Nervös, första kaninen!
Hejsan, jag är så himla nervös, om en vecka ska jag hämta hem min första kanin någonsin. Är 27 år och först nu insett att det inte finns någonting som hindrar mig från att skaffa en. När jag bodde hemma fick jag som aldrig skaffa en kanin men marsvin, hamstrar och möss gick bra ^^ Det har som hängt kvar, tills nu.
Jaja, till saken. Idag fick jag hem allt som jag beställt. Buren och det. Och nu insåg jag att jag faktiskt ska hämta hem en kanin och blir alldeles skakis. Som om jag var 10 år och ska få mitt första djur eller nått.
Har en hund och två katter och nu har jag börjat nojja över hur det ska gå med katterna också, för jag vill ju att hon ska vara ute och ränna också. Alltså inne, utanför buren och ute, innanför buren.
Hursomhelst, har det fungerat bra för er med kanin och katt? Det jag har läst verkar ju funka bra, men nu är det ju en liten kanin och katterna har ju som aldrig bott med en sån förut, den äldsta katten är nästan tio år.
Och tänk om jag inte klarar av att ta hand om henne? Tänk om jag inte lär mig förstå henne? Hur ska jag lyckas ge henne rätt mängd mat? Har massor med funderingar men jag blev jättenervös plötsligt.
I övrigt längtar jag jättemycket!
När jag köpte min första kanin år 2010 så kollade våra hundar på henne som om hon var en mumsig liten köttbit jag tagit hem till dom.. Men med tiden så lärde dom sig att respektera kaninen och nu så kan kaninen sitta på hundens rygg då den ligger ner utan att hunden gör något.. Bra kompisar är dom! I min mening så går de att lära alla djur att respektera varandra bara att de tar lite tid :)
Lycka till med kaninen!
när vi tog hem min systers katter första gången och dom fick se kaninerna var dom rädd för dom, tyvärr så just över 1 år senare hade dom ätit upp vår finaste avelskanin.
Däremot dom katterna var ätstörda redan när vi tog över dom från min syster och dom blev värre förra sommarn då grannens katt beslöt sig för att komma förbi. Efter det så eskalerade det tills i höstas då som dödade kaninen då vi insåg att det var ohållbart. Den katt som var värst avlivades och den andra är frisk från ätstörning nu. Men eftersom hon är en mästerjägare som gärna tar harar och dyl så skulle vi aldrig lämna en kanin i en Hage eller liknande för en sekund ens för vi litar bara på katten då vi ser henne.
Men du kan ju hålla koll på katterna så att dom inte blir ätstörda eller så.
Resten lär du dig (tex kaninens språk) och det mesta går att läsa sig till (till och med språket kom jag på men jag vet inte var et är på nätet jag har bara läst det utskrivet)
l'm back
Ett råd, Vi köpte 2kaniner i sommras och( jag har haft kaniner förr men det var väldigt länge sen) jag googlade på allt jag kunde komma på att man kan behöva veta om kaniner. Nu känner jag att jag kan ge våra små gotroll en bra vardag . Jag kan inte allt om dom men tillräckligt för att känna att jag kan ta bra beslut vad som behöv och inte. Exempelvis i djuraffärerna där man tycker att dom borde veta så sa dom åt mej att man ska ha saltsten men när man läser på nätet så behöver dom inte det . Lycka till med din nya familjemedlem 🙂
Man lär sig ju nytt hela tiden med djur också, det är ett sånt komplext ämne att man inte ka kunna allt men djuren är bra läromästare också 🙂
l'm back
Gu va kul! hoppas det går bra med lilla ninen!
Jag tror att det blir bra om du bygger upp en relation med kaninen före du introducerar de andra djuren för kaninen, alltså att du är med kaninen mycket de första veckorna och sen att hen kanske kan "träffa" de andra djuren. Alltså inte banna de andra djuren från rummet utan bara att de inte "träffar" varandra fören kaninen har tillit till dig, så du blir en säkerhet för hen när det är massa läskiga okända djur runt omkring
Fast om kaninen redan van vid katt och hund så tror jag inte det blir några bekymmer🙂
//Joanna
Jag har inte haft NÅGRA problem med katter och hundar tillsammans med kanin. Utan vidare introduktion fick min kanin flytta in i samma hus med katterna förra sommaren. Det är min kanin som bestämmer över katterna istället ;)
När jag "förr i tiden" hade hund och kaniner samtidigt var det samma sak där. Det fungerade hur bra som helst, och de respekterade varandra utan att de verkade inse vilken arttillhörighet de faktiskt hade. Det sötaste var ju när vår hund frenetiskt vallade omkring kaninungarna så att de inte gick för långt bort från mamman… Som en liten familj tog de alla hand om varandra!
Vi har hund nu, och vi har aldrig haft problem med kaninerna tillsammans med de. Vi hade även 2 katter för några år sedan, runt 2008-2009. De pussade kaninerna.
Så vi har alltså aldrig haft några problem. Jag önskar dig lycka till!
Det kommer nog gå bra. :) Mina kusiners hund och deras kanin var jättebra vänner. De brukade ligga och mysa tillsammans och om man kastade ett gosedjur så sprang båda efter den haha. Tyvärr så var de tvugna att avliva kaninen för ett halvår sedan för att han var jättegammal och hade fått starr på båda ögonen och sånt. Men de var såå otroligt söta tillsammans. :,)
“Fear doesn't shut you down; it wakes you up” - Veronica Roth
Åh, lycka till! Haha :) det samma hände mig härom dagen när jag stod i djuraffären och kikade på kaninerna. Tänkte, åh jag önskar jag kunde ha en kanin. Vänta, det kan jag ju! Är vuxen med eget hus o ingen mamma som kan säga nej längre ;) frågade sambon bara och han gillade iden. Så på måndag ska jag kika på några bebisar med stamtavla.
Mvh Emma, Låt inte rädslan att förlora hindra dig ifrån att spela!
medarbetare på Jack Russell Terrier ifokus
Jag vet hur det känns :) när jag skulle få min andra kanin(min första var en överraskning så jag kunde inte va nervös, haha)så berättade jag för ALLA jag träffade att jag skulle hämta min andra kanin XD Och det var det enda som fanns i mitt huvud i sisådär en vecka ;)
Vilka bra kommentarer och vilken mysbild.
Det är ju kanske inte konstigt att man blir nervös, speciellt när det är en art man aldrig haft förut, för även hur många andra sorters djur man haft så är ju alla olika. Och alla är ju dessutom individer med egna personligheter.
Men jag känner som ingen kanin, min bästa vän hade en när jag var liten, men det är också den enda.
Har ju träffat kaniner och så, men det här med att ta hand om dom, det är ändå nytt.
Bara av allt jag läst på nätet har jag insett att det finns massor med skoj att hitta på med dom.
Min första tanke var att ha en utebur och bara ha henne inne då och då, men ju mer jag läste så insåg jag att jag ju vill ha en kanin som jag lär känna och som vill vara med. Så har en innebur och tanken är att hon ska få vara lös, så mycket som möjligt.
Jag vill ju trots allt ha mycket kontakt med mina djur, är ju det bästa som finns.
Det går säkert bra. Men nu är det snart dags, på onsdag mest troligt hämtar jag hem henne.
Jag hoppas jag gör saker rätt bara. Min första hund fick ju en rätt jobbig valpperiod, just pga att jag inte kunde så himla mycket. Fast hon var en väldigt speciell och krävande hund, men hursomhelst, hade jag tagit henne idag hade det gått mycket bättre redan från början.
Men tyvärr så kan man ju inte kunna allt på en gång, och mest troligt aldrig.
Men jag ser verkligen fram emot våran nya familjemedlem.
<3
#10 Men märkligt visst, hur det plötsligt slår en "Jag kan ta mina egna beslut, vill jag skaffa en kanin så kan jag göra det" Sådär efter mängder av år. ^^
Roligt ändå.