nu har jag inte läst hela texten men jag skulle avvaktat, hon är ju bara 7 månader och det finns ju chans att hon lugnar ner sej.

Nu har jag inte kastrerat men jag har en hona som fick kejsarsnittas förra året och då öppnades hon på samma sätt som för en kastrering, hon har inte fått några men efter detta och hon blev inte känsligare runt området när det väl var läkt.

Själv gillar jag inte att kastrera då jag gillar kaniner med lite "ettrigt" och tufft teemperament och risken finns att de tappar detta iom en kastration, men alla tycker ju olika så det är ju upp till dej

#1, har väntat i snart 3 veckor, hur länge bör jag vänta? :)

Ok! Låter bra..

Molly är inte så ettrig när hon inte brunstar, och nu är hon mest stressig och all over the place snarare än bara pigg.

Om du gärna vill ta en kull så får du kanske försöka härda ut och hitta lösningar så att det funkar för både dig, Molly och dina föräldrar.

Men om du kan tänka dig att avstå från kullen så tror jag att kastrering är ett bra alternativ. Om du bara ska vänta på att hon lugnar sig måste du antagligen vänta flera månader, kanske upp mot ett år, tills hon kommit ur tonåren (ja, jag tror det är tonårshormoner som ställer till det, de behöver inte bli sura).

Kiss, skvätt, parningar, nafsande, toavanor, allt det du nämner som problem brukar bli bättre efter kastrering.

Jag har en kaninhona som kastrerades för lite mer än ett år sedan. Hon har inte alls varit besvärad av sitt sår mer än kanske första veckorna när det var just ett sår. Innan brukade hon lägga pölar på golvet lite då och då men det har hon slutat med. De värsta tonårsbeteendet var dock över när hon kastrerades, hon var cirka 1,5 år. Tycker inte hennes humör har ändrats så mycket, kanske att hon är lite snällare nu? Hon kunde vara lite revirvaktande innan. Men jag vet inte om det är kastreringen som påverkat det eller om det är mina försök att träna bort det. Hon är ganska rädd av sig, hade en svår start i livet, och jag tror att vaktandet mest var ett uttryck för rädsla.

Ska kastrera min hona på onsdag, så kan återkomma. ;)

Men Molly är ju bara så vacker, så är hon inte alltför jobbig och inte visar sig vara aggressiv så tycker jag nog att du ska vänta. Det är ju en jobbig period, men det kanske går över?

#3, Jag velar i kulltänkandet, det är ju mest för min skull (som alltid när man tar kullar). De blir ju friskare o sånt av kastrering… Dessutom kan jag ju som sagt inte rasta henne ordentligt o mysa nu när hon är såhär :/

Låter ju som possitivt efter vad du berättar om kastrering!

#4, Gör det! :D

Hon är ju sååå vacker, och så go när hon inte kissar på en elller… ja xD Så ungarna hade ju blivit amazing :P Men vet inte hur länge jag står ut med att inte kunna rasta henne ordentligt (= så mycket och så interavktivt som vanligt)… efter 3 veckor sliter det rätt hårt på samvetet!

#4, hur gick det? Hur återhämtar hon sig? :)

#6 Det gick jättebra! Veterinären sa att hon var jätteduktig innan (klättrade upp i knät på henne, haha) och att hon piggnade till och levde rövare i buren ganska fort efter.

Tyvärr var det lite problem för henne med att komma igång och äta igen, så vi gav henne faktiskt lite stödmatning. Väldigt lite bara, och nu har hon kommit igång att äta för egen maskin. Mycket mindre än vanligt, men hon verkar mycket piggare och äter pellets ur handen, en i taget, om man trugar lite.

"Såret" ser jättefint ut, lite torkat blod men annars inget. Och hon tvättar sig och så, så ser knappt tufsig ut längre. :) Känns jätteskönt att det är gjort, och hoppas på att det fortsätter så här bra.