kanske får räcka för den gången. Du måste bara vara tydlig med vad som är rätt och fel för hunden. Gör du inte det så kommer den fortsätta fjanta sig och det blir inge bra.

Hur som helst, jag tror det kommer gå jätte bra :)

Jag har vant min kanin vid 6 olika hundar (breton, affenpincher, 4 labbar) som alla varit unghundar och vuxna. Har däremot ingen erfarenhet av valpar och kaniner.

Låter rimligt i mina öron att som det beskrivs ovan,  bör funka med morr, visa att det är "din"  och vara tydlig med att det är du som bestämmer och "verkställ". Hade tagit den modigare kaninen och först vant den vid hunden. Den andra kan titta och lära efter du vet att kaninen inte får panik.

När jag har tagit hem hundar som permanent eller tillfälligt bott hos mig har jag först sett till att hunden är ordentligt rastad. Inte med att jaga boll eller pinne men gärna ett par spår…:-)

Tänker principen att den som går lös har makten i förhållande till den som sitter inlåst. Hunden har haft koppel första gången den kommer in i MITT hem. Jag har visat hunden lägenhetens olika rum för att till sist presentera KUNGEN-kanin, vars bur står 40 cm ovan golvet på en gammal tvbänk så kaninen kan titta ner eller i jämnhöjd med hundens huvud från sin hylla.

Därefter får den gå fram till kaninburen och lukta för att se hur hunden reagerar. Oftast nyfiken och min kanin säger till (bankar med foten) med en gång om hunden har "jakt i tankarna" och då får den en åthutning/snap out of it av mig.

Efter det får den antingen lägga sig på golvet nedanför eller gå ut ur köket där jag har buren. Hunden får bara gå lös i ex hallen som är i anslutning till köket och absolut inte vid kaninen.

Kaninen kan gå lös i köket med ett kompostgaller i dörröppningen så de kan se och lukta om man vill. Man kan säkert använda blomsterspruta på hunden om den blir för ivrig.

Man ökar kontakttiden för varje dag. När man känner det är moget har jag steg två: hunden i kort koppel men inte sträckt. Den måste ligga ner och kaninen får vara den som kommer och går, luktar och känner in. Lugn förare men bestämd. För mycket fokus i ögonen/kroppen på hunden korrektion direkt. Beröm när det gör rätt. Gör det korta stunder och öka tiden efter hand. När den klarar det bra och är lugn, släpp kopplet men den ska ligga ner på sidan. Sen öka tiden och ge hunden förtroende att sitta och gå runt.

Lämna inte dem ensamma/utan uppsikt den första tiden /månaderna.

Titta gärna på mina foton. Det är knappt en vecka med jakthunden (breton) Bilbo som är 2 år på bilden. Van vid katter från förra hemmet. 

Lycka till!

S

Jag har ingen egen hund längre men vi hade min mormors hund en period. Honom fick vi lämna tillbaka för att Charlie blev så extremt stressad av honom och han skällde på henne hela tiden (ouppfostrad hund som inte förstår ordet nej) så han fick åka hem igen för jag orkade inte. Stod och bråkade med hunden i 3timmar sen gav jag upp! Nu har vi däremot ofta sambons föräldrars hund här och har det ganska ofta i ett par veckor åt gången. Det funkar jättebra. :) Charlie var lite avvaktande i början eftersom hon inte haft världens bästa start med hundar iom mormors hund men nu funkar det jättebra. :)

På iFokus har jag skrivit flertal gånger att Akkio inte gillar hundar alls, fast det finns de som han tål :) Denna papillon/JRT blandningen gillar han eftersom han har övertaget liksom. Den hunden mesar sig och lyfter benet för Akkios skull 🙂

Man får helt enkelt ha koll, vissa individer passarinte medan andra passar. Personkemi. Sen finns de de hundar som klarar av alla kaniner och de hundar som inte klarar av någon kanin, och kaniner som klarar alla hundar medan vissa kaniner inte klarar av någon hund ^^

Det går att vänja dem. En jakthund(drever) specialiserad på harar är helt kär i våra dvärgvädurar och behandlar dem som dens små valpar. Den ena var stressad först men nu går det oftast bra. Lämna dem aldrig utan uppsikt, även om vår drever aldrig gett sig på dem ligger det hju i dens natur. Finska lapphundar har jag hört ska älska andra djur? Är inte helt säker på rasen :)

Min kanin bryr sig inte om min hund och min hund bryr sig inte i min kanin. De ligger just nu och sover intill varandra i soffan :)