Vet ej hur jag ska skriva detta utan att låta oansvarig osvosv och allt vad man får höra, men jag vet vad jag gör och jag behöver verkligen hjälp så here we go. Det blir förmodligen ett ganska långt inlägg också men jag skulle bli sååå tacksam om jag fick hjälp, tips? eller idéer/tankar! 

Det är så att jag har en kanin vid namn Pip. En hane född i mars 2012 så snart 1 år gammal. 
Han är världens snällaste och goaste men väldigt rädd och feg av sig. Rädd som sjutton i sele, rädd för att bli fångad i hagen, rädd för att åka transportbur, rädd om man klappar honom på rumpan eftersom han tror man ska ta upp honom då, och ja, i princip rädd för allt sånt. Mina andra kaniner var också svååra att fånga i hagen när dom bara hade bott här i typ en/några månader och jag inte kände dom men efter ett år (nästan så länge som Pip bott här ju) så växte det ju bort och att "fånga" dom är hur lätt som helst. 
Men om Pip vet att jag inte ska ta upp honom så kommer han glatt fram så han är väldigt social men bara, ja, hemskt osäker av sig? 

Jag har även två andra kaniner, hanar båda två. Om dom två får lukta på varann genom hönsgaller så blir dom som galna och om dom kunde skulle dom slåss utan tvekan. Ja, dom är helt enkelt som hankaniner ska vara mot varann. 

Men när dessa två kaniner får lukta på Pip så bryr dom sig inte. Jag menar det verkligen när jag säger att DOM FATTAR INTE ATT HAN ÄR HANE. Det är verkligen så, aldrig någonsin har dom på något sätt blivit arg på honom och dom kan till och med lukta på honom genom vanligt kompostgaller utan att ens få en tanke på att börja bråka med honom och bitas. 

Idag hände dock en grej som verkligen fick mig att fundera. 
Pip och en annan av hanarna, Sune, bor i en fackbur. Sune underst och sedan Pip över. När dom får mat på kvällarna så brukar jag ställa Pips matskål ganska nära burluckan och sedan ha burluckan öppen medans jag matar Sune så han måste komma fram för att äta och på så sätt våga lite mer och få lite mer kontakt med mig/omgivningen typ. 
Som vanligt så hoppade Sune ut i mitt knä vid matningen som han alltid gör eftersom jag sitter på huk när jag matar honom. Han ställde sig på bakbenen för att speja på Pip som han alltid gör och dom brukar få lukta på varann (om Pip väljer att gå fram till Sune för så nära står inte skålen att han inte har något val, jag vill ju att han själv tar för sig lite mer och kommer fram själv liksom) typ en sekund innan jag tar min arm emellan dem (om dom mot all förmodan i världen skulle bli sura på varann.) 
Skillnaden var att idag hann jag inte ta armen emellan eftersom Sune flög upp i Pips bur och direkt började med sitt parningsläte (som han alltid gör när han är kåt) och PARA sig med Pip!!! Snabbt som attan drog jag ner Sune i sin bur igen men chockad var jag. Han hade ju nyss försökt para sig med en annan hane för han trodde det var en hona???

Jag vände på Pip för att kolla att han verkligen är en hane och ja, det var han, men hans kulor är typ mini. Inte alls lika stora som andra hanar i hans ålder har vad jag sett. Jag blev så fundersam över detta, har han inte kommit in i tonåren så att säga och blivit könsmogen än eller? Jag menar han fyller ju snart 1 år! 
Och det är inte utan anledning som han kallas för bebisen eller fisen utan det är för att han är som en liten feg bebiskanin i en stor kropp. Tänk er en rädd liten harunge fast i en typ fullvuxen kropp så har ni Pip framför er. Jag började fundera på om hans osäkerhet har att göra med att han faktiskt inte ens kommit in i tonåren? För han beter sig ju som en bebis. Jag har tusen frågor i huvudet nu som snurrar runt angående honom. Jag tycker bara det är så skumt att inte ens dom andra hanarna förstår att han är en hane :S