Jag tingar och berättar sen ^^. Men ibland så kan jag välja kanin med familjen :P

Mja, asså tingat någon kanin och berättat sen ^^. men dom har inte haft så mycket att säga till om ;) så länge jag har plats och sköter allt så..

#1 Haha, smart!

De flesta av mina köp har föräldrarna inte vetat om innan jag fick hem djuret ^^ Men eftersom jag betalar allt så har dom egentligen inget att säga till om.

Som frassen jag köpte i mars, pappa visste inget om henne förräns några veckor senare. men han skrattade bara och tyckte att hon var rolig ^^

Jag har gjort det, fast jag hade en förälder på min sida. Hm, nu i mitten av maj skulle jag tro så fyller han 8 år och jag köpte honom när han var ~2 månader…så han fick stanna och det är jag väldigt glad över för han är världens bästa kanin <3

Min mamma var inte direkt glad då hon inte tyckte att vi skulle ha mer djur men det ville jag =P. Hon hade nästan sagt nej till det…=P

 I somras så köpte jag fler kaniner utan att mamma hade godkänt det….men hon vet att jag tar hand om dem, jag får skaffa kaniner om jag tar ansvaret för dem och det gör jag!

Med tanke på att jag inte skulle ha råd att själv betala om något av mina djur blev sjuka och behövde behandling för flera tusen kronor så behöver jag mina föräldrars medgivande, dessutom har de flesta av mina djur som jag köpt behövt målsmans underskrift. Så nej, jag har aldrig skaffat ett husdjur utan att mina föräldrar vetat om det.

Däremot känner jag till många andra som gör det, oftast för att de vet att deras föräldrar skulle säga nej. Särskilt när de sedan förväntar sig att deras föräldrar ska betala foder och annat så tycker jag det är oerhört oansvarígt.

Mitt första djur var en katt som jag började mata för han bodde hos nån knarkare som inte släppte in honom eller gav honom mat. Först sa mina föräldrar att vi inte skulle ha någon katt men jag var envis och gick och köpte kattmat för mina få veckopengar jag fick som 7 åring. Tillslut förstod mina föräldrar hur mycket jag älskade katten så han fick flytta in hos oss, sen charmade ju katten hela familjen totalt . Så jag typ skaffade honom utan att dom visste det fast samtidigt visste dom liksom

min brors köpte en stor bur för alla hans pengar som han sparat sen han var 9 .. (han var 12 år när han köpte buren) och då var ju mina föreldrar nästan tvungna att svara ja till att skaffa en kanin :P

jag har haft en kanin under 4 månader som inte mina föreldrar vetat om.. jag hade honom i min kojja under 4 månader och sen sa jag till mina föreldrar att jag hade hittat en kanin och den hade bott i kojan i några timmar (A) haha .. sen fick han flytta in i en vanlig kaninbur :P

denna kaninen jag har just nu visste inte mina föreldrar heller om.. fast den va misskött så det gick bra med att få ha kvar honom :P

Ja, har gjort det några gånger

Nej, inte vad jag minns :)

#11 mina föräldrar säger att vi inte ska ha fler burdjur efter Stampe. Men jag vill! Stampe är en innekanin, så det är ju svårt att smyga med att sätta ner en ny kanin (har ingen utebur att gömma den i alltså). Men mina föräldrar skulle bli så besvikna om de sa nej och jag ändå gick och köpte en, och jag tycker  nog att det är det värsta som kan hända. Försökte (min kompis har kaninuppf.) fråga om jag kunde vara vakt åt en kaninunge (kompisen skulle bort) men de förstod direkt att de inte skulle kunna säga nej till att köpa en till sedan, så jag får inte ens vara vakt! =(

#11
har du andra djur ?
du kanske kan föreslå ett annat "burdjur" som du också tycker om som dem kanske tycker är mer ok ?
jag försökter övertala mina till en innekanin (har en utekanin redan) det gick icke så bra.. men jag ville endå ha ett djur som jag kunde ha inne (förutom hundarna, ödlorna och papegojorna).. sen så praoa jag på en djuraffär och upptäckte att gerbilen va ett väldigt trevligt djur! och pappa tycker att dem inte behöver lika stor bur till en kanin och han tror att dem kommer vara lättare för mig och sköta och tror inte dem kommer skapa lika mycket problem som en kanin (haha vi får se sen när dem gnagit sönder allting :P) så sen ska jag köpa gerbiler när vi sålt valparna ! :D

haha långt meddelande jag skrev :P

#12 Jag gillar nog nästan alla djur, men kaniner är så… häftiga ;) problemet ät just att mamma och pappa tycker synd om burdjur, får sitta instängd hela dagen. Sa till henne igårkväll att om jag fick ha en UTEKANIN i alla fall, ´så skulle jag bry mig lika mycket om den som om Stampe. JAg påpekade också att Stampe och den kaninen (HAn är bara upp en-två timmar om dagen ) nog har det mycket bättre än vad de skulle ha kunnat få hos någon annan^^ MAmma gick halvt med på det, men det blir efter Stampe i så fall =)

Ni låter som en RIKTIG djurfamilj! haha, hur många sjur har ni egentligen?

Nej, har aldrig gjort något sådant och kommer nog aldrig att göra det heller.

#13 okej kämpa på :P

vi har en kanin, 2 papegojor och 7 hundar :P

haha, alla mina kaniner, förutom ville har jag bara köpt och sedan kommit hem mer typ xD . Eller nej, Ville & Molle visste mamma om (hon fick köra mig)
Men hon tycker bara det är kul att jag har intresset för djur så som hon hade när hon var yngre. Och hon vet att jag tar han om dom bra. Sen så tror jag även det är en trygghet av henne att jag har mina kaniner.

Men ja, djur som jag köpt.. Har ju köpt 3 Hamstrar utan att hon visste det, 4 fiskar, och inte om att tala om snäckor xD haha, har väll köpt typ 500 snäckor utan att hon visste :P Sen 4 tusenfotingar.. En ödla… Ja det var nog allt :P

Nope faktiskt inte :P

Jag har inte gjort det, mina föräldrar skulle blivit AS sura…. Vågar knappt tänka på det:/

#16 kan tillägga att min mamma tycker det är bättre att jag holler på med djur än att jag springer runt på stan och festar :P

Jag har inte gjort det :) men jag vet att min mamma gjorde det när hon var liten ^^, dom var på någon gård som hade massa kattungar så när dom skulle åka :) så stoppa hon ner en i en låda och la i bilen, men sen hörde morfar att det var en katt där som lät så han gick och lämmna tillbaka den. ^^, hon gjorde exakt samma sak med en mus också. :D hahah

Jag är vuxen och bestämmer själv, men brukar diskutera med min man innan. Som nu när jag skaffade jätten Freja, så ville jag att han skulle vara med på det hela. Det blir ju en till medlem i familjen så det vore inte kul om han avskydde henne. Det är jag som ansvarar för det mesta av den dagliga skötseln, men min man brukar vara den som köper hö, pellets och toa-lätt. Och han brukar gosa lite med henne, bära in henne i köket på kvällen och bjuda henne på grönsaker osv när han lagar mat.

Tror många tänker att när jag blir vuxen får jag bestämma själv och då kan jag ha hur många djur som helst, men oftast så har man ju en pojkvän eller flickvän som också ska säga sitt. Plus att man får ta allt ansvar själv, både skötsel och den ekonomiska biten. Så egentligen kan man nog aldrig bara göra precis som man vill…

Vi har en dvärgpinscher som är min mans ansvar och det är hans hund först och främst. Sedan har vi en cornish rex tillsammans, men jag har det huvudsakliga ansvaret där. Kommer bli en cornish till i sommar och det är eviga diskussioner fram och tillbaka där med!

#18 precis vad jag är orolig för också! Annars hade jag varit.. djur-mpng-miljonär nu ;)

Nej, och kommer inte göra heller! Mina kompisar tycker att "det är väl bra att köpa en hamster" men det är sö mycket mer ansvar liksom.. När man reser bort, mat, spån m.m :)

Nej.

Skulle aldrig göra det heller.

Nej det har jag aldrig gjort under min uppväxt hemma. Jag tycker persolnigen att det är väldigt respektlöst att bara ta hem ett djur utan att diskutera det med sina föräldrar. Det är endå deras hem djuret kommer stå i och dom har oftast väldigt bra anlednignar till att säga nej till ett djur också. Det är inte fören jag blivit vuxen själv som jag förstått hur mina föräldrar såg på det när jag var liten.

Har aldrig pratat med mina föräldrar fast jag är 17 år.. vet att jag inte får ha djur hemma.. men om det skulle hända nåt så skulle jag ba tvungen att ha min kanin hemma ändå :) Har alltid haft mina djur hos pojkvännem och det har funkat bra.. skulle må dåligt utan djur. Mina föräldrar fattar inte hur mycket dem betyder för mig :/ Fyller 18 om 3 månader och förhoppningsvis flyttar jag hemifrån och kan ta hand om allting själv ;)

hehe, en kvinna som är vuxen nu berättade att hon varit på auktion. Sen gick hon till sin far och sa "Jag måste låna 25 000kr, jag har köpt en häst." xD Han var inte glad men hon fick behålla den och betala tillbaka pengarna… den var ju inropad.

Själv köpte jag en kattunge när jag var riktigt liten, men den fick lämnas tillbaka. Annars har jag i stort sett kunnat överala mig till de flesa djr jag velat ha. :)

det har jag nog gjort de senaste åren, även om jag nu är myndig.

Jag har dock aldrig tagit på mej fler djur än vad jag klarar av och jag har ju i princip (förutom vissa små undantag) betalat allt själv samt alltid skött dem själv.

Jag bor fortfarande hemma men på landet med massor av yta.

Mina föräldrar hjälper mej såklart en del då jag inte har körkort så jag får skjuts och hämtning från tävlingar i länet och min pappa hjälper mej hämta hö och halm och det är jag ruskigt tacksam för.

Sen måste jag ju säga som så att min mamma är rätt intresserad och glad i kaninerna själv sålänge hon slipper ta hand om dem, hon har varit med på alla SM i kaf (kört mej och mina kaniner genom snöstormar, tagit dem i sele på springmattor medans jag städar transporter för noga protokoll hur kaninerna går, sovit på iskalla vandrarhem och bjudit folk på kaffe och smörgåsar, samt såklart ser till att jag äter mer än en chokladbit under dagen), hon är lite curlingmamma men samtidigt är jag ruskigt rädd om henne 

Men sen tror jag även mina föräldrar är otroligt tacksamma gentemot mina kaniner för vad dem gjort för mej

Japp, men det var inga problem. Jag hade min egen ekonomi och och köpte kanin och bur på samma gång. Vi bodde på landet så det var inga problem att ha kaninen.

Nja, jag har tingat och berättat efteråt men inte regelrätt köpt en och tagit hem utan att de visste om det, eftersom kaninen i fråga bodde 12mil bort ^^ Dessutom visste mamma att jag tittade på avelshane, så nej något djur har inte följt med hem utan att mamma och pappa visste. Skulle jag ta med mig en vanvårdskanin eller liknande så skulle de inte bli sura om jag inte sagt något i förväg, skulle jag däremot köpa en full frisk osv. utan att säga det då skulle de bli sura ;)

Nej, det har jag inte gjort.

Jag skulle aldrig få. Hade jag köpt ett djur utan att mina föräldrar visste så skulle jag vara tvungen att lämna tillbaka det… Tur att man är vuxen nu då. 

Nej, jag har aldrig gjort det. Bara tingat en kanin en gång och lyckades övertala mormor att få köpa den, så nu bor hon hemma hos mig min lilla tös.

Jag längtar faktiskt till jag blir vuxen, då kan jag förhoppningsvis skaffa fler kaniner. :)

Nej, det har jag inte gjort och skulle inte ha gjort heller. Jag är myndig nu men bor hemma, och så länge jag gör det så påverkar mina djur resten av familjen, därför borde de få ha något att säga till om.

Nu har det aldrig varit något problem, min familj är lika djurkär som jag så efter att vi har pratat om det har det oftast slutat med att en ny liten fyrbening har flyttat in. Undantaget är råttan jag ville ha när jag var 10, den fick jag aldrig se skymten av. ;)

Jag har gjort det en gång. Fast hon var gratis så bestämde bara upp med kvinnan och hämtade lilla kaninen under kvällen. Familjen var borta hos några vänner. Men alla blev förälskade sig i henne och hon fick stanna. :)
Hade dock bara henne i 1 1/2 år.

Po hämtade jag delvis utan föräldrarna. Jag ringde pappa för jag visste att han har svårt för att säga nej. :p Så det blev en liten kanin till. Men mamma var hur arg som helst och jag sa att jag kunde lämna tillbaka honom men jag gjorde inte det. Och han bor kvar här och är världens snällaste, och nog har mamma accepterat honom.

Sedan ville mamma ha en "egen" svart kanin så vi skaffade det och jag fick en också. :P

#34 Låter precissom min familj och min situation. :)

Just det, jag köpte faktiskt en häst utan att fråga. Var på auktion och jag var nog lika förvånad som någon annan att hästen hamnade hos mig.. en vanvårdad islänning. Fast pappa visste att jag var på auktionen så  han hade nog räknat ut hur det skulle sluta.. skämtat en del om det innan osv. Hade han visat att an var helt emot det så hade jag nog inte budat ens på skoj. Men samtalet hem var kul.. "Pappa… jag har köpt en liten gul hingst.. Du måste bygga ny  box till honom och hämta honom imorgon.."

#36 Whhuut! O.O En häst! Och jag får inte ens köpa en hamster! xD

#37 Fast nu bor vi på gård och pappa har också häst ;) Dessutom var den ju vanvårdad..och jag var myndig med egen inkomst ;)

Ja det gjorde jag, men jag jobbade och fick hela studiebidraget att disponera, så det var lugnt för dom :-).

Nepp, eller ja, jag gick en katt av min nuvarande sambo som mina föräldrar inte visste om, den bodde hos han :)
Har han kvar, min "bebis" <3 Men inte annars innan jag fyllt 18 år.

Tror faktiskt inte det. Har alltid pratat med mamma innan jag bestämt mig för att tinga en kanin då jag vill ha hennes åsikt. Men jag har alltid varit fast bestämd om att jag ska ha kaninen och mamma är inte den som säger nej. Så har oftast fått köpa kaniner som jag velat skaffa.

Hon körde tom från jobb en dag för att hämta min ena kanin i Lund som transporterats ner från Stockholm! :)

Så har jag gjort de senaste åren :P
började med en kanin när jag var liten, sen har det byggs på medans föräldrarna visste det och med deras tillstånd.
Sen när jag började driva omplaceringshem slutade de bry sig om hur många kaniner som bodde hos oss.
Enda villkoren var, 
- Bara du tar hand om dom och,
- Att det inte kostar något för oss.
Så allt fungerar bra, o djuren har fått bo kvar.
Hade aldrig köpt ett djur som jag var osäker på om den verkligen skulle få stanna :p

Ingen visste om mitt köp av Mello, min nuvarande kanin förens det var dags att hämta honom. Förvisso bodde jag i "egen" lägenhet med sambo, som hade gett mig lov att skaffa djur. Sambon är ute ur bilden för längesedan, men Mello är självfallet kvar! Folk runtomkring mig blev väl mest förvånade, men inte arga. Jag har haft djur sedan barnsben och är väl införstådd i vilket ansvar de innebär.

Jag var då 17 när jag skaffade denna "oäkting", med ca 7 års erfarenhet av kaniner. Eftersom att jag hade egen ekonomi och kunde styra min skolgång ganska väl var det aldrig ens prat på att jag inte skulle kunna ha kanin, med eller utan "tillåtelse".

Det är mina föräldrar som betalar mina djur och jag ger tillbaka sen. Så dom vet alltid om det.

Men tingat kaniner via mejl har jag gjort och sen berättat att jag ska köpa den till min Avel för att… *blablabla* och dom går med på det. Så länge jag själv anser att jag har tid.

Hehe, egentligen skriver jag bara upp på ett papper så här typ:

Betala ---kr till ----- och märk med tingningsavgift Linnea/*kaninens namn*

1. Jag hittar en kanin jag vill ha.

2. Pratar med mamma eller pappa.

3. Antingen får jag ett nej eller ett ja.

4. Accepterar oftast inte nejet i första taget ()

5. Sen brukar antingen jag eller de ge med sig.

Dock frågar jag alltid först innan jag tingar/paxar någon kanin, är så tråkigt med missförstånd mellan köpare och säljare - OM det nu skulle vara så att morsans nej är bestämt.

Nu vet ju mamma dock att jag tar hand om allt själv och betalar med egna pengar, + att intresset är starkt. Dvs, inget slit och släng.