Först och främst, temprament. Kollar alltid föräldrarna om det går även syskon. 
Om det är till utställning, kollar jag pälskvalite, form o öron. Hanarna kollar jag alltid så de har ett fint o runt huvud( dvv). 

Tillägg: Eftersom jag föder upp dvärgvädur (till våren kommer sachsengold) så har den dålig öronställning så går djuret bort. Då jag haft en kull på en dvv hona med stående öron o ungarna fick lite svajiga öron, inte alla men vissa.

Lade till en följdfråga nu i TS. 

#1 Tack för svar!

Eftersom många betydande saker märker man först efter ett tag är det inget jag kollar innan jag köper utan först när vi har dom hemma.

men

Om kaninen är en bra mamma/om kaninen inte stressar honorna vid parning

att dom inte är aggresiva (även vid brunst/graviditet)

att dom inte drar för mycket foder/ att dom inte kräver kraftfoder till "vardags"

sen så vill vi inte heller köpa in brokiga djur, i alla fall honor.

det är det viktigaste sen är ju helheten viktig

edit: svar på följdfrågan, aggresivitet diskvalifiserar dom

Genetisk variation :)

Temperament och storlek. Färg (vill till exempel inte para brokat + brokat så jag vill ju inte ha alla avelsdjuren i brokat. Sen gillar jag Svenska Pälsar med mycket stickelhår :)

Sen naturligtvis sundhet, hur är benen om jag håller kaninen på  rygg: om de ligger som ett V kan det vara trånga höfter och orsaka födsloproblem, men är de som l l så har de oftast mindre risk för komplicationer.

Sen när jag köpt in nya avelsdjur har jag lite mer överseende med temperament, speciellt på hanar. Dels för att jag märkt att ungarna tar efter honorna väldigt mycket, dels för den genetiska variationen.

De ska  fungera bra i grupp också, eftersom jag har koloni. Även om hanarna hittils bott själv (funderar på kastrerat sällskap till dem) så vill jag ha bra koloni-beteende.  Jag tror att vi tränat bort väldigt mycket ''sunt förnuft'' hos kaniner genom att hålla dem isolerade i generationer. En unge som bara träffat sin mamma kan ju omöjligt veta hur den ska bemöta främmande kaniner av olika åldrar… och kan inte lära sina ungar det heller. Jag skulle gärna se att kaniner åter blev ett flockdjur/kolonidjur i husdjurs och produktions hänseende (som hästar tex, fast med kanin-anpassad miljö) eftersom jag sett att de trivs och har glädje av varandra när de bara lärt sig varandras språk. Så det jobbar jag efter.

Men nu byter jag ju inte avelsdjur jätteofta.. Har väl börjat få så pass många linjer att jag kan ta fram ungar som inte är besläktade med alla andra avelsdjur.

Det jag har tagit bort djur ur aveln för är en hona som blev mobbad av de andra - kan inte ha henne i koloni så hon fick flytta. Och en annan hona som var super  stressad av allt och alla, inte kom fram ens vid fodring förräns jag gått ut och var nästintill omöjlig att fånga i kolonin. Sånt vill jag inte ha, och att försöka fånga hennes ungar sen…? Lite trist då hon var min enda nya zeeland som annars kunnat ge goda eenskaper till flocken.

Tack, jätteintressant läsning.

#1 Beror nog helt om de ska vara till utställning, hoppning eller kel.

Hur som helst så ser jag att avelsdjuren inte ska vara aggressiva, ej feta och inte ha defekter och gärna inte bära det heller.

Kollar gärna till hur ungarna blir och sparar vissa för att se hur de formas som vuxna både till temperament, kropp och välmående.

Aggressivitet och defekter går bort direkt, de ska INTE avlas på. Uppkommer det att någon är möjlig bärare av defekt så tas det reda på.

Det som går bort direkt hos mig när jag sparar eller köper in nya djur är aggressivitet, skygghet, dåliga moderegenskaper, liten kullstorlek, dålig eller diskvalificerande teckning hos avelsdjuret eller mor/farföräldrar (tecknade raser), låg vikt eller långsam tillväxt på djuret eller mor/farföräldrar, defekter hos djuret eller i stammen…

När jag bestämmer vilka ungdjur som får stanna, åtminstone tills vidare, sållar jag först bort djur på basen av teckningen. När jag sållat bort alla med felaktig eller sämre teckning tittar jag på kaninens tillväxt. Segväxta väljs bort. Sedan tittar jag på kaninernas temperamente. Är kaninen nyfiken och framåt eller skygg och nervös? Hur presenterar den sig?
På varje kanin går jag också igenom rasprägel, kroppsform (ex runt eller kantigt kors, parallella sidor eller utåtstående lår), benställning, teckning (igen), färg, öronställning, päls osv.

Att jag sparat ett ungdjur betyder inte automatiskt att det är ett framtida avelsdjur. Först när ungdjuret blivit vuxet avgör jag om det lämpar sig för Avel.

Jag sållar bland de som finns att välja mellan och då är det enklast att sålla i denna ordning tycker jag:

*ras och färg (teckning)

*kön (om jag söker endera könet specifikt)

*temperament och stam

Temperamentet och stammen är såklart viktigast i min Avel så att ungarna får bra temperament och är defektfria, men just när man letar avelsdjur tar det 1000 gånger längre tid att leta temperament och stam i första hand, eftersom en wienertecknad madagaskar fransk vädur kan dyka upp, och det blir ju fel eftersom jag föder upp japantecknade dvärgvädurar 😛 Så ordningen betyder alltså inte i vilken ordning jag prioriterar egenskaperna, utan i vilken ordning jag söker. När jag avlar prioriterar jag temperament och stam, därefter färg och ras😉

Eftersom jag precis fått min första kull så har jag inte just mycket erfarenhet att luta mitt svar på, men jag resonerar så här i dagsläget:
Aggressivit skulle nog vara en dealbreaker om den inte verkade ge med sig. Tydliga deformationer likaså, bettfel o liknande.
Annars så kommer jag nog inte vara så snabb att sålla ut. Då jag främst har kaninerna för produktion så är det inte ett jättestort problem om det föds ungar med fel teckning eller så efter en hona. Jag kommer ju inte få platsbrist i vilket fall. Sedan så vet jag från kontakter inom hundaveln att ett "dåligt (utställnings)djur" kan bli ett utmärkt avelsdjur. Vad man ser är inte alltid vad man får. På kaniner kan man ju lättare prova olika kombinationer och tolka utfallet än vad man kan på tex hundar.
Målet är sunda välväxta kaniner med "social kompetens" och som inte avviker för mycket från rasstandarden (svensk päls).

Det tycker jag om med gotlandskaniner det finns ingen "fel färg" eller "fel utseende" det gör det lättare att fokusera på det viktiga 🙂

div sjukdomar skulle ju såklart gå bort också det skrev jag inte i första inlägget jag skrev, mest för att det är ovanligt. jag har inte träffat på en enda gottis med bettfel tex

edit: kom på jag har inte sett en enda kanin med bettfel IRL endast här på forumet har jag sett det.

Det första jag tittar på är kaninen/kaninungens temperament och även om den ser pigg och kry ut. Ser kaninen sjuk ut eller har opassande temperament så köper jag inte.

Sedan tittar jag på kropp, öron och man. Även på föräldradjuren och andra släktingar om uppfödaren har några.

Jag tittar även på kullsyskonen och ser hur dom ser ut.

Jag kollar även på om uppfödaren tycks ha välskötta djur som tas hand om rätt. Men skulle det vara skitigt, litet och ohygiensikt så köper jag inte därifrån.

Jag kollar även upp om det ligger defekter osv. bakom dem.