Förstår din tanke, tycker också att det avlas på tok för mycket och att kaniner säljs som om de vore teknikprylar eller dylikt. Kelkaniner framförallt finns det alldeles för mycket av. 

Men det finns uppfödare och så finns det "uppfödare". Många seriösa uppfödare har ett starkt syfte med sin Avel, ser till att inte "massproducera" och är väldigt måna om var kaninerna hamnar. Sen finns de "uppfödare" som avlar för skojs skull och för att det är gulligt och vet sedan inte alls var de ska göra av ungarna eller säljer dem till vem som helst. Det är tyvärr svårt (omöjligt?) att stoppa dessa personer eller vad man ska säga..

Sedan finns det tyvärr alldeles för många köpare som inte tänker till och är alldeles för lite pålästa.. även om man verkligen försöker noga välja ut köpare så kan man åka på niten ändå. Det är lagomt kul att hitta sin sålda kanin på blocket två månader senare..

Förstår din tanke, därav ska varje PARNING vara noga genomtänkt. 

Jag parar aldrig sålänge jag inte har en baktanke. Jag avlar för min egen skull, för att jag är intresserad av ungarna. 
Jag avlar för att JAG vill ha ungarna, inte för att sälja av dem för en hundring på blocket. 
Jag avlar för att föra en viss ras eller typ av kanin(hoppare eller lejonen) vidare. Och jag anser inte att "men mamman e sååååååå snäll!" är ett bra syfte till att avla. Det finns 1000-tals andra kaniner med precis samma mentalitet, så jag anser inte att det är en legit anledning. 
När jag tar en kull så vill jag att föräldrarna ska komplitera varandra & bidra med något mer än "men han e ju så snäll"(sedan ska såklart alla avelsdjur vara snälla i min mening, men det hör inte till saken just nu). 

Om jag tex har 2 lejonhuvade. En med bra man & mindre bra kropp, samt en med mindre bra man och fantastisk kropp, då tickar mina tankar mot att få en bra avkomma(gärna flera) för att föra rasen vidare, som jag vill ha den. 
Alltså ska JAG behålla så många kaniner som föds med dem kriterier jag vill att dem ska ha, för att kunna föra rasen i helhet vidare. 
Jag VILL alltså inte sälja ungar. Det är inte det som uppfödare betyder. 
Sedan, självklart kommer det enstaka individer med ej Godkänd färg?, dålig kropp & dålig man, då för dem inte rasen vidare & jag anser inte att dem passar för vidare Avel. Därför säljer jag dem, men det är ingenting jag vill göra. 
Hade jag haft platsen, tiden & pengarna hade jag behållit alla djur som fötts här på gården.
Sedan - får jag inte sålt en individ så behåller jag dem självklart. Jag skulle aldrig avliva ett djur bara för att jag inte får sålt ungen. JAG valde att ta ungen till världen, då anser jag att jag har fullt ansvar för djuret. 

Det som stör mig är att folk verkar tro att dem har någon slags rätt att avla på sina djur, bara för att få gulliga ungar för att sedan sälja hela bunten eller avliva dem som inte blir sålda… 

Det gäller inte bara kaniner, utan andra djurslag med. 
Vad är det för ttanke bakom det?

"Det e mysigt med kaninungar"
"Föräldrarna är ju bara såååååå snälla"
"Det var en tjuvparning" Men kastrera honan då? "Asså, nej… Det e ju roligt med kaninungar"
"Jag vill avla för att sälja ungarna"
"Men kaninen jag köpte i djuraffären är ju frisk, då kan jag avla"

Majoriteten av "sånna" kaniner ligger ju ute på blocket sedan. 

Jag märker alla ungar som lämnar gården med mitt uppfödar nummer, stamtavla eller ej. 
Om dem skulle säljas vidare VET MAN vart dem kommer ifrån. Märkta ungar hamnar så gott som aldrig på blocket, då dem kan spåras? Eller?

Är en köpare inte nöjd/inte kan ha kvar sin kanin dem köpt av mig så tar jag gladerligen tillbaka denne & hittar ett nytt hem. 
Jag vill veta vart dem hamnar & se till att dem har det bra. Oavsett hur gamla dem är & hur längesedan det var som dem såldes. 

Jag valde att ta dem till världen. Ingen annan.

Rasen vi har är utrotningshotad så vi avlar för att den inte ska försvinna.

Vi avlar också för köttproduktion men vi äter så lite kött i vår familj (jag är ovo-veg och min man äter nästan aldrig kött) så just nu räcker det med kaniner som inte säljs.

Så man kan avla för att det finns för lite kaniner också (av just den rasen)

Nästan alla köpare är antingen genbanker själv, påväg att bli genbanker eller folk som vill ha kött för husbehov så det är väldigt få kaniner som kommer att hamna på Blocket för att ett barn lessnat. (vi säljer heller aldrig till barn men vi kan sälja till föräldrar, vi har gjort det en gång än så länge)

Förstår din tanke, håller med till en viss del.

Jag avlar för min egna skull och för att få egna kelisar. I varje kull så behåller jag alltid en eller två ungar.

Kul att så många gillade mitt inlägg och verkar hålla med och väldigt kul att ni som föder upp delade med er av hur ni tänker.

Det "roliga" är att det inte bara handlar om kaniner som köps på djuraffär som efter nån månad eller två hamnar på blocket, tråkigt nog hamnar många kaniner från uppfödare också där (dock kanske inte i lika stor grad), min kanin är från en uppfödare jag vet inte hur seriös då jag inte känner henne men har sett hennes sida och hon verkar vara seriös och mån trots att jag tycker att hon tar för många kullar (av vad jag läst på sidan)… Jag tror helt enkelt inte det är så stor efterfrågan på kaniner om man ska tänka på hur många kaniner/ungar det finns. Eller det kanske ÄR stor efterfrågan men med handen på hjärtat - hur många blir inte sen sålda för att man tycker att det luktar mycket då man inte gör ren buren lika ofta, eller för att man ska resa, eller för att man blivit allergisk, eller för att man helt enkelt inte kan ta hand om den längre och helt enkelt har tröttnat?

Jag kan förstå er uppfödare ( #3 ) som avlar på en "utrotningshotad" ras (gör ju inget om den skulle bli det då det är människan som tagit fram rasen - dock är det ju synd) och jag kan också förstå att man avlar för mat, det har jag inga problem med självklart så länge de tas hand om rätt. Utan jag menar alla andra som avlar för nöjets skull för att sen sälja vidare. För hur seriös man än är själv (fast hur seriös är man egentligen om man massproducerar) kan man aldrig lita på en köpare och vad denne sen gör efter några månader. 

Sen tycker jag nästan det är humanare att avliva en individ än att sälja den vidare - speciellt om man inte kan hitta ett rätt hem till den.

#2 Men om du inte vill sälja vidare dina kullar hur ska du då föra fram rasen och ge rasen något? Om du behåller dom till dig själv för du ju inte fram rasen något egentligen? (dock är det ju bra att de behåller dom och är mån om dina kullar och inte vill att de ska vandra från hem till hem…)

#/: När jag läste 2#:s inlägg tolkade jag det som att hon inte tog en kull om hon inte hade för avsikt att behålla någon/flera ungar ur kullen, alltså att hon avlade för att få fram något som hon ville ha ut av det och behålla. alltså att hon inte tar en kull bara för att sälja.. Men jag kan ha fel:)

#8 Du har helt rätt. 
Jag avlar aldrig om jag själv inte vill behålla så många som möjligt själv😉

Jag utvecklar rasen såsom jag vill ha den, andra uppfödare har inte samma kriterier på djuren & jag har dessutom inte kommit särskilt långt i min Avel, jag är inte ens i närheten av de stora uppfödarna ännu, så målet med mina djur & andras djur är inte direkt det samma.  

Jag har haft kaniner i snart 16 år och under den korta period jag har avlat har jag nekat över hälften av alla intresserade att köpa ungar. Jag vill vara helt 100 på att dem hamnar i ett bra hem, annars behåller jag dem mycket hellre själv🙂

Jag kan tänka mig att sälja ett litet antal djur med stamtavla för vidare utställning/avel, om jag tycker att individen i sig har något att bidra med till rasen men att jag själv int kommer ha användning av individen hemma👍

Jag ser ingen mening med att avla för att sälja hela bunten ungar. 
För mig är det grymt onödigt slitage på mamman, som jag hellre besparar henne isånna fall.

#6 gotlandskaniner är utrotningshotade och det skulle vara synd och skam om dom förlorades bara för att folk vill ha snabbväxande kaniner som äter pellets istället för en gammal ras som äter hö.

alla kaniner är inte superavlade för att vara "söta" eller för att växa snabbt, det finns rester kvar sen innan man började med Avel och man hade kaniner för husbehov och dom är värd att leva vidare.

Jag håller med dig och ditt tänkande!

Kullarna jag tar tar jag av samma syftet som #2, att föra rasen vidare och att spara ungar. Nu fick jag tyvärr sälja alla ungarna jag egentligen skulle sparat samt alla vuxna utom 2 vuxna pga flytt till mindre ställe i höstas. Annars hade alla 5 ungarna bott kvar hemma hos mig för vidare Avel.

Mina kaniner är jag noga med var dem hamnar. En kull jag tog för hoppning kom köpare som bodde några timmar bort för att hämta hem sin nya kanin och jag har kontakt med dessa än idag. Jag skulle aldrig sälja iväg mina kaniner till första bästa bara för att jag skulle vilja ha dem sålda. Dem stannat tills det perfekta hemmet har "visats".

Att ta kull för att ens kanin är söt, snäll osv är inget syfte enligt mig. Det finns många andra kaniner som också är söta och snälla. Sen ska man inte ta kull på en kanin utan härstamning då man aldrig vet vad som finns bak i leden. Men har man inget syfte för att själv spara ungar så ser jag ingen anledning Att ta en kull heller. 

Idag bor här 4 kaniner här hemma som jag har för hoppning och utställning. Och nästa kull jag kommer ha här hemma lär inte bli av för ens tidigast nästa år. Och då hoppas jag spara minst 1 unge beroende på om ungarna får det jag är ute efter!

Jag har själv fått "bita i det sura äpplet", och fått en oplanerad kull som jag inte får sålt…   Mamman är en omplaceringskanin som jag inte vet något om, renrasig är hon förmodligen, men inte särskilt tam.   Pappan är min dotters kompis kanin, har bara sett honom som hastigast, och vet inte vad det är för ras, men det såg ut att vara lejon i honom i alla fall.   Familjen har flyttat och vi har ingen kontakt med dem.

Tur i oturen blev det bara fyra ungar, varav en föll bort redan efter ett par dagar.   Så nu har vi 6 kaniner istället för 3, som var meningen. 

Otroligt snälla, fina och tama ungar, de får stanna här, men kommer absolut inte ta någon kull.   Hanen ska kastreras när han blir tillräckligt gammal.    

Visst är det urgulligt och kul med kaninungar, men inte lika kul när man inte får sålt dem, och inte heller vill sälja till vem som helst bara för att bli av med dem.

Jag håller med till viss del.

Jag föder upp för produktion som ett huvudsyfte, och eftersom jag är genbank i ett annat.

Rasen jag är genbank  för är Svensk Pälskanin, den första som registrerades i svensk standard. Förra året fans det 22-23 registrerade kaniner kvar, och 50 inrapporterade oregistrerade. Genom att jag tar kullar ser jag dels till att generna från de individer jag har lever vidare, och att det finns kaniner för de som behöver ''nytt blod'' eller vill starta som genbank. De som inte blir sålda (de flesta, faktiskt) får leva gott i några månader och sedan ersätta kött från djur som haft det sämre (dvs kött från storindustri med mindre yta att röra sig osv)

De korsningar jag tar är främst för att sätta mat på bordet, även om jag kan tänka mig att sälja som sällskap eller avelsdjur för vidare produktion. Men eftersom jag inte har något tvång eller ens starkt intresse av att sälja så kan jag sålla bland köpare. Jag kan ju aldrig garantera att kaninen inte blir en vandringspokal, men jag kan ju försäkra mig om att köparen vet att den kan bli 15 år gammal, och att de har skaffat en så pass stor bur till den att den kan röra sig obehindrat även om det visar sig ''tråkigt''  att ha den ute flera timmar om dagen. Att de vet vad den behöver äta, att klorna ska klippas osv.

Och jag kan ta tillbaka kaninen om de ''tröttnar''. Eftersom jag sysslar med produktion kan ni säkert räkna ut vad som händer då, men den kommer i vart fall inte sitta bortglömd i en liten bur med överväxta klor och blött, skitigt spån.

Jag tycker verkligen om kaniner. De är inte bara ''mat'' för mig, även om det kan vara svårt att tro på. Jag ser dem som kännande individer med rätt att få utlopp för sina naturliga beteenden och så långt det är möjligt att få sällskap av artfränder. Jag tycker att de är underbara sällskapsdjur som kan uppvisa en fantastisk personlighet - och jag försöker förmedla det till eventuella köpare oavsett om de vill ha dem för produktionsavel eller sällskap.

När jag var yngre tog jag några kullar på min hoppkanin. Han var duktig och en uppfödare lånade en hona till mig eftersom hon ville ha en kull efter honom, hon tog även ansvar för ungarna och fick dem sålda, jag vet inte riktigt var de hamnade. Jag tog nog en egen kull också senare. Nu i efterhand hade jag nog inte tagit den andra kullen, den bidrog inte direkt till något och kan mycket väl ha blivit bortglömd hos nån.

Kanin är ett husdjur som lätt glöms bort. Jag tycker mig ana att fler vuxna intresserar sig för kaniner och det är positivt - det ger dem mer status. Men även om jag inte rekommenderar någon Att ta en kull bara för skojs skull, så är det faktiskt inte det som är problemet. Problemet är att människor köper kanin och tror att de bara lever i  två år och att de mår bra i sin bur dygnet runt. Det kommer alltid att finnas kaniner tillgängliga för de personerna, oavsett hur mycket eller lite folk på iFokus tar kelkullar. Problemet är att det finns så många sådana människor och att kanin anses vara ett barn-djur.. jag tror inte att det problemet kan lösas av att folk tar färre kullar, det måste man angripa från något annat håll.

Men det är min åsikt och tankebana.

Jag håller med #13 trots att jag själv inte föder upp för produktion. Skulle folk ta färre kullar skulle det ändå finnas kaniner från kanske mindre lyckade sammanhang (grossister ect.) för okunniga människor att köpa. Jag själv är en av dem som tar kullar utan avsikt att själv behålla dem eftersom att jag finner nöje i att se nya fantastiska individer växa upp. Jag måste dock säga att jag tycker att det är en bättre uppväxt för en ungen än om den skulle födas hos massproducenter. I och med att jag endast tar ca. en (möjligtvis två) kullar per år lägger jag ned mycket tid och engagemang i mina ungar. Jag följer dem till så bra hem som jag bara kan hitta och håller god kontakt med hemmet efter att ungarna lämnat mig.