Jag hade nog avlivat…

Jag hade inte avlat en kanin som bitit en gång.
Jag hade omplacerat henne till någon som är van vid såna kaniner.
Kan ju varit en gångsgrej det vet man ju aldrig-

#2 mm tycker lika som dig mina kan bitas ibland så det blöder när det är brunst på gång

#0 Kaninen kan ha bitit om den själv skulle ha bettfel i kindtänderna och har ont. Alternativt så såg den handen som mat om den var riktigt hungrig, därför ska man inte sätta handen direkt in buren ifall det är en matglad kanin.

Går i samma tankar, att kanske var det en engångsgrej som aldrig händer igen.. 

#4: Det är ingen matglad kanin, inte heller någon Rädd kanin, så känns som att det inte fanns någon anledning alls. Om det inte är brunst då..

Jag kan tycka att det är lite väl drastiskt att avliva en kanin för att den biter en gång. En gång är ingen gång för mig, men händer det igen kan det vara bra att nysta lite mer i varför kaninen biter. Om kaninen är brunstig kan man kastrera för att slippa hormonsvängningarna, vilket ändå känns bra eftersom kaninen inte ska avlas på. Jag har upplevt att vissa kaniner, fr a honor, kan "försvara" sig genom att bitas om man tränger sig på och sträcker sig in i buren. Det är en naturlig instinkt och inte något en kanin ska behöva avlivas för. Om du inte vill ha kvar kaninen själv, se om du kan sälja/ge bort den till någon kaninvan person som vet hur man ska hantera lite "opålitliga" kaniner.

Jag tycker det är rent ut sagt hemskt att avliva endast för att den bitit en gång. Hellre att någon som är van och kunnig angående aggressiva tar över den.

Ser inget fel i att avliva en bitsk kanin man inte har användning för. Jag accepterar inte bett vd brunst heller, det är inget jag vill föra vidare i aveln, tex. Finns många kaniner utan det beteendet oavsett brunst/dräktighet whatever.

I och för sig ser jag heller inget fel i att behålla en kanin som bitit en gång, om man är fäst vid den. Hade inte avlat (men det var ju ändå inte aktuellt) men gillar man den, så visst varför inte? Däremot - placera om? Nej, det är för stor risk att den hamnar hos någon som snabbt tröttnar. Och  de som är vana vid bitska kaniner - varför skulle de vilja ha just den? Det är trots allt inte precis brist på kaniner… jag kan och har hanterat väldigt aggressiva långöron men inte skulle jag välja att göra det.

Jag är väl en kall jäkel men funkar den inte i aveln (som du planerat för och du kan ju inte rå över bettfelet), den har bitit utan synbar anledning (att den känner sig hotad av att någon sticker in handen i buren är inte godtagbart i min värld, däremot om den faktiskt var trängd är det en annan sak eller om den bara markerar lätt, men det naturliga för ett djur är att varna först) och du själv inte vill behålla den.. hellre avlivning än att den ska flytta runt. Bits den utan anledning mår den ju inte särskilt bra psykiskt. Beror det på brunsten så kan man kastrera.. men vill du lägga ut de pengarna på en kanin du inte vill behålla? Med tanke på bettfelet hade jag inte gett bort den utan kastrering ändå för man kan inte lita på folk.

Som sagt, jag är en hemsk, kall djurplågare till människa. Men jag ser faktiskt inget fel i att avliva i detta läget.

Det hade varit annorlunda om hon varit inköpt enbart som sällskap och den enda negativa biten är ett enstaka bett, då hade hon fått fler chanser, blivit kastrerad tex osv. Men grunden är ju att du inte vill behålla henne alls av en annan anledning, och då riskerar hon att bli vandringspokal (pga beteendet) eller rent av föra bettfel vidare hos någon mindre nogräknad.

#8 Men sedan kan man ju också se till att göra rätt första gången, och se till att kaninen hamnar hos en ägare som kommer behålla den hela dess liv. Jag är van vid aggressiva kaniner, men inte har jag varken avlivat eller omplacerat dessa. De fick var sin vän och levde lyckliga tillsammans. De tyckte bara inte om att bli hanterade vilket jag hade full respekt för. Inte levde de sämre för det. Endast själviskt att avliva i något läge såvida inte kaninen har ont. Det är trots allt ett liv det handlar om, inte en leksak som ska skrotas. Jag respekterar självklart andras tankar och åsikter, men däremot tycker jag att det inte är acceptabelt att avliva kanin om den har chans till ett bättre hem.

Jag skulle kunna ta över kaninen i sådana fall om det är för att den bitit en enstaka gång? Jag har inget emot aggressiva kaniner då jag tränar de till att inte bitas. Det är bara att vara lugn, ha tålamod och göra rätt helt enkelt. Ibland går det inte, men jag tycker att det är onödigt att ta ett liv för ett enstaka bett. Bara för att kaninen bitit till en enda gång så behöver ju inte detta betyda att den är aggressiv.

Jag hade helt klart gett henne en chans.

Barn kan bli bitna när de stoppar in händerna i buren hos ett djur, för att de inte är lika bra som oss vuxna på att tyda djurens ev. varningssignaler innan de biter. Det hände mig många gånger som yngre innan jag lärt mig!

Det är inte DJURETS fel om någon får det att känna sig trängd - det är djuret som bestämmer vad som är att bli trängd och inte, och det får vi respektera och rätta oss efter i den mån det är möjligt, för att bygga förtroende och tillit.

1: Kontrollera om hon har ont - åtgärda.
2: Träna hantering.
3: Lär barnen att en del djurindivider har ett större behov av eget utrymme och därför måste få vara ifred i sin bur. Att det är du som städar och matar, och att kaninen måste få komma själv om den vill vara med barnen.

1 bett = inte aggresivitet enligt mig, det är om kaninen hugger och bits upprepade gånger. Så jag hade helt klart gett henne en chans till 🙂

Avliva inte snälla du utan som någon skrev, ge hellre bort henne till någon som är van vid såna djur alt. behåll henne och se om beteendet fortsätter!

#8 du låter inte kall utan väldigt realistisk! det e väl bättre och avliva henne än att ha kvar henne för "sympati"

#13 Bättre att ge kaninen ett bättre hem än att avliva?

Hade avlivat, inte normalt beteende.

Smilla har bitit min sambo två gånger, en gång i hälen och andra gången kom jag ej ihåg. Men har inte avlivat henne och nu är hon 2 år och aldrig gjort det mer, var runt 1 år sedan sist. 
Så kan släppa, vara engångsgrej osv. Så tycker man ej ska göra saker förhastat…

Spelar ingen roll enligt mig, har den bitit en gång är de en gång för mycket.

jag hade ALDRIG avlivat en kanin som bitit mig EN gång, kanske var det en engångsak? annars kan man ju ge bort hen till ett omplaceringshem, om du säger att hon ör svårhanterlig kan dom ju anpassa henne så att hon får ett hem hos någon som är van.

alla kaniner kan göras tama 😉

Djur har inte lika bra verktyg som oss för att tala om vad de känner och upplever.

De kan inte säga "fy vad jag har ont, snälla låt mig vara ifred" eller "nu tycker jag att du är för nära, jag är lite rädd - du får backa lite" - med ord, som vi människor. Men de talar om såna saker på andra sätt!
Det är en del av vårt ansvar som djurägare att lära oss tyda djurens ibland mycket subtila signaler, så att vi kan respektera deras gränser.

Djur som biter/gör utfall etc har sällan en genuin beteendestörning, och djur blir inte arga och sura på samma sätt eller av samma skäl som vi. Aggressiva beteenden är oftast en reaktion på något annat som djuret känner: Osäkerhet, rädsla, stress, smärta är några vanliga exempel.

Istället för att kasta in handduken, ge upp och döma till döden så fort ett djur morrar, gör utfall eller biter så bör man kanske fråga sig: "Varför gjorde djuret såhär nu? Vad upplever djuret? Vad kan jag göra för djuret för att det ska bli bättre?"

Smärta är det första man ska kolla upp hos ett djur som uppvisar aggression! Kom ihåg att kaniner och andra bytesdjur är experter på att dölja när de mår dåligt. De kan vara sjuka eller ha ont utan att vi tycker att det märks det minsta, bortsett från att de drar sig undan eller har en lägre retningströskel. När sjukdom väl märks ordentligt är de ofta mycket illa däran och måste ha akut vård.

Först när man hos veterinär har undersökt och fullständigt uteslutit att djurets toleransnivå är sänkt pga smärta eller på annat sätt nedsatt hälsa kan man börja träna bort ett negativt beteende. Det går om man vill, och man bör absolut ge det en chans!
Ett djur som har ont svarar däremot dåligt på beteendeträning - det kan snarare förvärra saken, eftersom djuret upplever att vi är ännu jobbigare om vi försöker träna när det har ont/mår dåligt och helst vill vara ifred.

Jag tycker att individen har ett värde, och rätt till en utredning och en andra chans, ungefär som en brottsling har rätt att försvara sig i en domstol. Har man däremot prövat allt och det inte blir bättre - DÅ kan man börja prata om avlivning.

Kastrering. Då ser man också till att det inte blir någon tjuvparning. Dessutom ta bort den annars stora risken för cancer i livmodern.

Det tycker jag är åtgärd nr 1.

Hur gammal är din kanin?

Det kan vara så att hon är i trots åldern. Min kanin som jag haft ända sedan första andetag, som jag verkligen haft som min lilla unge. Hon kom in i en ålder som var fruktansvärd. Hon bet och hade sig. Var grinig. Det pågick i någon/ Några månader och vet du vad? Nu har hon blivit lika snäll som hon var innan den där tiden. Hon har inte bitit mig en ända gång. Har visserligen sagt åt henne många gånger men hon var ju helt hopplös en stund. 

Tycker det är brutalt att avliva ett djur bara för att den bitit en människa 1 gång. Tycker det är helt fel som djur ägare. 

Om man har djur ska man ha tålamod. Man ska inte gå för fort fram. 

Alla har sin trotsiga ålder, så hon har nog kommit in i den tiden. Men en ända gång.. Barnet kanske gjort något mot kaninen som inte du såg? 

Jag känner ju inte dig, ditt barn eller din kanin men tycker det är bäst att ge henne några chanser. Upprepar hon detta är det dags att du kanske kollar så hon inte har ont eller om det är något fel någonstans.

Du får inte ge upp bara för att det hänt 1 gång .

Hoppas det löser sig men att avliva och ge upp är inte bra. Kämpa på istället. Ger du kaninen den respekt hon borde få kommer hon visa den respekt du ger henne tillbaka!

#14 jag tyckte #8 hade en väldigt realistiskt åsikt. TS hade skaffat kaninen för Avel vilket hon inte passar för. självklart går det se om efter en ny ägare, men med antalet kaniner på blocket så är det inte lätt att hitta en seriös kaninvan person som kan ta över henne. Jag förstår om TS inte vill ha kvar henne om kaninen visar tendenser att bitas. Nu har jag inte samma kaninvana, men aldrig har ngt av mina djur (3 hamstrar, 3 kaniner, 5 chinchillor samt 1 råtta) bitits utan en anledning! Det vill säga ingen har ngnsin bitit mig förutom min första hamster då jag dum som jag va stoppa in mitt finger i hans bo utan att förvarna, vilket var helt självförvållat. 

tycker jag då det är bättre att låta avliva ett djur om man inte kan ge henne en levnadsstandard som hon förtjänar. ABSOLUT. Jag skulle känna tvivel på att behålla en kanin eller något annat djur för den delen som jag inte kunde lita på i närheten av mina barn.

# 22 Linnea på Livetskaniner här på iFokus tar emot kaniner, hon är den seriösaste och kanin vanaste jag vet som gör det.

#8

Instämmer! Kloka ord…

Hon kanske försvarade sitt revir.. Eller är missnöjd med nåt. Min dotter fick ett ordentligtbett i armen i förrgår av sin kanin, hon måste ha varit sur för hon inte fick gå ut i hagen. När vi senare släppte ut henne så sprang hon och hoppade som en tok i över en timme. och hennes bur får man inte städa. Stoppar man in spaden och ska skotta ut skiten så ställer hon sej på spaden och kraffsar av allt eller så biter hon i den och försöker slänga iväg den. Den andra kaninen hade jag fullt upp med att få att sluta bitas hon var envis som synden men jag gav inte upp . När jag höll i henne och hon började bita mej så buttade jag bort hennes ansikte och sa bestämmt NEJ . Höll på med det bra länge. Nu är hon 10 mån och lyssnar när jag säger nej , bits inte heller.

#22 Men om man har möjlighet till ett bättre hem så är ju det bättre? Jag till exempel kan erbjuda ett finfint hem med mycket grönsaker, stora burar, vänner och såklart massor av pyssel och kärlek.
Bättre att försöka än att bara "ge upp" direkt och avliva kaninen för lätthetens skull.

Jag har haft en dvv  som bet mig ordentligt flera gånger i handen och de var för han vaktade buren! Fast han var en hane så de släppte vid kastreringen och med MYCKET övning och träning så blev han världens mysigaste.. 

Sen om du säger att ditt barn var i buren så kan de ju vara så om h*n är liten så kan h*n petat till den eller vad som helst som kan ha fått kaninen till att göra så..

Tycker iaf att de inte är rätt att avliva en kanin för att ha bitit en gång..

Och om kaninen nu har ont någonstans, skulle ju faktiskt själv kunna ha bettfel som nån skrev, är det då bra att sälja vidare kaninen tycker ni? Onödigt lidande säger jag isf. Tycker det är väldigt mycket mer ego att ha kvar att aggressivt djur (ett djur som mår dåligt) än att låta det somna vilket kaninen inte ens märker.
Jag hade låtit den somna in. Djur som biter oprovocerat är inte glada och välmående. När den dessutom bär på bettfel tycker jag det är bättre att avliva än att omplacera och faktiskt då riskera att någon annan parar kaninen, om inte annat så kan tjuvparningar alltid ske. Det är dessutom en Hona, att kastrera henne skulle vara en stor operation vilket jag inte tycker är snällt mot en liten kanin.

Nej, jag hade inte avlivat. Inte nu direkt, efter en enda händelse. Det är ett liv det handlar om, tycker inte man ska avliva hur som helst för att det skulle vara snällare mot kaninen. Om kaninen fortsätter visa aggressivt beteende, så är det en sak. Men som jag uppfattar det så är detta första gången?

Jag har inte läst hela tråden. Men tycker att du kan omplacera kaninen till en vucen/tonåring med gott samvete. Jag har en kanin som är världens snällaste mot vuxna och tonåringar. Hon är jätte snäll när barnen stoppar in fingrarna genom gallret o pussar på dem. Men så fort hon är utanför buren så får inte mina barn(16mån) gå nära då hon bitit en gång då hon kände sig påhoppad (min teori) men som sagt annar jätte snäll även vid brunst. Hon kommer inte att avlivas och mina vänner kommer att fortsätta "slåss" om i vems knä hon ska sitta i när dom är här. Är du rädd för att kaninen ska bita barnen igen så omplacera till vuxen eller tonåring med erfarenhet av kaniner.

#26 och #23 det är jätte bra att det i så fall finns två redan här som vill ta hand om kaninen ifråga. Hör av er till TS att ni vill ha henne så behöver inte TS fundera vidare på om hon behöver avliva henne.

Det är underbart att intresset för henne är stort då (säg till om jag har fel) finns många kaniner som förtjänar ett annat liv inte får det. Men jag håller i min ståndpunkt i att kan man inte ge kaninen det liv den förtjänar så tycker jag det är mer humant att avliva djuret. 

Det är en öppen fråga där man ombeds att komma med en åsikt och detta är min.

Eftersom de inte hänt mer än en gång hade jag inte avlivat, finns dom som kan tänka sig ta hand om sånna kaniner. Hon kan ha blivit rädd, brunstig eller ja, vad som helst kan ha hänt, så nej hade inte ens tänkt tanken på att avliva kaninen.

Hade du avlivat en människa för att den saligt någon hårt en gång men aldrig annars?

#28 ingen vet ju om kaninen bet oprovecerat utan de vet ju faktiskt bara den som var där. Den har ju inte bett fel utan dens släkting har de, de betyder ju inte att den har det. Tycker detta är fel. Att låta ett liv gå åt spillo när man bara är lat och inte vågar göra annat. Säg till kaninen istället. Ge den chanser, iallafall flera en EN. ett djur är inte aggressivt om de bitts en eller två gånger. Det är faktiskt överdrivet. Ett djur som visar aggressivitet och hugger så fort mn kommer nära, det är aggresivitet. Tycker sånt här bara är onödigt. Skicka iväg kaninen till någon som har bra hand om kaniner med atityd istället för att avliva. Vissa kan mer än andra så enkelt är det. Tyckef dem som avlivar ett djue för den bitits en gång är fega. Man måstr försöka. Det är djur ingen leksak som går att he iväg så fort den gör fel. Visa till djuret på ett bra sett att det gjort fel, på något sett måste den ju fatta. En kanin brukar nog också testa sina gränser så som hundar. Inte avlivar man en valp på 7 månader för den bitit någon? Och nej #28 hela detta inlägg var inte menat åt dig :)

Hon kanske blev överraskad? Kanske var hormonerna lite extra hoppiga o revirsinstingten lite extra stark just då? Kanske fanns det en kaninig aspekt på situationen som vi inte ser? Jag hade inte avlivat kaninen för något som kanske var ett misstag, en instingt som slog fel.

Min hona bet mig flertal gånger under dräktigheten då jag var i HENNES bur. Min lejonhuvade hane nafsade efter händerna när han var 5-7 månader. Visst slog mig tanken någon gång ibland att bara ge upp. Men jag fortsatte att arbeta med dom då jag visste vilka underbara individer de egentligen är. Min hane gillar inte barn och folk överhuvudtaget som är för på, han vill komma fram av sig själv. Jag har lärt mig hur han fungerar och gör saker med honom på hans villkor. Kaniner är unika individer med starka egna viljor som skiljer sig till och från varje kanin. Vi kan inte tvinga dem att gilla det där barnet som är för snabb och otydlig i sina rörelser. Däremot kan vi lära barnet hur just den kaninen fungerar.

#33 jag håller med dig om att djur inte är leksaker, just därför tycker jag inte att man ska låta djur flytta runt, en flytt är en stor stress i sig.
Den kan lika gärna ha bettfel själv och ha bitit för att den har ont, orsaken till bettet är ju okänt eftersom det var till synes oprovocerat.

Vad händer om kaninen biter i nya hemmet också? Kommer den flytta ännu en gång då? Eller kommer den få va kvar och "rehabiliteras" ytterliggare och då tydligt må dåligt? Oavsett så är det fel enligt mig. Visst kan det ha varit en engångsgrej med bettet, men en kanin som biter utan anledning….nej jag har väldigt svårt för det, Något måste vara fel. Man Ska kunna ha sina händer inne i en bur utan att bli påflugen. Det hade räckt för kaninen att morra för att visa sitt missnöje med handen i buren, att gå hela vägen till ett djupt bett tycker jag är ett överdrivet beteende.

#21 & #23: Jag håller helt med dig.

Jag tycker flera här har en otroligt tråkig syn på kaniner och tar alldeles för lätt på avlivning som lösning på problem. 

Har man tagit på sig ansvaret för ett djur så ska man se till att djuret mår bra, att hålla det friskt, se till att det trivs m.m. - och där ingår att lära sina barn (om man har några) att respektera djuret och lämna det ifred i sin bur/bädd/korg osv! Barn har ingen allmängiltig rättighet att vara och störa djur i tid och otid. Det är du som vuxen som har ansvaret för att även barnet lär sig att förhålla sig till djuret på ett schysst sätt.

Om djuret biter ett barn är det mer sannolikt att det är barnet som gjort fel eller gått för långt, djuret ska inte straffas ytterligare för det!

Och som jag sa tidigare: Man bör alltid kolla upp hälsa/smärtutreda ett djur som uppvisar aggressiva tendenser. Men ett bett en gång är inte aggressivitet på det viset tycker jag.

Omplacera är ingen vidare bra idé om du inte är väldigt noga med köpare, och att först utesluta sjukdom/smärta. Stressen kan förvärra beteendet, jag hade behållit och jobbat själv med kaninen ett tag för att göra mitt bästa för att förbättra innan ev. överlåtelse.

Det som gör mig mörkrädd när jag läser vad ni skriver är att ni verkar sväva i någon slags tro att kaninen har skyldigheter mot er… Kaninen finns till enbart för sin egen skull, ingenting annat. Och eftersom den är helt i ditt våld ligger ALLA skyldigheter hos dig som ägaren. Om kaninen sedan väljer att vara tillgiven mot dig eller ej beror på om du gjort dig förtjänt av den tillgivenheten. Den är ingen fabriksvara programmerad för att vara foglig. Man får heller aldrig glömma att kaninen tvingas leva under förhållanden mycket långt ifrån vad den är skapt för och vad den själv hade valt.

#8 Ja en kall jäkel är en underdrift. Det finns logik i ditt resonemang men ingen medkänsla överhuvudtaget.

#37 Bra skrivet!

#38: Kan ENBART hålla med dig! 🌺🏆 

Uttryck som "elak kanin" och "kanin man inte har någon användning för" med mera som förekommer här på KiF rätt ofta i olika trådar gör mig så otroligt ledsen.

Har man bara djur för att "använda" och utnyttja dem för sina egna syften & egen vinning, samt är beredd att släcka ut ett liv rakt av på så lösa boliner som ett bett så är man illa ute empatiskt enligt mig…

Kaninerna är individer. Levande varelser. Personer. De är inte maskintillverkade saker, som alla ska fungera på exakt samma sätt, helt felfritt, jämt. Man har stort ansvar själv för hur kaninens beteende blir.

Om ens barn biter ett annat barn, ska man avliva det då?

Människan må ha makt över allt annat levande på jorden, men djur har minst lika mycket rätt att leva som vi. Ett kaninbett hit och dit får man faktiskt räkna med som kaninägare! Även världens snällaste kanin kan få nog av oss människor och då ska dom faktiskt ha rätten att få säga ifrån om det också.

Såvida din kanin inte är aggressiv på allvar, och så menar jag att den biter och morrar så fort den ser dig, så har du inte "rätten" att ta livet av den! Och även ifall den skulle vara aggressiv så bör den få leva!! Har den däremot ont så bör du åka till en veterinär och se ifall du kan göra någonting åt det. Finns det inget att göra och kaninen

lider

avliva!

Avliva inte kaninen i första hand utan ta dej tid att studera den och hen/hennes  beteende. En av våra kaniner försöker faktiskt visa oss vad hon vill och hur hon tycker saker är. Då är det lättare att förstå den. Kaniner har ju revir som dom vaktar. De kan vara så enkelt att kaninen ville vara ifred när barnet stoppade in handen. Den kan vara rastlös och ville ut och springa . På nåt sett måste den ju förmedla att den vill nåt eller tala om att jag är missnöjd med nåt.  ✨ Normalt sett är det inga agressiva djur.

**Vi har kaniner av egoistiska skäl.

Det är sanningen.**

Jag blir mörkrädd av att läsa i denna tråden. Råder alla er som sitter och skriker; Rädda kaniner! Att skaffa er barn först, och sen komma tillbaka med ett öppet sinne. 

Men det är nog en dum idé, eftersom ni tycker att det är barnets fel om kaninen biter. Vad gör det om barnet saknar en fingertopp eller 2? Nej, ni blir nog sannerligen inga bra föräldrar alls.

En hund som biter oprovocerat tar man bort, eller omplacerar till någon utan barn. Men en kanin som biter oprovocerat ska vi behålla till varje pris?? För vems skull? Kaninen? Eller för att det finns människor som er här som dömer en när man inte vill behöva vara rädd för sitt husdjur.

Kaniner är ett produktionsdjur. Kaniner är ett DJUR. Sluta förmänskliga dem, DET är däremot ohälsosamt för dem!

Tack för alla synpunker!

Gällande att jag inte har rätten att avliva.. Det har jag ju eftersom kaninen är i min ägo.. Att jämföra med människor är bara löjligt enligt min åsikt.

Jag har en annan kanin som bitit när hon varit dräktig, då har hon nafsat och det har hänt upprepade gånger. Hon gjorde det för att markera och det gick aldrig hål och oftast vidrörde hon inte ens huden. Detta beteende har hon haft när hon varit dräktig och gör annars ingenting sådant. 

Gällande just denna händelsen så hade inte dottern rört kaninen utan hon stoppade in handen i buren och kaninen hoppade fram och bet tag ordentligt och orsakade skada vilket jag inte tycker är ett ok beteende. 

Jag kommer inte låta mitt barn (8år) hantera kaninen något mer. Men jag kommer inte heller avliva i nuläget. Kaninen är äldre än att vara i trotsåldern så om det var något sådant som påverkade så var det antagligen brunst. Händer detta igen så kommer nog åtgärder vidtas..

#43 Tycker du resonerar bra, att inte låta ditt barn hantera kaninen så länge, och observera kaninen en liten period 🙂

#39 håller med dig fullständigt anser att folk som gör så och har bristande kunskaper om kaniner och vägrar ta till sig vad de med den kunskapen säger inte bör ha kanin i huvudtaget 😡men det är förstås  min Åsikt!! och tyvärr kan vi inte styra vem som köper kaniner och inte det ända vi kan göra är att försöka infromera och hjälpa så gott vi kan.

#43 det låter klokt. och känner du inte att du kan ge henne en framtid hos dig så verkade det redan finnas fler här som vill "rädda" henne.

#39 vi alla har kaniner för "egen vinning" även om det är för att ha dem som sällskap, för hoppning, utsällning m.m. Om det är så att vi inte ska ha kaniner för vår egen skull skulle vi väl inte gjort dem till tamdjur och då kanske vi ska sluta avla fram nya kaniner. Hur många kaniner ser det som sitt livs uppfyllelse att gå på utställningar?

Jag tvivlar på att ngn i detta forum vill sina kaniner illa, för då vore vi inte här och diskutera detta. hade vi struntat i deras välfinnande hade detta ämne inte bidragit till sådan debatt. sen har vi olika syn på hur långt vi tänker gå för att kaninen i fråga ska utsättas för. Jag tror inte ngn här skulle tveka om att låta ngn annan ta hand om en kanin som man inte klarar eller kan ha kvar. men som jag förstår handlar det om att inte vilja flytta runt dem som att det vore kläder.

Det är troligast att det är ett hormonstyrt beteende som har med revir att göra. Buren är ju boet. Det måste ju vara helt klart att kaninen inte kan uppfatta att barnet är allt som det är för dig, och att det är en familjemedlem med högre prioritet än kaninen själv. Det är ju heeeelt utanför dess tankeförmåga. Den upplever bara suddigt (eftersom den ser dåligt framför nosen) rivaldjur som dyker upp i dess bo/lilla revir (buren), när den är inställd på två saker: föröka sig och försvara sitt utrymme (mot andra honor mm).

Sedan är väl barn i den åldern inte heller helt kunniga om hur de bör göra utan är rätt spontana.. Men man kan ju lära dem så att umgänget blir bra för båda parter. Förmodligen bör det då ske på marken utanför buren.

De pengar det kostar att kastrera, varför inte lägga dem? Problemet löst. Alla program med husdjursexperter, böcker, info etc. säger ju: kastrera ditt husdjur! Pga beteendeproblem, för att inte få oönskade parningar, rymningar, aggressivitet o stressymptom. Ditt djur har just uppvisat ett sådant symptom, och du har inga avelsplaner ändå, saken borde vara biff?

Om man väljer att ha en kelkanin - då betyder det att man ska skapa förutsättningar för att den ska kunna vara social o tillgiven - vilket betyder att man måste ta bort de förutsättningar som gör att den bara kan tänka som hormornerna vill.

#47 Kastrering är aldrig garanti, oavsett djurslag 🙂 Stor chans att det hjälper vid vissa beteende osv dock 🙂
Här är enbart katterna kastrerade (eftersom de går ut). Och mina har aldrig haft såna beteende som kastrering kan hjälpa mot (inte andra kaniner osv jag haft heller). Så tja, beror kanske på egen erfarenhet osv också?

Jag är nyfiken.
Väldigt Off Topic

Minaninar och Stinastygg, hur länge har ni haft kaniner? Och hur många kaniner har ni haft under denna tidsperioden?

#49 Om du är så nyfiken egentligen vet jag inte, men vill du diskutera det så är du välkommen att skriva ett privat PM och fråga. I övrigt tycker jag att har du något emot mina förslag eller råd så kom med fakta eller beskriv vad som är fel med dem, eller vilket alternativ du hellre skulle föreslå. Som sagt alternativa metoder kan ju diskuteras här på forumet och man kan beskriva o motivera sig.😉

#42 och #49:

En hund som biter tar "man" inte alls bort eller omplacerar. Tala för dig själv!!!

I min värld och i mina bekantskapskretsar är det självklart att oavsett djurslag alltid ta reda på orsaken till problemet, därefter åtgärda, och träna!

Jag har haft en hund som bet. Han visade sig ha cancer och svåra  smärtor - dvs han försökte på alla möjliga vis att förmedla hur han kände! Han hade ont och var frustrerad, och hade dåligt tålamod.

Det är bara att gå till sig själv - man är ju inte så himla peppad och trevlig om man har jätteont nånstans, och det är inte att förmänskliga djur - det är att ta hänsyn till att fysiologiska, somatiska faktorer kan påverka beteendet och retningströskeln, hos mänskor såväl som andra djur.

Att tro att vi är något annat än djur, och något förmer än andra djur, är naivt. Vi är en art primater, en högt utvecklad apa, som tyvärr har lite för stor hjärna och för stort ego för vårt eget bästa. (Men vi är inte tillräckligt smarta för att veta när vi ska sätta stopp i en utveckling. Snart har vi förstört en hel planet, grattis till oss.)

Ni som tycker att barn ska ha rätt att få bete sig hur de vill mot ett djur, utan att djuret ska få säga ifrån - ni kan ju sätta era barn i första rummet genom att absolut inte skaffa djur. För är man inte beredd att skydda djuret från ett okunnigt barn, samt lära sitt barn förstå och respektera djuret, så ska man inte ha djur i en barnfamilj!

Och så tycker du att du kan ha synpunkten att jag inte skulle vara en bra förälder?

Är det ett bra föräldraskap att lära sina barn att de får göra som de vill mot andra levande varelser utan konsekvenser? Att konsekvensen av deras felaktiga handlande blir djurets död, och att det är helt okej?

Djur har känslor, de har gränser, och de har verktyg för att förmedla detta och säga stopp. När de gör det är det VI som gått över DERAS gräns. Det är inte djuret som skall straffas, det är vi som skall självrannsaka och förändra vårt beteende mot djuret.

Hur länge jag haft kanin och hur många är inte relevant överhuvudtaget, det är en fånig översittarfråga. Jag hade haft samma åsikt även om jag aldrig hade haft kanin!

Du själv har antagligen haft alldeles för många kaniner, eftersom att du uppenbarligen blivit förhärdad och okänslig, eftersom att du avpersonifierar och objektifierar kaniner och inte tar hänsyn till individens egenvärde eller anser att de har rätt till en andra chans.

#51 Det jag ville förmedla jag med.  Stort plus till dig!🙂

Alltså, dethär att många här inne bara ger upp för att det blir lite jobbigt… vad är det för djursyn? Avliva eller omplacera bara för att det inte gick exakt som man hade tänkt sig?

Vad är det för etiskt förhållningssätt? Man tar ansvar för det man tagit på sig.

Det är levande varelser, man får väl ändå för bövelen ta med i beräkningen att det kan gå lite hur som helst, djur är individer!

"Shit happens - deal with it!" Och att deala med det är inte att släppa ansvaret genom att omplacera eller ta livet av djuret i fråga. Det är att göra sitt bästa för att göra saker och ting rätt igen!

Glöm aldrig någonsin att sjukdom eller smärta kan ligga bakom ett beteende, allihop. Jag har varit där, jag vet vad jag pratar om!

Hälsokoll/smärtutredning är alltid prio ett vid plötsliga beteendeproblem!

#51

Hjälp, du går ju inte att resonera med. Världen är inte svart och vit! Det finns gråskalor också.

Av ditt hetsiga svar, och att du tidigare vägrat ge ut källor på dina uppgifter så fick jag veta mer än nog. Du får gärna sitta här och propagera för din sak, men snälla, skapa en EGEN tråd om det så att personer som behöver hjälp får hjälp. + att jag då kan undvika dina trådar :) Problem solved!

För mig är inte en kanin ''aggressiv'' för att den har bitit en enda gång!

ta reda på varför denna kanin bet, kanske den har ont?

Ett liv är ett liv, att ta bort ett bara för att den har gjort ett enda misstag tycker jag är väldigt fel 😮

#51

"Ni som tycker att barn ska ha rätt att få bete sig hur de vill mot ett djur, utan att djuret ska få säga ifrån - ni kan ju sätta era barn i första rummet genom att absolut inte skaffa djur. För är man inte beredd att skydda djuret från ett okunnigt barn, samt lära sitt barn förstå och respektera djuret, så ska man inte ha djur i en barnfamilj!"

Det är väl ingen här som säger att barn får göra vad de vill mot djur?!!? Det som argumenterades var huruvida man ska ha kvar ett djur som utan ngn klar orsak attackerar och biter ett barn, eller vuxen för den delen. Jag tror att många av oss föräldrar på detta forum (som tar sig tid att diskutera djurhållning) tycker just det är viktigt att lära våra barn ett empatiskt förhållningssätt gentemot djur. 

#53

Om du skaffar en kanin med tanke för att använda för Avel. Om denne kanin inte passar då i Avel, behåller du då henne? Om du skaffar en kanin som en familjemedlem till din familj och hon inte mår bra av (eller vill bli "kelad") eller helt enkelt inte passar att ingå i familjen som kelkanin, behåller du henne? Gör du det beslutet utifrån kaninen då eller dig själv?

Stinastygg (ni andra, sorry för OT)

Innan du uttalar dig om saker du inte vet något om. Nej, jag avlivar inte en kanin efter att den bitit en gång. Jag söker efter andra lösningar i första hand.

Kaniner är individer. Du verkar inte förstå detta. Det härliga med individer är att de alla har olika personlighet. En kanin som tycker om dig, kanske inte gillar en annan. För det gör ju inte ens vi människor, gillar alla menar jag? 

Vissa kaniner gillar inte barn och deras burdusa sätt, precis som människor. Alla människor gillar inte barn, då de är alldeles för framåt & brutalt ärliga. 

Ska vi då tvinga en kanin att leva i en miljö den inte trivs i? "Jobba bort aggressiviteten"? En kanin som inte tycker om barn, men blir "fixad" och därmed slutar bitas, kommer inte sluta ogilla barn. De lär sig bara att det inte lönar sig att bitas, men får fortsätta leva i en miljö de inte känner sig helt bekväma med.

Att sälja vidare en kanin som bits är inte heller det lättaste, för har kaninen ett problembeteende så är det stor risk att nästa ägare inte fixar att lösa problemet. Det är därför avlivning tas upp. Det är inte den enkla utvägen, det kan vara en bra lösning för en kanin som inte trivs med tillvaron. Att avliva en kanin pga psykisk ohälsa är svårare än att avliva en kanin med exempelvis cancer. Vet du varför? Jo, för att man då ställer sig frågan om man gjorde rätt val.

Jag har haft kaniner i 16 år, jag är en bra och omsorgsfull djurägare. Jag har förlorat vuxna i sjukdom, jag har förlorat ungar som har ett helt liv framför sig. Jag har betalat femsiffriga summor på veterinärbehandlingar. Så kalla mig inte kall och okänslig, jag gör det bästa för mina djur.

#53 WORD!

Jag tror det kan bli hur bra som helst med kaninen igen :) Jag vet en hane som en dag högg min kompis i smalbenet. Fatta, i underbenets framsida, där har man typ ingen lös hud?? Men han hängde fast i huden där, klöste och fräste trots att hon sparkade vilt omkring sig tills han då tillslut flög av o in i en vägg. Tjejen fick ett djupt blått och blodigt sår. Jag gick fram och plockade upp honom och satte in honom igen. Kaninen ägdes inte av någon av oss, vi passade den.

Kaninen har aldrig bitit någon annan. Men den dagen var väl inte hans dag. 

Så jag tror inte du ska ge upp hoppet :) Lycka till, tror du förhoppningsvis kommer att få uppleva att små engångshändelser inte definierar en kanin

Jag hade inte avlivat en kanin som bitit en gång. Min förra hona brukade bita till riktigt när man skulle ta henne från hagen. Men hon var ju rädd och stressad. Dessutom så är kaniner som vilket djur som helst, de blir skrämda och de försvarar de sig. Om detta händer igen så kanske hon är brunsti , mår dåligt eller är skrämd.

Bara en tanke, men är inte frågan på något sätt avslutad? TS har ju frågat, fått svar, och slutligen svarat att hon ska avvakta. (Vilket jag personligen tycker är jättebra). Hon har fått tips? på personer som, om hon inte vill ha kvar kaninen, kan ta hand om den. I nuläget finns det väl egentligen inget kvar att diskutera, om det inte kommer fram nya uppgifter tex. att kaninen har bitit igen etc.

Det ni gör nu är bara att kasta sten på varandra och det är varken moget eller särskilt produktivt. (Gäller inte dig TS utan några andra användare).

Hur gammal är hon? Kan det vara att hon är revirbenägen bara? Är hon inte gosig utanför buren?
Hade en kanin som var agressiv både i buren och utanför. Kastrering hjälpte inte. Han avlivades. Hans bror var lika men något snällare, han blev snäll mot alla vid 3 års ålder.

Haft en kanin som enbart var agressiv i buren, väldigt revirbenägen men super gosig utanför. Han blev kanon snäll hos den nya ägaren jag sålde han till.

#57: Nu fick jag en helt annan bild av dig! Nu sa du saker som går helt i linje med min egen djursyn och etik. Vad skönt. Ibland beror det så mycket på hur man uttrycker sig på nätet, det är lätt till med förhastade slutsatser och missförstånd.

(Men att jag inte skulle förstå att kaniner är individer? Vad är det jag tjatat om i varenda inlägg!?)

Nå, jag är iaf beredd att sluta fred.

Bockar av denhär tråden på följa-listan nu, för att jag inte har mer att tillföra - sagt min åsikt tillräckligt tydligt - och för att inte reta upp fler med min rättframhet eftersom den tydligen sticker somliga i ögonen. (Eller själv bli mer uppretad på uttalanden som jag tycker är helt out in the blue…)

Ts, jag tycker det är bra att du inte dömer av bara en händelse även om det är en oacceptabel sådan (kan ju som många säger vara en orsak bakom) och Det var nog ett smart drag att ditt barn inte ska hålla på med just den kaninen, i alla fall tills ni vet varför.

Vi fick ganska just hem en kanin som redan hunnit bita min man en gång och klösa mig två gånger men jag meilade fd ägaren och det är ett helt nytt beteende så jag gissar att det är hormoner och nytt ställe som kör till det så hon ska inte slaktas än men blir det nått beteende som fortsätter så slaktas hon, men då har ju vi produktionsdjur inte keldjur (däremot kan man kela med dom också). Däremot lär man ju sig saker av allt, tex skulle jag sälja en vuxen kaninhona skulle jag försöka sälja henne efter värsta hormonruset om det går för att minska stressen på kaninen och den nya ägaren och det var inte nått vi tänkte på innan.

Så det kan ju finnas saker att lära av det här också även om det an kännas jobbigt att ha en kanin som beter sig så (av olika anledningar för kaninen själv är en)