Tog en kull förr förra sommaren på en av mina egenuppfödda honor. Hon visade aldrig tecken på dräktighet, hon blev inte tjock och hon bäddade aldrig. Jag var jätte orolig att det ej tagit sig, och ska ja va ärlig så önskar jag nu att det aldrig tagit sig. Hon födde nämligen 7 ungar (hon va en Dvärg Vädur och detta va hennes första kull) och hon spridde ut ALLA i HELA buren. Dom tre största va död och den minsta levde längst, och den var verkligen pytteliten.
Jag gjorde allt va ja kunde, men hon fattade aldrig vad hon skulle göra eller så brydde hon helt enkelt inte om dom. En hemsk syn att se dom så.

Jag vet inte vad som hände, men antingen visste hon inte vad hon skulle göra eller så brydde hon sig inte.

Nån som vart med om liknande?

Har haft en hona som inte tog hand om sina ungar, som fick ingen mjölk. Hon gjorde ett jättefint bo dock.

Sen har jag en hona som fick mjölkstockning, som dödade halva kullen. Hann som tur var rädda de andra, och fick föda upp dom inomhus.

#2 Mjölkstockning?  Vad är det för något?
Tur att de gick att rädda de andra, måste dock ha vart jobbigt/svårt att handföda dom, eller?

Parade min förra hona november 2007, hon skulle beräknas få kullen runt jul, hon fick ut en dö född unge julaftons morgonen. Några dagar efter hängde det ut en unge som jag inte fick loss, provade dra ut ungen men det gick inte, nyårsaftongs kvällen var det då, vi ringde veterinären (akut) och åkte dit runt 21.00 och de fick ut ungen. De luktade hemskt, hon höll på att bli likförgiftad. Som tur är klarade hon sig och hon fick antibiotika.

Det var hemskt iaf för hon bodde inne i vårt rum då och det stank värkligen!

I en kull hade honan bitit bort tassarna på en unge, så den fick vi avliva.
Dock hade hon inte gjort de andra ungarna någonting, utan tog jättebra hand om dessa.
Så antagligen var det något fel på den ungen.

I en annan kull frös min favoritunge ihjäl efter att ha hamnat utanför boet.
3,5 vecka senare fick jag avliva en unge som bara rasat i vikt.
De andra 5 klarade sig fint.

Jag har haft en hona som avlidit pga att något gick snett under förlossningen.

Hade en hona som det tog nästan ett helt dygn för henne att få ut alla ungarna… Hon satt och krystade jättelänge men det kom aldrig något, alla ungarna som kom ut var dödfödda och utspridda här och var bl.a. i toaletten. Men även i boet.

En av mina kaniner hade fått ungar 3 gånger, den första gången fick hon 2 ungar, en dödfödd och en levde bara 1 dag, vet inte varför den dog. Nästa gång hon fick ungar så trodde jag verkligen de skulle överleva eftersom ungarna hann bli 1 vecka, men då dog de allihopa plötsligt. Den tredje gången hon fick ungar fick hon 7 stycken.. De dog en efter en och efter en vecka så var det bara 2 kvar. Då tog jag in de på mitt rum och handmatade dem. 1 av dem dog efter en vecka (alltså när den var 2 veckor) men den andra överlevde och är idag ca 4 månader. Jag vet inte varför honan aldrig lyckades ta hand om sina ungar…

Jag har inte varit med om någon jätte hemsk födsel än så länge. Men jag hade en hona som var lite krånglig i början och flyttade runt en del på ungarna och jag fick hjälpa till att stödmata en av ungarna i början… men alla klarade sig :o)

Otroligt hur mycket hemskt som kan hända :(.

Hoppas det kommer in råd också så att man kan ta lärdom av varandra för att kunna hindra en olycka om den skulle vara framme.

Min ena honas syster skulle få bebisar, men när dom väl kom bet hon av benen på alla förutom en, så dom låg där och pep och sprattlade med köttklumpar till ben :'( Vi var tvugna att avliva dom, det var riktigt hemskt..

#10 Oj, fy va hemskt :'O

22 Augusti skulle båda mina honor föda sina ungar, när jag kom ut för att titta till dom så började båda honorna bädda. Gud så glad jag blev, kvällen innan hade jag känt sparkar inne i deras magar och var så förväntansfull. Jag gick in igen för att inte störa men satt hela tiden och tittade ut genom fönstret. Jag såg hur mina älsklingar drog av sig mer och mer päls, men dumma Fiffi ville inte bädda i huset utan gjorde ett fint bo utanför, med massor av päls. Plimpy däremot var duktig och bäddade och bäddade i sitt bohus och började få värkar lite smått.
Ett par timmar senare gick jag ut för att kika i deras bon för att kolla om det kommit några ungar och i Fiffis bo låg det 5 underbara snuttar, men inga i Plimpys. Jag gick in igen för att vänta och se om det skulle komma några.
Det slutade med att jag morgonen efter gick ut igen och kollade i Plimpys bo- inga ungar. Nu började oron växa. Jag ringde till Louise(uppfödaren till mina honor) och pratade med henne, sen plockade jag lita hallonblad och gav henne för att se om värkarna skulle komma igång ordentligt. Efter en stund ringde jag till veterinären för att rådfråga men dom sa att även om ungarna skulle ha dött så skulle hon antagligen få ut som i alla fall.
Så jag gick runt hemma och oron växta bara mer och mer.
På kvällen tog jag in henne i en innebur i mitt rum så att jag skulle kunna kolla henne under natten.
På morgonen ringde jag runt till olika veterinärer, nu ville jag in med henne för att se till att inget var helt fel.

Det hela slutade med att min underbara Plimpy fick somna in på bagarmossens akutmottagning 24 Augusti 2008, 1 år och 10 dagar gammal.

#12

vad hämskt, :(

#12 ush va hemsk :(.
R.I.P Plimpy <3

Kan berätta lite, och samtidigt få lite råd?
Min hona är på dag 29 idag, och imorse var allt som vanligt. På förmiddagen någongång började hon boa, senare såg där en liten unge, eller ja, ganska stor.. Tyvärr var den död. Hon hade tvättat den jättefin och ren, och den låg i ett vackert litet bo.
Än så länge har det inte kommit några fler, mammakanin äter och dricker. Men hennes svans rör sig upp och ner och hon andas häftigt emellanåt. Rådfrågade en uppfödare och hon sa att om hon lugnar ner sig snart så är det nog ingen kvar, men annars kan de nog komma fler under natten.

Är så orolig, tänk om hon inte får ut dem och dör :(  
Eller blir likförgiftad, men om hon blir de så borde hon ju inte röra sig och inte äta eller dricka..? 
Vill ju inte titta till henne alltför ofta, så jag stressar upp henne..
Men tittade precis till henne för natten, och hon äter och dricker fortfarande, men varannan minut spänner hon till sig, och det ser ut som "värkar"..

Jag har just nu 4 hermelinungar på 2 veckor, varav 1 bara väger 50 gram. Han vägde för 5 dagar sen 48 gram, men gick sedan långsamt upp till 52. Men dom senaste 3 dagar har hon vägt 50 gram idag. Men när jag vägde honom i efteremiddags, då hade han gått upp 5 gram på 3 timmar! Han hade även öppnat 1 öga och verkade väldigt livlig. Jag har den senaste veckan låtit honom dia extra hos mamman, 5 gånger per dag, nästan fått tvinga honom att suga på spenarna, men trots det sjönk han då bara i vikt. Hoppas han fortsätter gå upp nu, annars tror jag inte han överlever :/ Den största väger nu 195 gram..

Jag har en hona, Sammie, som fick 13 ungar i höstas. 3stycken var taninga och ynkliga och eftersom jag inte har någon större erfarenhet av handmatning så väntade jag några dagar (jag har lärt mej att kolla ungarna var 3:e dag tills dom öppnar ögonen, då kollar jag varje dag) och efter andra kollen hade en dött. Då blev lite orolig men såg att dom andra 2 hade kämparglöd så jag gav dem mer tid. Tyvärr började en ge upp, så den avlivades. Den sista kämpade tappert och jag har också lärt mej att kaniner är lättare att föda upp för hand när dom ser så jag hoppades att han skulle kunna hålla ut tills han öppnade ögonen. Dessutom trodde jag inte att han behövde hjälp, han var så kämparfrisk, han drogs ofta ut ur boet för att han vägrade släppa Sammie och han försökte slåss mot sina dubbelt så stora syskon om maten.

Men han började ge upp under en helg och då går det inte att få tag på en utbildad veterinär så jag tog vad jag hade. Grädde är fet så det fick agera ersättning tillsammans med äppelsaft. Han åt med god aptit och blev stark och frisk igen.

När han kom tillbaka till buren på kvällen jagade han mamma en stund och gick sedan in i boet. Jag hade Lillen inne i 2 dagar och ute på natten och det räckte för att han skulle orka kämpa vidare.

Han satte sig i skålen för att hindra sina dubbelt så stora syskon från att ta "hans" mat och dom lät honom var herre av matskålen, dom hade ju löv och gräs att äta istället.

Nu är Lillen en stor, översocial kille som just nu lossar hår och han ser nästan ut som en gammal kanin pga det :P

Har bara varit med om att på min första kanin kull så var alla ungar döda mamman hade inte gjort något bo och alla ungarna låg i toa hörnan :/ Sen har jag bara haft några honor som har ätit på några ungar men inget mer än så!

Och hoppas inte det blir något mer heller! :)

Har inte varit med om något hemskt men ändå en ganska överraskande upplevelse. Jag hade parat min hona Belle dock hade jag inte räknat in att vi skulle bort just då hon skulle till och föda. Min pappa skulle sköta om mina kaniner,han fick strikta instruktioner vad det gällde Belle men han hade ändå inte lyckats få igen burluckan ordentligt så när jag kom hem fann jag buren tom,endast några pälstussar i höet. Belle själv satt ute i rasthagen med Nisse( min kastrerade hane) och tuggade hö.Detta var endast någon dag efter att det var beräknat så jag trodde inte det att hon hade hunnit föda dem än så jag tog in henne i buren igen och sen fick hon vara där i några dagar men det blev inget. Allt återgick till det normala och Belle fick komma tillbaka ut i rasthagen. Knappt en månad senare tittar jag ut genom fönstret och bort mot kaningården… I rasthagen skuttar en liten vit fluffboll! Jag skyndade mig dit och hittade senare fyra bebbar. =) Det visade sig att dom hade en liten håla under huset där jag förvarade hö där Belle hade fött dom. Fast jag har lite dåligt samvete för att jag höll henne instängd i buren,stackars bebbar fick vara utan mamma i säkert två dygn :/ men dom klarade det! =)

#19 Å vilken tur att de klarade sig! Vilken överraskning^^

Vad hemska saker ni varit med om :'o

SJälv har jag endast varit med om att en kaninunge dog pga matbrist. Då det senare va en till som inte gick upp i vikt som hon skulle så vi köpte ersättnings mat och hon klarade sig fin fint ^^

Min hona födde under 2 dygn förra sommaren. Hon "kastade" de första ungarna lite överallt (de flesta dödfödda) och hon blödde en del. Under de två dygnen så kom det nån unge lite då och då, alla som kom sent var dödfödda.
Det var en ganska dramatisk upplevelse. Satt liksom med henne på gräsmattan dan efter den riktiga födseln och rätt som det var så ploppade det ut en och annan död unge.
5 ungar överlevde, men en av dem dog någon dag senare. 4st av sammanlagt 13st blev iaf vuxna =) Idag lever dock bara 2st av de 4.

Jag visste inte om att en hona var dräktig så det var en chock när jag kom ut och skulle ge grönsaker och det låg fullt med päls i buren. En var död för det var bara päls och spån som hon hade boat med och en hade avbiten svans. Jag kände på henne och känds en till bebis så jag satte in en bolåda och la in halm, päls och den levande bebisen med avbiten svans. Efter en lång stund så ser jag att det ligger en levande unge och ungen som innan levde var nerkyld och död. Den enda levande ungen såg jag nu att honan hade bitit av skinnet på höger bakben och även upp mot naveln så det var bara ett skelet till ben och tarmarna blottades. En annan hona fick 7 bebisar och åt upp 2st en veckors bebisar och resten frös ihjäl. Vet inte vad det var för fel på henne. Hon klarade av 7 bebisar ett år tidigare så hon var en bra mamma. Hon åt bra mat och mycket mat så det kan inte vara därför hon åt upp de.

När en hona var tjuvparad och redan hade en kull. Ungarna var ca 5 veckor när hon började jaga dem och bita dem… Inte konstigt när jag lyfter på bolådan och hittar 5 nya. Hon hade ju inget annat än spån och päls att boa med (hö förståss, men de var ju i höhäck) men alla klarade sig bra.