Själv har jag tre monster till barn  1,5 årig son 2,5 årig dotter en precis 5 åring och med alla barn hade jag förra året 4 planerade kullar kaniner och en hundvalpskull och dom är verkligen monster överallt och ingenstans men just när det gäller djuren i vårt hem är det TOTAL förbjudet att vara elak eller röra kaniner utan att fråga och än har det inte hänt några olyckor med kaninerna inga thuvparningar eller utsläppta kaniner . och dom flesta av våra burar är i deras höjd och dom kan öppna .

Glömde bilden på monstret ;)
Hennes kanin Fluff-Fluff och det ser ut som hon håller honom hårt men det gör hon inte

Det undrar jag med. Vet man att ens småsyskon gärna är "på" kaninerna, ger fel mat osv, då får man säkra burarna osv, inte svårare än så tycker jag….

Har två syskon, den yngsta är 9 år. Har förklarat för henne att hon absolut inte får öppna burdörrarna till mina kaniner om inte jag är med, och hon får inte vara runt kaninerna med sina kompisar utan att jag är där. Där emot får hon vara där när hon är själv och ge dom gräs genom gallret på somrarna. Och än har hon då lyssnat på det!

Glömde skriva att jag har två 1åriga tjejjer som älskar kaninerna men dom är aldrig själva med kaninerna och har aldrig varit elaka mot dem. Dem vet att man klappar försiktigt och är försiktig mee kaninerna men hunden leker dom med och drar i pälsen o utforskar munnen o petar lite i näsan. Känner att jag har en otrolig tur som har en sånn snäll och tålig hund men de ligger mycke jobb bakom oxå. Kan tillägga att jag inte skulle tillåta mina barn att leka med hunden om han skulle visa minsta tecken på att han inte ville.

Nu har jag bara en kanin så att släppa ihop han med en annan går ju inte. Min 4 1/2 åriga son är uppvuxen med djur och respekterar och vet hur man behandlar djur, han är gärna ute hos kaninen och pysslar, plockar bort lortar med kattspaden och ger hö eller bara sitter och klappar han. //linda

Jag har inga småsyskon så för mig är det inga problem. Jag har även flyttat hemifrån och har egen lägenhet, så inga obehöriga. ;-) Åker dock ofta hem till mina föräldrar och det händer att jag lämnar kvar mina kaniner där ett par dagar också men det brukar funka kanon. Mina föräldrar vet vad som gäller och skulle aldrig släppa ihop mina kaniner utan min vetskap.

har en lillebror men har inga problem för han är så pass gammal så han fattar vad man ska och inte

Här är det sonen på 8 som är problemet. Han har en NPF-diagnos som gör att han inte fungerar riktigt som andra barn i samma ålder. Han släppte ut två kaniner förrgår (som tur honor). MEn eftersom han är 8 så finns det egentligen bara ett sätt att hålla honom utanför burarna och det är med hänglås. Jag är inte riktigt berädd att gå dit än.

Min syster är fem år och har en stor respekt för kaninerna. Jag kan faktiskt låta henne vara hos kaninerna själv:) Om jag säger att hon inte ska så lyssnar hon. Hon skulle aldrig skada kaninerna och hon vågar bara vara hos gammelkaninen som är jättesnäll och har ett bra teperament. Har ett stort förtroende för henne.

Kan ju även säga att han släppt ut kaniner tre gånger på de två år vi haft dem. Och det är inte på flit utan det handlar om att han inte har impulskontroll och samma nogrannhet som andra barn i samma ålder.

Har inga småsyskon, Men ungar som tycker det är kul att släppa ihop kaninerna, 😡 Dom släppte ihop Tufsan och Björn, Tack och lov att tufsan är kastrerad! 🙂

Har inga småsyskon men småkusiner. De vet att de inte får öppna burarna om inte jag är med, om de vill ge dem en bit av en kaka etc. så måste de fråga mig först. Brukar då istället ta fram äpple/morot/gurka.

#1 #6 vilka underbara småpluttar! o va kul o se andra föräldrar här.

jag har en på 3 o en på 5. 3åringen e nästintill totalt ointresserad. 5 hjälper mig ta hand om kaninerna. han är väldigt duktig och skulle inte komma på tanken att släppa ut dem, eller ihop dem, trots att han har svårt att förstå varför de inte kan få ungar tillsammans.

Dock såg jag honom ge kaninerna björkpinnar. Som tur var hann jag ingripa innan kaninen hann smaka. Han ville vara snäll och de gav oss en god ursäkt att prata trädsorter. Hade jag dålig koll? det skulle jag inte vilja säga, men för alla som inte har barn så går det inte alltid att vara steget före trots att man vill det. Man kan aldrig veta alla situationer som ska dyka upp och ibland är barn väldigt påhittiga. 

Visst tycker jag det är väldigt viktigt att prata med barn om hur man är med djur, men jag kan förstå att det kan vara svårt för syskon att hela tiden ha koll på yngre syskon om de inte får hjälp av sina föräldrar.

måste ju visa mina två älsklingar

Jag tror att det handlar om okunskap hos de små! Att man helt förbjuder dem från att umgås med djuren, eller att man bara säger "nej så får man inte göra" istället för att förklara vad som är okej.

Jag hade kaniner sedan jag var omkring 6-7 år gammal, med en 3 år yngre lillasyster. Vi fick leka med kaninerna, ge dem mat och liknande. Även på egen hand efter ett tag, eftersom att mina föräldrar var noggranna med att förklara vad man fick och inte fick göra, så vi visste det själva och rättade oss efter det. Iofs har vi alltid haft djur och är vana vid att man ska respektera och behandla dem väl. 

Däremot var mina föräldrar alltid med när våra vänner skulle få umgås med djuren. De hade inte alls samma insikt på hur djur ska behandlas, och kunde vara rent ut sagt elaka mot kaninerna om de inte sas till… Man får vara tydlig med barn! :)

Mina syskon är en bror på 13 och en syster på 18. Kan säga att det var min syster som var problemet… En dag för ca 2-3 år sen fick min hona plötsligt ungar! Inget som jag hade tänkt på eller ville ha för tillfället. Jag förstod inte hur det kunnat hänt då ingen av dem hade haft någon möjlighet att smita in till den andra. Fick efter någon vecka veta att det var min syster som släppt in min hane till honan för att visa våran kusin hur det gick till. För skojs skull alltså… Jag såg då fan inget skoj med detta!! Det behöver inte vara ett mindre syskon eller brist på regler utan kan hända precis vad som helst..

Oliver bor ju på mitt rum, och mina småsyskon vet att de inte får hålla på med honom när jag inte är hemma. Min yngsta syster, som fyller tre snart, älskar lilla ohyfsade Oliver och han är snällare mot henne än med mig! haha

När jag var liten (7,8 år) brukade jag säppa ihop våra honor med våran hane som vi hade då, för jag tyckte han såg så ensam ut. Tänkte inte alls på att det kunde bli ungar (som det senare blev då..). Fast mamma och pappa var inte så någa med sånt, dom tyckte nog det var lite mysigt med kaninungar. x) Som tur är vet jag bättre nu! ^^

#18 det var ju en god tanke i alla fall :)

#16, jag vet inte om det alltid handlar om okunskap, dels det som #17 berättar, men jag tvivlar ändå att en 3åring kan mentalt förstå vilka anledningar som gör att man inte ska släppa ut eller släppa ihop kaniner. O sen vill jag nog säga att en del barn gör saker som de vet att de inte får och det behöver ju inte ha nå o göra med att de vill vara "elaka mot djuren"

#20 Fast vi uppfattar och lär oss sociala normer redan från de första åren. Det handlar som ytterst liten kanske inte om att förstå innebörden av det man faktiskt gör, utan att det görs. Monkey see monkey do. Det är i vilket fall vad jag tror!

Jag har två småsyskon på 12år (13 i år) och den andra på 6år (7 i år). Min älsta illa syster är väldigt involverad i kaninerna, hjälper mig alltid med utfodring samt bur rengöring utan att tveka! Min yngsta syster hjälper till med utfodring och hon får gå i koppel med de lite lungnare kaninerna om jag är med. Mina systrar skulle ALDRIG få för sig att göra något sådant som att släppa ihop två kaniner, inte mina föräldrar heller för den delen. Men när man har 10 kaniner så kan det faktiskt vara skönt när ett syskon hjälper till ute, jag brukar kalla förådet (där majoriteten av kaninerna bor) för en " gnällfri och bråkfri zon", alltså inga argumentationer som ex. "Jag orkar inte, jag vill inte osv." Eftersom det är ju faktiskt levande varelser som de valt att vara delaktiga i. Jag tycker det är viktigt som ett äldre syskon att hjälpa till och bygga upp ett nytt gemensamt intresse så man har något att prata om :) Så mina syskon är VÄLDIGT delaktiga i kaninerna eftersom kaninerna är en extremt stor del i mitt liv så det blev bara att i allihopa hjälps åt därute, även fast jag och mina föräldrar har det större ansvaret. Minsta syster Emelie och The most beautiful thing "Malwa" somnade i min säng, super gulligt! (Ser ut som Emelie mosar henne men det gör inte.)

Måste bara lägga upp en bild på Angelica och Nalle puh också ;)

#21 absolut så håller jag med dig angående de sociala normerna tränas tidigt, även redan under graviditeten. jag talar bara om faktiska händelser. Så när min 3: åring testar (när vi inte ser) att kasta något ner i toaletten, men då hon vet att "man ska inte kasta saker i toaletten", så tror jag det handlar om själva nyfikenheten, än vår misslyckade uppfostran. Så jag bibehåller min synpunkt i att även om vi önskar kunna ha 100% koll på små barn/syskon så kan saker hända, vilket var mitt svar på TS fråga "Ni som har små syskon. Varför låter ni de ske?"

Jag har en 2-åring som inte rör buren! Ibörjan så kunde hon öppna den (Dock sätta ut hans brygga och fixa i ordning allt gjorde hon med!) men det har räckt att säga till henne 2 ggr så har hon slutat :) Nu frågar hon ifall hon får öppna och ge han saker :)

Än fungerar det bra med en 2åring och en 4åring här hemma. De öppnar inte burtaket även om de kan det väldigt lätt. De frågar om de får klappa henne när hon är i buren och respekterer att göra det bara när Snö själv hoppar upp på hyllan och ställer sig på bakbenen mot dem/för att möta deras händer. Hoppar hon ner säger de själv att hon inte vill mer och stänger. De tar det lugnt när hon är ute men då är vi oftast i deras rum. Vågar inte ha henne i hela lägenheten när de är vakna, de skulle lätt glöma och är klumpiga i sina rörelser. Vill att de sitter hyfsat still när hon är ute. I alla fall att de är på en så pass liten yta att jag kan ha stenkoll.

De älskar henne verkligen och hjälper mer än gärna till med allt :)