Det var ett tag sedan lilla Sotan vandrade bort från jorden, tänkte uttrycka mig hur mycket hon betydde för mig. Du hade ett sjukt dåligt liv innan du kom hit, jag brukar tänka att du var aldrig här för att stanna riktigt länge, utan jag lånade en "ängel". Du var missförstådd och hanterad oförsiktigt. Du litade aldrigt helt på en människa, inte så konstigt när en 5 åring kom och klämde dig under armen ibland i ditt förra hem. Du litade inte heller på mig till 100% Jag ångrar att jag inte tog mer tid åt dig, för en dag var du borta och skulle aldrig mer komma tillbaka. Jag kommer aldrig att få se dina fina och busiga upptåg när du tror att ingen ser. Jag kommer aldrig möta dig på morgonen när du tigger mat, eller kanske får för dig att man får klia dig bakom öronen i några sekunder. Men på nåt sätt känner jag mig lättad, du slipper nu bli stressad av att en människa kommer och ska röra dig. Du var tvungen att "gå" din erfarenhet av människor var allt för hemska… Men jag kan bara hoppas att du mår bra där uppe bland dom evigt gröna ängarna och slipper alla dina dåliga minnen av hemska människor. Men du ska veta att, jag kommer ALDRIG glömma dig! R.I.P min älskade vän!