Jag försöker tänka framåt.

Vi fick ta bort våran jättekanin för 1 månad sedan.

Tänker på honom varje dag. Samma med vissa andra kaniner jag har haft (vissa kaniner sätter sig fast extra mycket, även fast man älskar alla sina kaniner).

Jag tänker på alla roliga och glada minnen vi haft.

Och att de har det bra nu. De kan inte lida.

#1 Tack, men det enda jag kan tänka på är tillfället när hon dog, hur hon plågades, hur hon låg med dödskramper mitt framför mig. Det är så svårt att tänka på hur hon var innan, när hon var en frisk och glad kanin, jag saknar de tillfällena så mycket..

#2 Man får försöka att se bort det och tänka på det bra, även fast det kan vara svårt 🙂

Jag har haft otur med alla mina kaniner har bara hunnit haft de i ett och ett halvt årsom längst, jag brukar tänka på vad bra kaninen har mått och på alla glada minnena, tänk inte på det där som du såg, tänka att nu lider hon inte mer

På ett sätt känns det så tomt utan något husdjur, så ovant, det var ju en vana varje dag att ta hand om det lilla djuret. Men samtidigt har jag väldigt svårt att tänka mig nya kaniner, jag har så svårt för sorg, är så känslig. Det är så jobbigt att kaninliv är så sköra, det är så lätt hänt att de blir sjuka och dör trots att de inte är gamla. Dessutom känns det så hemskt att ersätta min lilla plutt, även om jag aldrig kommer glömma henne, hon var väldigt speciell för mig. Nu är jag verkligen inte redo för nya kaniner, men kanske ett tag framöver, men vet inte om jag orkar ta ett nytt ansvar, man kan ju aldrig veta vad som händer dem. Trots alla fina stunder tillsammans så kan slutet vara där när som helst, så plötsligt, helt oförberett och bara tanken på det känns så skrämmande..

#5 Jag förstår precis vad du menar. Jag älskar djur och vill gärna ha en hel Noaks ark här hemma… men samtidigt är jag så rädd för att de ska dö och sorgen som kommer då. Vi fick avliva familjens hund för två år sedan och jag kan fortfarande inte tänka på det utan att gråta. Jag börjar också gråta om jag ser en hund som liknar henne. 

Du måste nog tillåta dig själv att sörja ordentligt, hur svårt och jobbigt det än är.