haha vilken störtskön rubrik!!

blev en aning paff när ja såg den under uppdaterade inlägg till höger ;)

Om du inte vill ta bort han direkt, som jag hade gjort med en sådan hane, så kan du ju testa med kastrering, men det där verkar vara helt vrickat

Mandy, jag skulle aldrig någonsin få för mig att göra mig av med honom. Vi är bästa kompisar :) Även om kastrering inte skulle hjälpa så räds jag knappast något litet kaninbett då och då om han skulle bli förbannad igen, någon sån fjolla är jag inte.
Undrar mest vad som skulle göra honom mest lycklig.

Men jag kanske borde kastrera honom då… Det tråkiga är att jag tror att han har varit könsmogen i minst några veckor utan att någonsin bry sig om varken brudar eller att försvara något revir. Känns så onödigt att han ska behöva kastreras för det… Dessutom har han varit jättefin och snäll sedan dess och sovit med mig i sängen, slickar på mig hela tiden och vill bli klappad.

Jag tror att hans "anfall" kan bero på att han såg sin spegelbild i skopan som jag städade buren med för han attackerade den först. Sedan när jag tog upp honom riktade han typ ilskan mot mina händer.

Är bara så jävla orolig för att någonting ska gå fel under operationen…

Använd honom aldrig i Avel.. Så ja kastrera är ju bra på det sättet.

"Blodiga sår över hela händerna" … Bästavänner?

En chans kan han ju få, men fortsätter de så tycker jag du kan byta kanin :)

Men det var nog lika mycket mitt fel som inte gav upp. Hade lika gärna kunnat låta honom  ha buren för sig själv men ville få honom att inse att det är jag som bestämmer här hemma.

"byta kanin" - Något känslokallare får man ju leta efter…

Han får precis så många chanser som han behöver. Men eftersom han bara blivit aggressiv en gång i hela sitt liv och det var när han försvarade sitt revir så tror jag att det är väldigt lugnt. Dessutom kom det precis i samband med att han börjat bli kåt. Känns verkligen som att kastrering skulle lugna ner liraren :)

Herregud Mandy, vilken usel syn på djur du verkar ha! När TS förklarar att h*n inte vill ta bort sin bästa vän så fortsätter du tugga på om hur hemskt den beter sig och att den borde tas bort, som vore den en livlös ägodel som man bara kan byta ut. Det gör mig redigt förbannad måste jag säga. Sårad, över att någon kan säga något sådant om någon annans älskade husdjur. Särskilt när denna någon själv har husdjur och borde förstå kärleken man känner till dom.

Djur är levande varelser. Förutom att det innebär att man ska behandla dom med respekt och inte som slit och släng varor, betyder det att dom faktiskt kan bete sig på ett konstigt sätt. En kanin som biter, t.ex. kan ha många anledningar till det. Det kan vara så att den har ont, mår dåligt eller, vilket ju verkar vara fallet med denhär kaninen, att hormoner rusar runt i kroppen. Har kaninen inte visat någon tendens till aggresivitet tidigare är det antagligen hormoner, och då borde kastrering kunna hjälpa.

Hade det varit min kanin hade jag gjort allt i min makt för att den skulle må bra igen. Aldrig att jag skulle tänka tanken på avlivning utan att pröva precis allt. Och hade någon kommit och sagt saker som att "kaninen verkar helt vrickad, ta bort den" eller "ni kan ju knappast vara bästa vänner om han bitit sönder dina händer så" hade jag helt ärligt velat slå in facet på dom. Så jäkla känslokallt mot någon som frågar om hjälp med sin älskade kanin. 

Kunde inte sagt det bättre själv Lamina.

Det ska förresten vara "han", tack för att du använde asterisk istället för det där vidriga ordet som florerar nuförtiden :)

Ska ringa veterinären imorgon och boka tid åt lillemannen. Jag ringde förresten mottagningen i fredags när han var arg och frågade om de trodde att kastrering skulle hjälpa och de trodde djursjuksköterskan jag pratade med. Hon rekommenderade faktiskt att jag skulle boka tid direkt men jag ville vänta lite och se, men nu när han ville jucka på min fot så inser jag att det kanske är för hans bästa.
Han är uppenbarligen väldigt hormonstinn. Om aggressionssessionen berodde på det helt och hållet märker jag efter operationen, annars hittar vi någon annan lösning.

Som sagt, jag mördar inte min kompis bara för att han inte beter sig exemplariskt hela tiden, då hade ingen haft några kompisar.

Det där är inget normalt beteende, hade tagit bort en sådan kanin. Och skämts om det vore en kanin jag hade fött upp, om jag hade varit uppfödare. Kontakta uppfödare. 
Kastrera kan du göra, då avlägsnas iallafall riskerna med att han skulle kunna bli far.

Jackies, "tagit bort" är ett jävligt lättvindigt sätt att säga att man ska döda någon man älskar. Men du kanske inte älskar dina husdjur?

En till synes isolerad händelse som beror på att han just har kommit i puberteten och antagligen trodde att en annan kanin var i hans bur och härjade.

Jag umgås aktivt med honom flera timmar per dag, han är aldrig instängd i sin bur och han gör aldrig några dumheter. Det var första gången han någonsin bet mig och sedan dess har han varit lugn, kelig och lite kåt.
Tur att min morsa inte resonerade som ni när jag nyss kommit i puberteten och hamnade i krogslagsmål första gången…

Jag trodde att det här forumet var fullt av kaninälskare men ni skriker efter blod bara för att en liten kanin tappade humöret en gång.
En kanin är en levande varelse och inte någon utbytbar accessoar. Hur kan ni se er själva i spegeln? Även om en kanin regelbundet skulle bli lite aggressiv, vad är ett pyttelitet bitmärke på handen i jämförelse med någons liv?

Jaja, frågeställningen var huruvida han skulle må bättre av att kastreras eller inte och jag har bestämt mig för att kastrera honom… Är säker på att det kommer att göra honom lugnare och hoppas att han inte kommer att sakna sin lilla ärtpåse och bli ledsen…

#7 Fråga veterinären hur de söver smådjur/kanin. Roslagstull i Stockholm använder gas, vilket anses vara säkrare. Där har jag opererat en av mina råttor, och där kommer min kanin kastreras framöver.

Skulle aldrig kunna tänka mig att ta bort min lilla hane här hemma. Han hade en period där han var tvär (4-6 månader gammal), ha naffsade ibland när han inte fick som han ville. Han försökte även rida på filtar, mina händer etc. Till slut fick han acceptera att det var jag som bestämde. Nu förstår han ordet "scch". Och idag är han snart 9 månader och är hur vänlig som helst. Kaniner är så mycket mer än en gnagare i en bur. Och under könsmognadperioden anser jag att det är sånt som kan hända. Tillägger även att min kanin inte är kastrerad.

Tycker verkligen inte att TS ska ge upp hoppet om sin lilla vän! Önskar dig och din kanin stort lycka till. 

Kaniner är så olika individuellt och enligt mig finns det inget "så här ska en kanin vara". Och om man ger upp hoppet för igenting så skulle det finnas ännu mer kaniner till salu på blocket… Jag gillar inte min kanin pga av rasen, hans päls eller dyligt. Och älskar honom för hans personlighet!!

hade nog kastrerat honom om de inte blir bättre, har kastrerat min hane och han klarade sig finfint, är nog mer att oroa sig över om de hade varit en hona :)

#4 bara för att han är surig av sig ska man väll inte behöva byta kanin eller ta bort den? de finns människor som är suriga av sig ska man ta bort dom då? usel syn på djur du har D:

Min ninne kan också vara "revirig" ibland när jag rensar i hans bur, men inte när han äter och när han är ute och skuttar på golvet, så jag brukar göra det vid dem tillfällena ;)

Ts - kastrera, alla gånger! Min hanne var en ängel tills han blev könsmogen, och då förvandlades han till något liknande som det du beskriver, bet dock bara en gång när han inte fick sätta på min arm, haha! För min del var det armarna han var på . Sen när han inte fick vad han ville så bet han mig. Efter kastrering har han dock blivit en ängel igen (nåja, nästan ) men han är sig själv igen, jättesnäll och slickas jämt och aldrig bitits eller försökt sätta på någon del av någon människa igen. Man märkte skillnaden på en gång efter kastreringen, beteendet försvann direkt.

När vi skaffade en hona som kompis till honom blev han iofs glad i hågen och parade sig med henne massor i ett par dagar men tröttnade sen. Oss har han aldrig någonsin varit aggressiv mot efter kastrering. Så gör det är mitt råd, värt det alla gånger!

Håller med Mandyosv litegrand i det hon skriver. Denna kaninen beteende är inte acceptabelt. Även om du inte vill inse det och säger att han är din bästa vän. Det kan jag förstå, har varit i samma sits. Men om du inte vill kastrera, avliva eller få han tam själv, så får du ta och leva med hans beteende.

Men hoppas att någon/några kan ge dig bra råd om hur han kan bli bättre. Kan bara säga att en massa hantering och ett par handskar kan hjälpa dig mycket.  Men även sluta innan hanfår ett "utbrott" Tålamod måste du också ha. Det är väl det man gör för en bästa vän, eller hur? :D

Men herregud. Skär man kulorna av sin bästavän eller? Om du resonerar som du gör så tycker jag du ska ta han som han är och inte försöka ändra hans beteende genom att göra något så onaturligt som att kastrera då.

Tänker diskutera på din nivå nu - Får du en son som är helt fruktansvärd i puberteten och slåss och grejar, inte åker du väl till doktorn och kastrerar honom då?

Vänta nu, du tycker det är helt ok att ta bort kaninen om den beter sig "fel", men att kastrera den är hemskt?

För att vara kaninuppfödare verkar du ha väldigt låg kunskap om djurs beteende och orsakerna bakom dessa. Kaninens beteende beror på hormoner. Dom löper amok. En hormonstinn kanin (eller vilket annat djur som helst för den delen) är stressad. Jämför t.ex. med hormonstinna tonåringar eller kvinnor som har sin period. Säg den människa som inte skulle velat slippa dom perioderna av sitt liv. Hur kan du då på allvar anse att det skulle vara fel att kastrera kaninen när den är så uppenbart påverkad av hormoner, vilket ju gör den stressad?

Jag förstår inte hur folk kan säga "ta bort honom" så lätt! Det är ett LIV vi pratar om här! Jag vet att man inte ska likna djur vid människor, men tänk om det här var TSs son det handlade om, inte fasen hade någon föreslagit att "ta bort" honom då! Djur beter sig inte alltid som änglar och det är naturligt. Inget man ska avla på, men det händer, speciellt nu när det verkar handla om hormoner.

Jag hade kastrerat kaninen. Älskar din attityd TS, att några små bett kan du ta. :) Jag hade gjort samma om min älskade Willow började bli smått aggressiv i buren. Inte fasen skulle jag någonsin komma på tanken att döda honom bara för det! Usch nej. Enda gången jag skulle avliva ett djur var om djuret led. Jag hatar hur folk alltid verkar avliva djur bara för de inte lever upp till deras förväntningar till 100%.

Som jag skrev så diskuterade jag på eran nivå.

Hur kan man tycka att det är helt ok att kastrera en kanin om den beter sig "fel", men att avliva den är hemskt?

Som uppfödare vill jag inte ha aggressiva djur, alla djur ska vara trevliga, annars ska de inte avlas på, och vill någon ha dem, varsegod, men annars, nej vill heller inte ge bort otrevliga djur faktiskt.

Varför ska jag spara på ett aggressivt djur? När jag har 20 andra som sååå gärna vill gosa och kela!

"När jag städade hans bur blev han helt plötsligt skitförbannad. Han brukar tycka att det är kul när jag städar buren men i förrigår började han verkligen attackera mig så fort jag rörde någonting i buren. Han sprang över hela rummet och hoppade på mig med all sin kraft varje gång. Efter det var han stingslig hela dagen och bet mig vid flera tillfällen. Senare på kvällen var han lugn igen. Jag hade blodiga sår över hela händerna…"

Hade ALDRIG haft kvar en sådan kanin! Och aldrig att en sådan kanin ska avlas på heller. Tänk om det var ett litet barn den flugit på med blodiga sår.

Jag gjorde mitt val och kastrerade min kaninhane för han var revirbenägen+ skvätte skulle aldrig någonsin drömma om att ta bort honom bara för att jag började blöda av bitande.

Han är samma kärleksfulla kanin med aningen revirbenägenhet kvar men han vill verkligen inte bitas, efter kastreringen har han varken bitit mig eller kissat utan för buren. Dock lite nafs som nu äre nog och dina händer smakar mums efter jag tagit i mat

Jag håller tummarna för att det dåligare beteendet försvinner med kastreringen :)

Uppfödare eller inte, så har du ett ansvar för dom liv du tagit dig ann. Det är ett LIV! Man kastar inte bort det hursom bara för att det inte beter sig som man vill. Man ger det fler chanser, försöker ta reda på vad problemet är och åtgärda det. Vad spelar det för roll att man har 20 andra som beter sig som man vill? Vad ger det en för rätt att ta bort den som inte gör det? Det handlar inte om vad som är bäst för dig och vad du vill, utan vad som är bäst för det liv du har tagit dig ann!

#21 Ja du, jag kan ju tillexempel äta upp dem, med gott samvete då jag vet att de haft de bra, så jag slipper köpa kött från plågade djur i affären.

#21 Jättebra skrivet! Precis vad jag ville ha sagt!

Måste bara fråga. Vad skulle ni gjort med t.ex en katt eller hund med samma beteende?

Mandyosv - som uppfödare kanske man resonerar som du men nu är ju inte TS uppfödare. Det är hennes kelkanin som hon uppenbarligen älskar och är beredd att försöka få bukt med beteendet genom att kastrera kaninen och/eller vänta ut det, antar jag. Då ska man naturligtvis stötta henne i det.

Som uppfödare måste man väl också förstå att någon som bara har en kanin och inte kanske 20 eller 30 resonerar på ett annat sätt. Och du kan ju inte på allvar mena att avliva kaninen är likvärdigt med att kastrera den. Tycker du att jag också borde ha avlivat min kanin, som nu är världens snällaste och gosigaste och som jag också verkligen älskar? Varför skulle det vara fel av ts att kastrera kaninen och se om beteendet försvinner? Det är väl upp till ts om h*n tycker att det är okej att bli biten några gånger. Det tyckte jag också med min kanin och den är verligen supergosig idag.

Jag tror att uppfödare som har många kaniner antagligen inte är lika fäst vid alla som en person som har sin kanin som en liten kompis är. Som uppfödare förstår jag att man tar bort sina aggresiva djur. Finns ju inget fel i det då dom varken går att kela med eller avla på. En död kanin finns inte, lider inte, är inget annat än död. Den ända som får lida av ett dött husdjur är en själv beroende på hur fäst man är vid djuret. Har man t.ex flera 50 kaniner bryr man sej nog inte lika mycket om alla och en kanin som dör kan lätt ersättas med en annan. Men man måste ha förståelse för personer som är fästa vid sina djur känner. En sån kanin vill inte ägaren bara ersätta hur som helst.

@LisaKanin: Han* :)

Tack för alla svar! Kul att höra att kastrering har hjälpt i vissa fall!

Det här snacket om hans "fruktansvärda" beteende och sånt känns väldigt löjligt… Han blev som tonåring förbannad och bet mig en dag när jag var på hans grejer, fine. Vet att han älskar mig och vi myser hela dagarna ändå. Nu ligger han i mitt knä och sover som en oskyldig liten bebis… No hard feelings.

Trodde faktiskt inte att uppfödare var så hjärtlösa, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle kunna resonera på det sättet. Om jag födde upp kaniner och jag någon gång då och då fick en kanin som var riktigt butter så skulle jag göra vad jag kan för att han skulle få leva ut sina dagar så lycklig som möjligt. Ja, även om det kostade en slant och lite av min tid.
Vad är ett liv värt? Lika mycket som någon är villig att betala, dvs ingenting i vissa fall? Usch…

Nåväl, tack så mycket för hjälpen! /Jimmy

LisaKanin - Ja visst får hon försöka med vad hon vill, men varför får inte jag tycka att en sådan kanin bör avlivas? Varför kan inte människor med 1 eller 2 kaniner förstå hur jag/uppfödare resonerar?

#27 det är bra, kastrering brukar hjälpa. En av mina hanar blev sådär i puberteten, kastrerades och visade aldrig ett aggressivt tecken igen. Tycker du verkar vettig och ta ett bra beslut.

#27Du får ursäkta mig, trodde detta var ett vanligt beteende han hade.

Om det bara var en engångsföreteelse så gör det ju inget! :)

Kan bara nämna att det bara är vissa uppfödare som är så, men man kan förstå dem. Man vill inte avla fram sura kaniner precis :P

Lycka till!

#28 de kanske inte förstår därför att de inte ÄR eller har varit uppfödare, men du både är och har varit kaninägare och har och haft kelkanin så jag tycker det borde vara lättare för dig att förstå eftersom du har mer erfarenhet. Det är en sak att avla på djuret och en helt annat att se varje djur som en enskild individ och verkligen fästa sig vid det.

Du får naturligtvis tycka vad du vill men det låter rätt opsykologiskt och hjärtlöst.

#28 Visst får du väl tycka som du vill. Men varför du måste tycka det just här förstår jag inte. TS ville ha hjälp med sin kanin, råd om hur han skulle kunna få den och må bättre och bli sigsjälv igen. Varför måste du då stövla in och gå på om att kaninen är vrickad och att han borde byta kanin bara för att du hade gjort så eftersom du har dina kaninen till Avel och inte som vänner? Varför måste du ha TS förståelse på ditt sätt att se på saken? Vad har det liksom ens med saken att göra? Kunde du inte bara försökt ge lite råd utifrån den kunskap du som uppfödare rimligen borde ha?

För det första, så skrev jag att han kan testa med kastering om han inte vill ta bort han.

För det andra, så sa jag att en chans till kan han ju ge, men annars så borde han byta kanin. Och det är för att ett sådant beteende är inte normalt och en kanin som fortsätter beté sig på det viset mår inte bra.

Föresten så vet du ingenting om vad jag har för förhållande till mina kaniner. Jag är bästavänner med alla mina älskade kaniner - FÖR JAG HAR INGA AGGRESSIVA KANINER.

Sitter här och är riktigt förbannad, så istället för att vräka ur mig en massa saker, citerar jag istället.

"Vem är du som kan bestämma vad som är normalt och inte normalt för en kanin?"

"Vilka är vi, som kan bestämma över ett liv så pass mycket så vi hade kunnat kasta iväg det lika enkelt som en gammal trasa."

En människa som tycker att man ska ta bort en aggresiv kanin, för att man ju ändå har 20 andra att gosa med, kan ju inte ha ett vidare värst starkt band till någon av kaninerna. Dom är ju utbytbara… 

#35 Då borde du verkligen skälla ut de personerna du fått dina djur ifrån, som lämnat bort dem till dej. Den människan har ju ändå skaffat dem från början och sedan lämnat bort dem. Screw dem - eller?

#36. Dina argument är totalt meningslösa och enbart provocerande, ursäkta. Tycker du är rätt barnslig, då du endast besvarar med frågor och saker som inte har med diskussionen att göra, från början.
Att du jämför att avliva ett friskt djur och liknande med att lämna bort sin kanin, till någon som tar väl hand om den.. nej.. förstår mig inte på dig.

Förstår inte hur du resonerar där… Det är för det första en jäkla skillnad på att omplacera ett djur och att ta bort det. För det andra, alla mina omplaceringar som jag har är från folk som inte har KUNNAT ha kvar sina djur av olika anledningar. Det kan vara allergi, ändrad livssituation eller vad som. Dom ersätter inte djuren med nya djur, för hade dom haft möjlighet att ha djur hade dom ju behållt dom dom hade.

Och uppfödare, ja, dom föder ju faktiskt upp för att sälja. Fast det är inte sant, en seriös uppfödare föder upp för att förbättra rasen/arten. men man kan ju inte behålla alla ungar, alltså säljer man av överskottet till bra hem (eftersom man älskar dom så mycket att man vill att dom ska ha det bra). Det är inte att ersätta djuren, eftersom dom inte var tänkta att dom skulle stanna till att börja med. (För övrigt har jag själv sålt djurungar av många olika slag och kan garantera dig att hade jag kunnat hade jag behållt dom allihop, dom var alla mina bebisar.)

Men har man som uppfödare behållit en unge, eller kanske köpt in från någon uppfödare, då är det ju ens husdjur. Det är inte längre ett "överskott att sälja av (till bra hem)", utan ett djur aom man faktiskt valt att skaffa. Är man villig att byta ut det bara för att det beter sig lite dåligt vid puberteten med ursäkten att man har 20 andra som inte gör det, då kan man inte ha något vidare värst band till det.

Det är en jäkla skillnad…

#38 Finns faktiskt hur många SERIÖSA uppfödare som helst som slaktar överskottet & inte säljer dem till barnfamiljer etc. Men det gör jag. De kaninungar jag inte ska spara, de säljer jag. (inte slaktar).

#37 Svarar på hennes "kan ju inte ha ett vidare värst starkt band till någon av kaninerna. Dom är ju utbytbara…"

"#38 Finns faktiskt hur många SERIÖSA uppfödare som helst som slaktar överskottet & inte säljer dem till barnfamiljer etc. Men det gör jag. De kaninungar jag inte ska spara, de säljer jag. (inte slaktar)."

Så bara för att det finns människor som gör ännu värre saker än en själv blir det man själv gör automatiskt acceptabelt?

Det finns människor som våldtar och mördar barn, då är det ju lugnt om jag bara våldtar barnen utan att mörda dem, för vissa är ju ännu värre än jag. Eller hur menar du?
Att avliva ett djur som beter sig enligt sina instinkter bara för att det innebär lite besvär för en själv är fel och oetiskt hur man än vänder och vrider på det…

Det finns förresten ingenting som säger att en frisk kanin som bits när den blir irriterad skulle må sämre än någon annan, det är bara ett sätt att motivera en avlivning som man gör av rent egoistiska skäl.

Om man har en djuruppfödning där man inte bryr sig om alla djurens välmående är man inte bättre än en pengakåt minkfarmare (nej, jag är ingen jävla hippieaktivist men pälsindustrin är rätt sjuk).

"ännu värre saker" … Vad är det som är så farligt med att slakta överskottet? Äter du kyckling?

mandyosv bryr sig bara om kaninen,skyddar henne lite nu

själv håller jag med er alla andra,Jag skulle aldrig avliva kaninen.

Alla tycker och tänker olika