Nova är världens bästa kanin. Hon är den mest kelsjuka lilla grisen som finns. Hon går med på precis vad som helst utan att någonsin bli minsta lilla aggressiv och pussar en tills man känner att tungan blir torr. Kort och gott, hon är underbar. MEN. Till problemet. Hon är endast sån här med mig. Mamma har alltid varit lite emot att jag har en kanin. Hon är rädd att min gamla astma ska kicka igång igen om jag har en kanin. Så när hon äntligen(!) började tycka om Nova blev jag överlycklig. Hon ville tillochmed gulla med Nova igår. Självklart, svarar jag och räcker över henne. Då blir Nova galen och börjar bitas! Jag har jättedåligt samvete över detta. Jag har talat så gott om min lilla hona och jag ville verkligen visa mamma att Nova faktiskt går att tycka om, men nu känns det bara meningslöst. Hon har dessutom bitit en av mina vänner innan och visst det är tråkigt, men det jag mest ville var att hon skulle vara snäll mot mamma så att mamma också får ut någon glädje av kaninen. Allt känns bara hopplöst nu. Försökte dessutom sätta ihop Nova med en kastreras hane, men det verkade inte funka heller…. Jag vill ju inte att hon ska vara ensam. Hoppas ni orkar läsa…